Jag vill att ni ska ha era egna tankar också när jag håller er i mina armar

”Ett rum med utsikt” av E.M Forster känns som en sådan där bok där alla har sett filmen, men få har läst boken, och så också jag, i all fall fram till början av året. 

För det första måste jag erkänna att jag trodde att boken var skriven av en kvinna, så döm om min förvåning när E.M Forster visar sig vara en Edward Morgan. Boken är skriven 1908 och har alltså mer än 100 år på nacken. Med tanke på detta har den åldrats bra och den känns väldigt modern för att vara skriven i början av 1900-talet, speciellt i hans beskrivningar av kvinnor som tillåts både bryta mot konventionerna och ha sina egna tankar – eller som bokens hjälte uttrycker det : -”Jag vill att ni ska ha era egna tankar också när jag håller er i mina armar”. Är inte det romantik så säg? Men det är en romantik som uttrycks med små medel, för det här är ingen roman där de stora gesterna är tillåtna. Istället låter oss Forster med minimala uttrycksmedel ana vad det egentligen är våra huvudpersoner känner. Det är mer det som inte sägs än det som sägs som är det viktiga.

Det var evigheter sedan jag såg filmen med en mycket ung Helana Bonham Carter i huvudrollen som Lucy Honeychurch och efter vad jag kan komma ihåg följer filmen romanen relativt bra. Efter att ha läst boken vill jag också ge en eloge till den som valde huvudrollsinnehavaren då jag inte kan tänka mig någon bättre att gestalta Lucy än Helena Bonham Carter. Och jag får verkligen lust att se filmen vilket måste ses som ett mycket bra betyg till såväl filmskapare som romanförfattare. Och det ÄR en historia som verkligen fångar in sin läsare. Man bara måste följa storyn och se hur det går även om man egentligen vet vartåt det barkar hela tiden.

// Sofia