En tillbakablick på april

Har varit tämligen frånvarande från bloggen på sistone, om man inte räknar med helgens blogginlägg.  Men tiden verkar aldrig riktigt räcka till. Dels jobbar jag ju heltid och dels är det en 2-månaders liten bebis som får det mesta av min uppmärksamhet på eftermiddagar och helger. Just nu blir han underhållen av sin pappa, medan jag ska föröska hinna med lite recenserande. Som sagt har det ju blivit lite tunt med det på sistone. Är mycket tacksam mot Sandra som hållt liv i vår stackars borglöma blogg på sistone.


Men recenserande var det ja, tänkte ta tag i den del böcker som blev lästa i april. Jag sa ju att jag låg efter en del......

Vi börjar med en födelsedagspresent från Danne, nämligen ”High fidelity” av Nick Hornby. Jag har läst den tidigare, men den är väl värd en omläsning. Visst – den är en rätt lättsmält bagatell egentligen, men den är välskriven och underhållande. Handlingen kretsar kring slackern Rob, som jobbar i en skivaffär och som verkar helt sakna ambition i livet. Boken inleds med att han blir dumpad av sin flickvän Laura, varefter han bestämmer sig för att söka upp ett gäng gamla flickvänner för att få klarhet i varför han gång på gång blir dumpad. Som sagt är detta en bok som är kul för stunden, och det är bra så tycker jag. Det skulle vara tråkigt att enbart läsa författare som strävar efter litterär kredibilitet. Hornbys alla musikreferenser höjer dessutom boken liksom de ständigt återkommande 5-i-topp-listorna. (För övrigt angående dumpningarna, jag menar hallloooo: slacker utan ambitioner, nörd, otrogen – och han undrar varför han blir dumpad. Självinsikt, någon?).

Därefter var det ”Halva liv” av Mats Strandberg som blev utläst. Den handlade om Jessica som en dag, helt plötsligt, bara blir lämnad av sin pojkvän Jacob. Hon blir deprimerad och börjar knapra tabletter, men försöker i alla fall gå vidare med sitt liv. Sen dör hennes farmor och då farmodern lämnat efter sig en bok med stora familjehemligheter ställsa Jessicas liv åter på ända.

Den visade sig vara riktigt välskriven, och trots att det var en manlig författare tyckte jag mig nästan kunna urskilja lite chic lit-känsla i den, men på ett positivt sätt. Här talar vi i alla fall en riktig sträckläsarbok som var svår att lägga ifrån sig. Tyvär blev ”den dramatiska upplösningen” lite för mycket för min smak, för hur välskriven boken än är så tappar den trovärdighet så fort man börjar läsa det något krystade slutet. Det känns minst sagt lite synd att ta en annars finstämd historia och förstöra den med den onödiga thrillerintrigen på slutet. Det passar inte in och känns som en helt annan historia. Lite synd på en annars läsvärd bok

Bonuspoäng får dock Mats Starndberg för baksidesbilden på boken, där en bild av författarens mamma som ung finns. Sympatiskt på något sätt.

Vi börjar så, härnäst kan det möjligtvis dyka upp recensioner av riktig högklasslitteratur, nämligen de ack så creddiga X-böckerna.

På återseende // Sofia