Things fall apart, en svår historia.

Jag lånade Things fall apart dels på grund av omslaget men också för att den anses vara en modern klassiker. Något jag inte visste när jag lånade den, jag ju ute efter afrikanska berättelser. Såhär i efterhand har jag svårt att förstå varför den ses som en modern klassiker

Jag läste den på engelska och det var ingen enkel läsning, dels på grund av karaktärerna men också för att författaren blandar in ord på igbo. Dock finns det en ordlista i slutet. För en smidigare läsning hade jag dock önskat fotnötter så en sluppit bläddra till slutet för att få reda på vad något betyder.

Hur som helst; bokens huvudkaraktär. Kanske det är för att jag är van vid berättelser med västerländskt narrativ och ett persongalleri med åtminstone en sympatisk karaktär, gärna huvudpersonen. Detta förekommer inte i Things fall apart och gjorde läsningen inte jobbig men onöjsam för min del. Å ena sidan hyllar jag utan problem Papa Goriot och Doktor Glas, berättelser fulla av osympatiska karaktärer. Så skillnaden mellan dem och Things fall apart borde inte vara så stor och att den faktiskt är det gör mig fundersam. Jag misstänker att det är för att i de båda tidiga nämnda fallen handlar om en författare som om inte hatar, åtminstone ogillar sina karaktärer och ser dem som tanke-experiment.

Chinua Achebe verkar däremot gilla eller åtminstone inte reflektera särskilt mycket över persongalleriets förehavanden. Kanske för att dessa är så naturliga i bokens kultur? Eller lägger jag ner för mycket arbete på en bok jag helt enkelt inte tyckte var särskilt bra? Jag gissar att det är en kombination av alla nämnda faktorer, samt ett sätt att skjuta upp det arbete jag borde ägna mig åt.

Det finns inga årtal angivna i boken, men enligt wikipedia utspelar sig berättelsen ca 1890, i samband med att västerländska missionärer började intressera sig för Nigeria.

Samhället som skildras är hypermaskulint och alla former av femininet ses som icke önskvärda. Det finns till och med maskulina och feminina brott vilket innebär om ett mord skett av misstag är det feminint och går att förlåta, gärningsmannen blir förvisad från sin by men får återkomma sju år senare. Även sagor delas upp i maskulint och feminint, så som fabler och berättelser för bar anses vara feminina medan äldre personer måste hålla sig till maskulina berättelser om krig och våld.

Händelser som står ut i boken är mordet på Ikefumena. Hans tragiska öde börjar när han är 15 år och en man från hans klan dödar en kvinna från Kwonokos klan. Utan att de får veta varför tas Ikefumena och en yngre tjej som ersättning av den Kwonkos klan. Där får han bo i tre år, under huvudpersonens tak och behandlas i princip som en i familjen, tills utan förvarning straffet får sin följd i att en grupp karlar har gudarnas tillstånd att döda honom. Det är också Ikefumenas död som utlöser början till Kwenokos förfall. Från en stor man och krigare i sin egen by till brottsling i asyl i en annan by. En by där hans son bestämmer sig för att bryta med familjen och omfamna den kristna läran.

Ett tips är också att inte googla en bok förrän den är utläst, då jag gjorde misstaget och läste lite för långt ner på wikipedia och fick veta slutet på boken. Kanske kunde ha väntat med att skriva recensionen tills boken var helt utläst...

Känner jag mig skyldig att rättfärdiga varför jag inte gillar boken, för att det är en historia om Nigeria, skriven av en Nigerian? Varför drar jag mig för att kritisera en berättelse jag helt enkelt inte gillade. Hade jag sett mig tvungen att glo på litteraturstudier på youtube om författaren inte varit rasifierad?

Vill ni få en mer nyanserad bild av Things fall apart rekommenderar jag John Greens crash course på youtube: https://www.youtube.com/watch?v=w1Kw94qjdQA