Umbra av Elin Fahlstedt är en saga av det lite mörkare slaget, och den tar sin början en blodröd natt. Det är en serieroman och berättelsens antagonist är den föräldralösa Ethel som vuxit upp på ett kloster. Det enda hon har kvar efter sina föräldrar är sitt namn och ett fotografi av en man utan skugga. Hon är fast besluten att hitta mannen på fotografiet som hon tror kan vara hennes far. Det är denna besatthet som slutligen leder henne till Umbra, platsen dit människors skuggor kommer om natten.
Som brukligt vid den här typen av irrfärder dröjer det inte länge innan Ethel får sällskap på sin färd. Ska de tillsammans kunna trotsa faror och fiender och hitta mannen på fotografiet?
Själva historien är det inget fel på. Det är kreativt och fantasifullt, och jag gillar tanken på en plats dit skuggorna söker sig om natten. Varelserna som befolkar denna värld känns ockå uttänka och originella, som draken med nycklar istället för tänder och rävdemonpojken. Det är inga karaktärer man sett tidigare. Däremot tycker jag inte att idén håller hela vägen. Historien planar ut och känns bitvis innehållslös. Sedan slutar det alltför abrupt. Dock gillar jag vissa delar, som den mörka kärlekshistorien. Den är både fint berättad och tecknad.
Vad gäller själva utformningen är vissa bilder trolska och vackra, medan andra känns ofärdiga. Jag tycker inte heller att stilblandningen med bitvis mangainspirerade bilder fungerar riktigt. Lite av magin försvinner i och med detta.
Ändå kul med en historia av det här slaget på svenska så jag rekommenderar den trots allt.
Stina
Håller helt med dig. Det är synd för det känns som att det hade kunnat bli så mycket bättre om tid bara getts till att finputsa det hela. //Sofia
SvaraRadera