Avsnitt tjugofem– Farbror John Blund, fortsätter han så, är inte en kille jag tror att du har någon närmare lust att lära känna, eller hur? Och tro mig stumpan, om du så bara tänker på att fly, om du så mycket som ser dig om efter en väg ut, en räddare i nöden, om du så bara tar ett steg för långt ifrån mig så kommer Johnny, och han är ingen passande lekkamrat för en flicka i din situation. Han kan komma när som helst, hur som helst. Det är därför han är så fruktad. Han kan vara kulan i ryggen när du försöker springa ifrån mig, han kan vara sömnmedlet i ditt te som gör att du aldrig vaknar upp igen. Johnny kan till och med vara den där bakfulla lastbilschauffören som aldrig borde satt sig bakom ratten. Med Johnny vet man aldrig riktigt. Han kan ta vilken gestalt som helst, och du kan vara säker på att han kan se till att slutet blir värre än du någonsin kunnat föreställa dig. När Johnny kommer, stumpan, gör han det med besked. Det är då man får vad man förtjänar. Sättet han gör det på, förstår du, beror helt och hållet på dig själv. Han kan komma i dina drömmar, och ta dig med utan att du vet vad som händer, han kan komma smygande i dina tankar och få dig att göra sådant du aldrig skulle drömma om att göra annars; sätta det där rakbladet mot handleden, gå ner till en ödslig tågcentral och vänta, och vänta och vänta….. Eller han kan tvinga dig att sätta den där pistolen mot huvudet och trycka av. Han kan tvinga dig att göra det, få handen att krama avtryckaren och allt du kan tänka medan du gör det är att du vill leva, att det inte kan hända, men det gör det. Sådan är han Johnny, och han kan göra långt värre saker än det där. Det där är sådant som händer varje dag. Men för de särskilt speciella, Jonas sänker rösten och lutar sig närmare kvinnan, ser han till att deras sista ögonblick i livet också blir deras värsta. Och jag har på känn att du är en av de utvalda. Han lutar hakan i ena handen och studerar kvinnan noggrant.
– Jupp, säger han, det är jag säker på. Jag kan nästan se honom i dina ögon. Han kommer för dig. Snart. Snart.
Kvinnan tittar oroligt på honom.
– Och den här Johnny, säger hon. Han jobbar alltså för dig?
– Han jobbar alltså för dig, upprepar Jonas, allt för häpen för att kunna få fram något annat. Vad är det här för en kvinna? Jo, säger han till slut, man skulle väl kunna säga att han gör det. Våra vägar har korsats.
– Men jag ska inte göra något dumt, bedyrar kvinnan. Jag ska göra vad du än säger åt mig. Jag lovar.
– Just nu, avbryter Jonas, säger jag åt dig att knipa käft och inte öppna munnen förrän jag säger till. Låt mig se nu, fortsätter han, var var jag nu? Javisst ja, Johnny och hans små egenheter. Och du var utvald av honom, var det inte så? Men du ska inte oroa dig, att vara utvald av Johnny är speciellt. Och det behöver egentligen inte vara så negativt. Det kan gå åt andra hållet också vet du. Det kan också bli ditt livs bästa ögonblick. Och när det väl händer kan du inte annat än att fråga dig; Vad är det som händer? Har jag varit rädd för den här stunden i hela mitt liv? Är det här vad jag fruktat? Men som sagt; man vet aldrig. Vad som helst kan hända. Det enda man egentligen kan säga säkert om Johnny är att han kommer. Förr eller senare står han där, och när han gör det har du inget annat val än att följa med honom. Det enda man kan se till är att skjuta upp mötet så länge det går;
– Tyvärr är det på den punkten du har strulat till det, stumpan. Du har inte undvikit Johnny, inte ignorerat honom eller försökt att blidka honom. Tvärtom, stumpan! Du har bjudit in honom. Du har gjort allt utom att ställa dig upp och skrika och vifta” Här är jag Johnny. Här är jag. Kom och ta mig, Johnny”. Det där sista säger Jonas med drypande sarkastisk röst och pipig, feminin röst. Inte helt olik hans vanliga röst. Efter denna långa monolog tittar han på kvinnan ur ena ögonvrån. Ha, tänker han. Det sista som kommer att ploppa upp i den brudens hjärna är ”Farbror Jonas”. Allt hon kommer att tänka på den närmsta kvarten är Johnny och hur hon ska undvika ett rendevouz med grabben. Genialt, Jonas, helt enkelt genialt.
Han kan inte riktigt säga var ifrån Johnny kom, men helt plötsligt fanns han där i bakhuvudet. Jonas kan nästan se honom framför sig. En 2000-talets James Dean, i svart skinnjacka och slitna jeans. Med ring i ena örat och en cigarett nonchalant instucken i ena mungipan. Vid närmare eftertanke, är nog Johnny exakt den lekkamrat Jonas själv skulle vilja ha.
– Åh, Johnny, tänker han för sig själv. Här är jag. KOM OCH TA MIG.
– Bara en sak till, fortsätter han, innan vi börjar prata affärer på riktigt. Det kommer att ha med vatten att göra.
– ?????
Kvinnan tittar på honom med frågande blick, men tack och lov har hon vett att hålla truten.
Johnny, svarar han lent. När du träffar Johnny kommer det att vara i närheten av vatten.
Stina
