Efter att ha läst ut månadens bok "Sommarens ljus" samtidigt som vi fick värmebölja här i Visby är det svårt att inte få värsta sommarkänslorna.
Handlingen kretsar kring 17-åriga Kate som på grund av sjukdom spenderar sommaren hemma med familjen. Detta är något hon inte sett fram emot eftersom hon och hennes pappa som är en känd konstnär inte kommer vidare bra överrens. Hon tycker att han kontrollerar sin omgivning på samma sätt som Prospero gör i Shakspeares Stormen. Men sen kommer 25-åriga Ian till gården för att katalogisera hennes fars verk och då börjar hon känna att det kanske inte är så illa att vara hemma ändå....
Precis som Stina förespråkat är detta en riktigt bra ungdomsbok som inte skriver en på näsan eller är övertydlig med hur personerna i boken handlar eller beter sig. På ett väldigt finstämt och nedtonat sätt redogör den för hur det kan kännas när man upplever sin första förälskelse, men också hur det är att växa upp och försöka finna sin egen plats i tillvaron utan att behöva leva i skuggan av sina föräldrar. Lite underhållande tycker jag det är när Kate, som bor på en ö, klagar på alla turister som kommer med färjan. Jag kan bara instämma!
Svagheten med boken tycker jag är det lite väl abrupta slutet. Jag har ingenting emot att allt inte knyts ihop fint på slutet eftersom det på något sätt inte hade passat ihop med övriga boken, men att avsluta boken så pass abrupt som Oneal gör tycker jag sänkte betyget en aning. Förutom det har jag dock inga invändningar alls att göra och jag ser fram emot och hoppas att all juliläsning kommer att vara lika bra!
Kul att du gillade boken :) Tänkte också på det där med färjan och turisterna när jag läste den igen hehe.
SvaraRadera