Lustans lagar av Brett Easton Ellis

Lustans lagar var faktiskt månadsbok i oktober 2010, men den gick inte att få tag på i Almedalsbiblioteket. Förra året däremot hade Stina fått tag på den, och i september blev det min tur att lägga vantarna på den.

Stina hade pratat bra om den, så jag hade ganska höga förväntningar - som den verkligen levde upp till. Ja, jag gillade den skarpt ;).  Det är en pratig roman, med ett halsbrytande tempo och med ett gäng mer eller mindre sympatiska karaktärer. Handlingen kretsar mest kring hur det är att vara ung och förälskad och strula runt kan man säga, för mer direkt handling än så finns det faktiskt inte.

Boken inleds mitt i en mening och fortsätter i en lång monolog av en okänd person och på samma abrupta sätt slutar den. Inledningen är för övrigt typisk för vad boken kommer att handla om då den handlar om hur personen förlorade oskulden under en blöt fyllekväll till helt fel person. Det beskrivs så avtrubbat och helt utan känslor, men är så typiskt för boken.

De 3 personerna vi får följa, Sean, Paul och Lauren, motsäger varandra i vad som hänt och det känns som det typiska skitsnackandet ungdomar emellan. Det här är rått, skitigt och äkta. Ocensurerat om hur det amerikanska collegelivet kanske kan se ut, vilket får mig att tycka att det är lite, lite synd att ”college”-livet i Sverige inte är upplagt på samma sätt.

// Sofia