lördag 22 oktober 2016

Malade Nouvelle


Bonne Nouvelle är en tidskrift i pocketformat. Målsättningen enligt Facebook-sidan har varit att skapa lättillgänglig kvalitetslitteratur och ge läsaren en chans att upptäcka nya författare. Varje nummer har olika teman där ungefär hälften av novellerna är kopplade till temat. Jag har läst det första numret med tema skräck.

Jag gillar noveller och tycker att idén är bra, men det här första numret lämnar en del övrigt att önska. Urvalet kan inte ha varit särskilt högt för vissa alster är pinsamt dåliga. Pinsamt på nivån Skövde folkhögskolas experimentella skrivövningar. Det är alltså inte bara dåligt utan riktigt uselt.

Det finns förstås en del ljuspunkter. Jag gillar bitar av Micke Lindquist bidrag, som inte är noveller utan prosadikter. Dör lite för formuleringen Hon viftade bort nattens vodkarök och höll händer som aldrig blivit hållna.

Frostnatt av Jan-Erik Ullström och Tracy Millers hus av Erica Josefsson tillhör några av de mer välskrivna bidragen som kanske inte är så originella men ändå mycket trevliga. I Jakten av Malin Bergman Gardskär får vi följa en vampyr på jakt efter offer i Stockholms tunnelbana. Kul med en vampyrhistoria på en plats man har en relation till, och skickligt utfört om än inte exceptionellt på något sätt.

Det finns en del ljuspunkter alltså men inte tillräckligt många för att jag skulle lockas till att bli prenumerant, så jag blir inte direkt jätteförvånad när det bara verkar ha släppts fyra nummer sedan starten 2013. Lite synd ändå, för hade alla novellerna hållit samma kvalitet som de bättre i samlingen hade detta kunna bli något riktigt bra.

Stina

2 kommentarer:

  1. Håller med om att idén verkar kul, men synd att litteraturen inte höll måttet. Erkänner att jag blir riktigt nyfiken på de riktigt usla verken, vad handlade de egentligen om? Och vad gjorde dem så dåliga? //Sofia

    SvaraRadera
  2. En handlade om en fåtölj som börjar prata. En annan beskrivs ur olika föremåls synvinkel på ett riktigt irriterande sätt, typ: trappan knarrade ledset när den lilla flickan gick ner i källaren. Det känns helt enkelt som en slags skrivövningar som kanske lämpar sig för eget bruk för att få igång inspirationen eller något. Ingen människa blir dock glad av att läsa skiten. Det är ju oeteablerade författare så det kändes taskigt att trasha dem i recensionen, men klar kräkvarning på vissa av alstren alltså. Men vissa noveller var bra som sagt, särskilt Trasy Millers hus gav sköna rysningar. // Stina

    SvaraRadera