I underlandet

Avsnitt tjugosju
Nej, Jonas, det är inte över ännu, även om du kanske snart kommer att önska det. Ännu har du många, långa timmar kvar i detta skymningens underland. Och likt Alice som föll ned i kaninhålet kommer du snart att märka att inte heller här är allt vad det från början verkar som, och inte heller här är en person det han först utger sig för att vara. Ännu har natten bara börjat, Jonas. Ännu har du inte hunnit lära känna det underland du kommer att tvingas vistas i, på gott och ont. Ännu har du varken mött Hjärter dam, eller varit på tekalas hos en galen hattmakare. Men allt inom sin tid, Jonas. Allt inom sin tid.

Där han står, i ett stadens betonggetto han aldrig förut varit i närheten av att lära känna, med en bunden kvinna vid sina fötter kan Jonas för första gången på evigheter verkligen känna hur han lever. Han känner hjärtats slag med en intensitet som nästan skrämmer honom, han känner nattens kyla mot sitt ansikte och han känner att ikväll har han makten att vara vem som helst och göra vad som helst. Precis vad som helst! Inatt är han fri. En natt som denna rymmer inga konsekvenser. Han känner det som om natten är innesluten i en slags bubbla som bara väntar på att få brisera, men fram till dess kan han göra vad han vill. Frågan är bara vad han ska hitta på…….

– Och vad ska jag ta mig till med dig?, mumlar han för sig själv med ett ögonkast mot kvinnan.
Helst skulle jag vilja strypa dig med mina bara händer, tänker han med ett illvilligt flin på sina tunna läppar. Men det vore kanske att ta i….en aning i alla fall. Dessutom, fortsätter han tankegången, är det elakare att låta dig leva, en patetisk liten parasit som du.
– Jaha, säger han och sneglar på Frankenstein, som han bestämt sig för att kalla henne. Vad tycker du att vi ska hitta på en kväll som denna då?
Missfostret till kvinna bara glor på honom. Jag sa: - Vad tycker du att vi ska hitta på en kväll som denna då?, upprepar Jonas i en ton som om han talat till en döv och lätt CP-skadad person.
Fortfarande glor hon bara på honom, och slickar sig nervöst om läpparna.
– Ditt missfoster, skriker han. Jag ställde en fråga och jag förväntar mig ett svar på den.
– Jag vet inte. Jag vet inte, skriker Frankenstein tillbaka. Och sen börjar hon gråta igen.
Hon ser ut som en rädd kanin, fångad i en fälla. Inte för att Jonas inte förstår henne. Han förstår mer än väl. Det stackars freaket undrar säkert vad som är på gång. Hon väntar på att han ska tala om vad han vill ha av henne, och för varje stund han dröjer med det kommer hon att undra vad som ska hända med henne. Kommer han att döda henne? Kommer han att låta henne gå? Och hon kommer att bli räddare och räddare. Precis som han vill ha det.

– Nå, jag vill ha ett förslag på någon trevlig sysselsättning och sen får vi se om du kan göra mig nöjd.
Ehhh. Det där lät kanske lite…sexistiskt. Tänk om hon tror att han vill, urk, få henne i säng. Det är det minsta Jonas vill, bara tanken på det får honom att känna sig illamående. Snabbt inflikar han:
– Och inga perversioner om jag får be, missy!
– Jag vet inte vad du vill ha av mig, bölar monstret.
– Tro mig, raring, om du inte vill FÅ något mycket otrevligt av mig så rabblar du snabbt som fan upp något kul vi kan hitta på, du och jag. NU!
– Vi kan gå till Charlies, kväker hon. Vi kan gå till Charlies. Snälla. Snälla. Snälla. Jag lovar att vara snäll och göra vad du vill. Snäääälllla.
– Käften bitch!
Jonas suckar inombords, kan hon då aldrig hålla käften.
– Och vad, om jag får fråga, är det här Charlies för ett ställe?
– Det är en nattklubb. Hon tittar bevekande på honom. Riktigt coolt ställe. Bra musik. Billig sprit. Och det ligger inte långt härifrån.
Hmmm.

Jonas tänker för sig själv om det egentligen vore riktigt smart att bege sig dit, och dessutom med bruden i sällskap. Eller rättare sagt, han vet att det inte vore särskilt smart. För det första, vad skulle han egentligen ha där att göra? Och för det andra, hur skulle han då kunna vara säker på att ha kontroll på bruden? Som det är nu lyckas han nätt och jämt. Och då finns det ändå ingen som kan lägga sig i vad han gör, eller, hemska tanke, avslöja honom som den värnlösa frisör han är. För sanningen att säga är ju det enda någorlunda farliga tillhygge han kan använda en sax, och inte ens en sådan har han använt på annat sätt än som ett jobbredskap. Det var ju visserligen den där gången, då alldeles i början av hans karriär, då han råkade klippa den där lilla snorungen i örat så att blodet bara sprutade. Men det var varken hans fel, eller hans avsikt. Om bara den lilla snorungen hade suttit stilla och låtit honom göra hans jobb hade han idag inte varit en örsnibb kortare. Men förutom den beklagliga lilla incidenten har Jonas sax inte klippt i så mycket mer än just hår.

Innerst inne vet Jonas mycket väl vad han borde göra, och det är INTE att bege sig till Charlies. Visst, han kan fortsätta den här mycket underhållande charaden några timmar till, men då utan vittnen. Fast saken börjar bli den att han inte riktigt vet vad han ska hitta på. Ju mer han säger, desto större chans är det att hon genomskådar honom. Och han har en otäck känsla av att Lady F skulle dra största möjliga nytta av det faktum att Jonas bara är en vanlig dödlig och inte en gangsterboss med makt. Till exempel skulle han inte bli det minsta förvånad om hon sprang till sin riktiga boss och berättade att någon nolla utgett sig för att vara honom. Nej, det skulle sannerligen inte bli det minsta kul. I bästa fall skulle han förmodligen bli ett huvud kortare och i sämsta fall detsamma, men oändligt mycket långsammare. Han skulle kunna dra sig ur nu, om saken inte varit den att han har ett anförande att göra, och ingen aning om vad det ska innehålla. Han ska prata affärer, men vilka affärer är det egentligen Mr Castell håller på med? Förmodligen allt möjligt. Frågan är den vad Frankenstein är inblandad i. Prostution? Nah! Mindre troligt med tanke på hennes hemska yttre. Droger? Troligare. Hon ser definitivt ut som en nergången junkie. Mord? Inte heller det troligaste valet, men det är något med henne……Något han ännu inte riktigt kunnat sätta fingret på.

Han kommer fram till att det bästa han kan göra är att få henne att prata. Ju mer han får ur henne, desto större chans att få veta vad hela den här soppan handlar om. Och nu när han tänker efter, vad är bättre än några drinkar när det gäller att få någon att tala ut? Och med detta inräknar Jonas inte tortyr. Han kanske inte är någon hjälte, men han har definitivt inte sjunkit så lågt. Och dessutom, om han torterade ur henne sanningen skulle hon nog bli en aning misstänksam. Eller?…….Nej, efter en stunds betänkande sansar han sig. Drinkar får det bli. Och Charlies?

Stina