Namnsdagsflickan av Kristoffer Leandoer och Åsa Ekström

Den här boken upptäckte jag via Boktipset då jag efter en vunnen tävling tillsammans med bokvinsterna också fick utdrag ur några böcker som ännu inte kommit ut i handeln. Den enda av de utdragen som jag verkligen fastnade för var den grafiska romanen Namnsdagsflickan, som var så underbart vackert tecknad. Sen när det var dags för babyshower så fick jag den i present av min kära make. Den påminner i handlingen faktiskt lite om filmen ”Heavenly cratures”, regisserad av Peter Jacksson. I filmen är det två flickor som är i fokus. Två flickor med livlig fantasi som tillsammans uppfinner en fantasivärld som de blir mer och mer uppslukade av. Boken påminner om filmen i alla fall i den grad att Robin som är huvudpersonen i boken, tillsammans med sin bästa vän Kim, skapar sig en egen fantasivärld, Berghendia. Lillasystern, Namnsdagsflickan, är också med på ett hörn – men är den som verkar ta historierna på lite väl sort allvar. När hon sedan hamnar i koma och fortfarande verkar vara fast i sina fantasier vet Robin inte alls vad som finns att göra. Det här en fin historia, med ett i mitt tycke oväntat slut. Ett stort plus just för slutet faktiskt. I really, really did not see that coming! Utan att avslöja för mycket kan man kanske säga att det i dagsläget så hypade hen-begreppet hade kunnat passa bra in i denna historia, även om en läsare som jag väljer att ignorera det och bara se det jag vill se.

Kan för övrig tillägga att Sebbe som också läste boken (faktiskt den enda bok han läst i år) hade en helt annan syn på boken än jag. Men vad kan jag säga, nu talar vi alltså om den personen som läste ”Gargoylen” och blev jätteförvånad när det visade sig att den whiskeydrickande och vannsinneskörande huvudpersonen var en man och inte en kvinna.

// Sofia