Minnesvärda recensioner: Plats 3-1

Nu kommer medaljkampen, som tyvärr inte blir jöttespänannde då Stina kniper samtliga platser

Bronsplatsen kniper Kafka, ellet kanske snarare hans penis, i Stinas underbara recension med titeln; Kafta (och hans penis) på stranden. Boken är naturligtvis Haruki Murakamis ”Kafka på stranden”  (Alex tema)och så här sågad har han nog aldrig blivit. Stina börjar med att lyfta fram fördelarna på ett snyggt sätt: "Säga vad man vill om Haruki Murakamis Kafka på stranden men jag har i varje fall aldrig läst något liknande, I´ll give him that. Framsidan är fin också.  Och nu över till det negativa hehe." Jag tycker det säger allt........

"Kattöga" av Margareth Atwood är en av mina favoritböcker, om inte den absoulta, så definitivt topp tio och Stinas finstämda recension kniper välförtjänt andraplatsen. Riktigt fin recension Stina och fint att du kan få in fina epiodet ur vår barndom i den:

"Det är så mycket igenkänning trots att det utspelar sig flera årtionden innan vi växte upp. De hånar snattade skräckserier med tveksam handling men vågar inte ha dem i sina rum om natten. Får mig att tänka tillbaka på en episod då Jenny och jag freakade ut åt framsidan till Den onda dockan ur Phantom Valley-serien. Obegripligt, idag kan jag inte riktigt se vad det var som var så läskigt. Codelia dricker coca cola med aspirin i ett försök att bli full bara för att konstatera att det inte påminner ett dugg om att bli full på riktigt. Kan bara instämma där". 

Till sist har vi vår vinnare, eliten av eliten så att säga. Jag önskar att jag kunde säga att boktriangeln bara blivit bättre ich bättre med åren, men förstaplatsen knips faktikst av ett inlägg från mars 2010 – alltså en av våra allra första recensioner. Det är den hysteriskt roliga recensionen av ”Oscar Woas korta föunderliga liv” där Stina ironiskt inflikar en fotnot i slutet av recensionen. Här kan ni läsa om hur mycket hon hatar just fotnoterna:

"Något jag däremot STÖR mig enormt på är författarens idoga användande av fotnoter. De är för många och för långa. Om han nu var tvungen att ta med all denna text tycker jag att han kunde ha lagt in den lite snyggt i texten istället, men det kanske var för avancerat. Som det är nu fungerar de allt som oftast som stoppklossar i berättandet. Läsningen blir avhuggen när man hela tiden måste stanna upp och läsa alla dessa fotnoter, och lite av berättelsen försvinner. Man tappar fokus".

Ja, det var den spännande finalen det, När jag orkar tänkte jag ta en titt på mina favoritteman genom åren. Jag kan säga på förhand att jag vet vem som har prickat in de roligaste, mest annorlunda och mest minnesvörda temana (och det är tyvärr inte jag själv... och inte du heller Stina....)

//Sofia