Den ätbara kvinnan

Äntligen har förra månadens Boktriangelbok blivit utläst, Den ätbara kvinnan som är Margareth Atwoods debutroman (utgiven 1969).

Den handlar om Marian som arbetar på ett marknadsundersökningsföretag. Hon bor ihop med väninnan Ainsley och är tillsammans med pojkvännen Peter. Så ser det ut i början av boken när vi får möta henne i alla fall, men en bit in i boken blir man varse att Marian kanske inte är helt tillfreds med detta.... (Hennes bitvis ganska irrationella beteende får mig faktiskt att tänka på Amanda i "Kom närmare" även om deras förändrade beteende kommer sig av helt olika orsaker).

I alla fall är detta en bok som jag älskat sedan jag läste den för första gången och sedan dess har det blivit ett antal genomläsningar. I viss mån märker man att detta är Atwoods debutroman då hon inte riktigt hunnit slipa till språket till samma perfektion som i sina övriga romaner och ibland kan jag tycka att hon blir aningen övertydlig i sitt uppsåt med boken. Trots detta älskar jag boken för hennes torra och ironiska humor som genomsyrar hela boken, liksom för hennes knasiga karaktärer som det är aningen svårt att helt känna sympati för och givetvis för alla konstiga infall karaktärerna får boken igenom. För att inte tala om Marians allt mer stegrande matnoja dom bäddar för en del roliga scener. Och nej, jag sympatiserar inte med Marian utan tycker sundtals att hon beter sig våpigt och borde ställa upp mer både för sig själv och sina vänner. Däremot är igenkänningsfaktorn i vissa delar av boken nästan lite för hög för att det ska kännas riktigt, riktigt bra.