Jag blev ju som ni vet inte helt tagen av min första Munro, Kärlek, vänskap, hat, och inte heller Nära hem förmår göra ett djupare intryck. Detta är liksom den förra en lågmäld samling noveller med kvinnor i centrum, men i den här samlingen har jag svårare att hitta någon novell som verkligen sticker ut.
Det handlar återigen till stor del om relationer och om kärlek, inte okomplicerad förstås och sällan lycklig. Jag finner dock den här samlingen noveller lite för spretande, och saknar graden av igenkänning som fanns i den förra, där Munro fångade in och beskrev vardagen på ett sätt som ingen annan. Vad Munro vill säga i vissa av novellerna går mig helt enkelt förbi, kanske för att jag inte förmår uppbåda tillräckligt med intresse för någon djupare reflektion. Det är synd, för när Munro är som bäst ger hon upphov till just reflektion.
Mina favoriter är Dulse och Annorlunda för att jag tycker de har en känsla och en nerv som jag saknar i de andra. De handlar båda om relationer som gått sönder och är bitterljuva skildringar av de där små men betydelsefulla ögonblicken som Munro verkar ha öga för. De som ger eko långt in i framtiden, och som får en att undra vem man skulle varit om man valt en annan väg.
Stina
Har för mig att det här är en blandning av noveller från olika av hennes samlingarm så kan tänka mig att det är därför det blir lite spretande. Men när hon är som bäst är hon riktigt, riktigt bra //Sofia
SvaraRadera