”Antarktis” av Josefin Holmström var förra månadens månadsbok och
som titeln anger var månadens tema av det kyligare slaget.
Vid första anblicken känns det precis som en sådan roman jag skulle läsa
och älska, allt ifrån det poetiska språket till en dramatisk händelse i det
förgångna som vi bara först långsamt anar innan Holmström låter oss veta vad
som hänt långt tidigare – innan Gertrude ger sig ut på sin expedition mot Antarktis
tillsammans med Jonathan.
Varvat med Gertrudes expedition får vi följa polarforskaren Robert
Falcon Scotts resa 1912 som han gjorde för att aldrig återvända. Gertrude
fascineras av hans resa, hans öde och hans orubblighet.
Men jag lämnas märkligt oberörd och blir mest irriterad på Gertrude som
irrar omkring på Antarktis, dit hon fått
tillträde i egenskap av författare. Ja, hon irrar mest omkring som sagt
och är självupptagen och faktiskt ganska irriterande. Mina sympatier till den
stackars Jonathan som tvingas dela äventyret med henne och allt det som hände i
det förgångna.
Det som ändå
är behållningen i romanen är just beskrivningarna av landskapet, miljön och
känslan av att befinna sig på Antarktis, omgiven av is och snö och kyla – det
är så bra beskrivet att det inte är svårt att tänka sig hur det skulle vara att
vara där själv trots avsaknaden av snö, is och kyla som fortfarande råder här på Gotland.
// Sofia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar