Nu kommer sent omsider min recension av augusti månadsbok, Den ätbara kvinnan av Margaret Atwood. Jag hade höga förväntningar på den här boken eftersom jag vet hur mycket Sofia älskar den. Med så högt ställda förväntningar kanske det inte är så konstigt att den inte räckte riktigt ända fram. Absolut inte så att jag tyckte den var dålig, tvärtom. Den hamnade ju trots allt rätt högt upp på min Top 10 lista över 2010 års bästa böcker.
Huvudpersonen är den ganska menlösa Marian. Hon vantrivs på sitt arbete, har ett komplicerat förhållande till sin pojkvän och låter sig passivt utnyttjas av omgivningen, inte minst av sin rumskompis Ainsley. Hon strävar efter att vara normal och passa in och om det innebär lite anpassning från hennes sida får det väl vara så. Men efter år av anpassning verkar något inom henne slutligen göra uppror.
Inledningen var helt lysande. Jag älskade scenen där Marian tröttnar på sin pojkvän och på sitt umgänge överhuvudtaget och helt sonika kryper under sängen för att komma undan. Där ligger hon sedan och trycker medan de andra börjar undra vart hon tagit vägen. Det var hysteriskt kul.
Efter denna lovande början tappar sedan berättelsen farten lite. Marians matnoja tar över lite för mycket, det är kul och intressant till en början men sedan känns det som att hela historien drabbas av stiltje. För mig blev det lite av ett antiklimax. Inledningen var helt enkelt så bra att resten av historien inte kommer upp i samma nivå nån gång igen, inte ens på slutet som ändå innehåller en annan höjdarscen (som jag inte ska spoila här). Det som ändå håller berättelsen vid liv hela vägen är den svarta humorn och de udda karaktärer som på olika sätt gör inträde i Marions liv.
Stina
Kul att den tog sig upp på din 10-i-topp-lista! //Sofia
SvaraRadera