Kvinnan i Sanden.

Under min produktiva månad, produktiv i bokläsande och tyvärr inte mycket annat, läste jag även ut Kvinnan i Sanden av Kobo Abe. Ytterligare en bok jag kommer tt köpa när ekonomin ser bättre ut.

En bok jag förmodligen inte läst om det inte varit för att jag tyckte att omslaget var häftigt när jag såg det på biblioteket. Vad som dock lockade mig att låna hem boken, efter jag dragits till omslaget var baksidestexten,beskrivningen av en man som är dömd att för evigt, utan att veta varför, skyffla sand. Utan att veta varför han straffas eller om han någonsin kommer att komma därifrån. Fast med en person som funnit sig i sitt öde och inte heller kan ge några svar eller hjälpa mannen komma därifrån.
Hur mannen sakta bryts ner, från att varit rebellisk, ifrågasättande och se ner på kvinnan som funnit sig i sitt straff, till att själv, frivilligt hoppa ner i gropen han kämpat så för att undkomma. Det är intressant att läsa hur en människas psyke bryts ner av det monotona arbetet som måste utföras dag ut och dag in.
Det är en svettig, klaustrofobisk och instängd berättelse, ett kammarspel, och kammarspel är ju mysiga.

Vet inte om det är för att jag läste boken mitt i natten, men jag tyckte att den instängda känslan smittade av sig. Dock tycker jag att den psykologiska thriller känslan mattas av i bokens tredje del i samma takt som mannens eget psyke och vilja att fly bryts ner utan att han själv tänker på det.

Kobo Abe har jämförts med Kafka och hopplösheten en möter i Kvinnan i Sanden påminner om Kafkas Processen. Eller för att ta ett modernt exempel, hur det kan kännas att vara inne i Arbetsförnedringens maskineri, i ett fas tre program där allt bestäms över huvudet på en och chanserna till flykt är obefintliga.

Boken, som gavs ut 1962, har även filmatiserats och filmen finns på youtube: https://www.youtube.com/watch?v=XdTEs5MHqoU

Troligen kommer Kvinnan i Sanden att bli månadens tema, då det är en av de böcker jag kommer att försöka pracka på alla jag känner.