2 x Alice Munro

Föra året blev det en hel del novell-läsande, vilket är ganska ovanligt för att vara mig. En av favoriterna bland novell-författarna blev Alice Munro. Men så är det just noveller hon skriver också. Tänkte recensera 2 av hennes novellsamlingar.

För mycket lycka är en samling noveller med den gemensamma nämnaren att de verkligen inte, trots titeln, kretsar kring ett överflöd av lycka. Det är vardagliga händelser om hur man med ett enda ödesdigert fel kan ställa tillvaron på ända – och om hur människorna omkring oss har makten att med godtycke göra vår lycka eller olycka. Jag tycker att novellerna påminner mycket om Jerker Virdborgs novellsamling, både i den olycksbådande stämningen och i de vardagliga situationer som målas upp. För det här handlar om vanliga människor i mer eller mindre vanliga situationer. Det var särskilt två noveller jag fastnade för vid läsningen.

”Dimensioner” är en roman med rakt igenom olycksbådande stämning och man vet redan från start att något inte är som det ska, fast det är svårt att säga riktigt vad som är fel då allt känns ganska vardagligt och välbekant. Sakta men säkert kommer hela historien fram och det är riktigt, riktigt hemskt. I fokus, ja själva det som utlöser hela händelseförloppet, är ett gift pars gräl som fullständigt urartar på hemskast tänkbara sätt.

”Barnlek” handlar även den om något till synes vardagligt som också det urartar å det grövsta. Det är Marlene som har ordet i novellen och hon redogör i korta ordalag om sin barndom, och då särskilt om hennes rädsla för grannens missbildade dotter. En dotter som ständigt dyker upp och aldrig riktigt låter henne vara ifred.

Tiggarflickan är ett antal noveller som låter oss följa en kvinna från tidig barndom till medelåldern genom ett antal löst berättelser från olika stadier i hennes liv. Trots att Munro ju är en kanadensisk författare och handlingen utspelar sig i Kanada kan man verkligen säga att hela novellsamlingen kretsar kring något vi svenskar lätt känner igen oss i, nämligen jantelagen. Man ska inte tro att man är något alltså, och gör man det kommer man att få sota för det. Novellsamlingen heter tydligen också i Kanada just "Who do you think you are?".

I början är jag skeptisk, men när sista novellen är utlöst finner jag det svårt att låta bli att tänka tillbaka på huvudpersonen och hennes liv. Skickligt uppbyggt!

//Sofia