Månadens bibliotikarie.

Nu när jag har internet igen borde jag åtminstone påbörja min artikel till Selma, rfsl värmlands medlemmstidning, men varför göra något i god tid när det lgår lika bra att stressa över det senare?

Istället tänkt jag presentera månadens bibliotikarie; Lewis Carrol.

Som enligt lisan 25 famous librarians jobbade som bibliotikarie 1857, innan han började som matematikprofessor.

Här sitter han med en bok:

Februaritemat! En bokmiddag jag ogärna vill missa,

Temat för februari blir lite annorlunda, då det inte handlar om böcker, utan om en blogg.

Och inte vilken blogg som helst utan en blogg som under kort tid kommit att betyda mycket för mig och mitt humör. Faktum är att min omgivning påpekat hur mycket gladare och lugnare jag varit de senaste veckorna. Och inte undra på det med tanke på hur svårt det är att vara emo när en läser Fredrik Backmans fantastiska blogg. Så mycket som jag skrattar när jag läser om hans vardag har jag inte skrattat på väldigt länge.

Och varför jag 0gärna missar tillhörande bokmiddag? Läs och förfasas över Fredriks matintag.

Som bonusläsning rekomenderar jag även Jonas Crambys blogg, för fina bilder och inrednings tips. Hur kommer det sig föresten att Café lyckats knyta till sig så många bra skribenter?

Här är dessutom min nya blogg: maybeacylon.wordpress.com. Stina hade problem att komma in på den förut, kanske skrev jag fel adress?

Hoppas att ni gillar det lite annorlunda temat. Det var antagligen detta eller ett baserat på Strindbergs Inferno, och det hade inkluderat något av Swedenborg...

Månadens läsning: fredrik.cafe.se

Bonus: cramby.cafe.se

På tal om muggar

Hittade den här ristningen på Filmstaden i Gävle för några år sedan.

Bästa och mest oväntade toaklottret jag stött på hittills.

Passar också på att göra reklam för min nya blogg; muggshots. En blogg om muggar och allt som hör till. För att internet inte har tillräckligt med onödiga bloggar, och för att muggar is the shit.

maybeacylon@wordpress.com

Last man standing?

Så kommer finally en recension från septembers övernaturliga biltur genom Europa, närmare bestämt desinationen New York.

Det jag gillar med Mathesons roman är att den är annorlunda, att den inte bara är ännu en i raden av vampyrskildringar efter Bram Stokers Dracula. Det här är något annat, det är Mathesons egen spin på vampyrgenren. Det är egentligen en rätt enkel historia men Matheson bygger upp den väl. Dessutom är det alltid intressant att få träffa litterära vampyrer som inte beter sig så som vi förväntar oss. Sådant är uppfriskande i alla fall så länge de har den goda smaken att inte glittra.

Nu kanske man kan ha invändningar mot föregående påstående, då vampyrerna faktikst innehar många av de egenskaper man är van vid; som att de varken tål solljus, träpålar eller vitlök. Men Mathesons skapelser är långt ifrån de aristokratiska, överjordiskt vackra varelser vampyrer ofta framställs som. Om jag inte vetat bättre hade jag trott mig hamnat i en zombieinfekterad framtidsskildring snarare än i en legendarisk vamyrroman. Så jag blir inte direkt förvånad när jag senare läser att just denna roman varit en stor inspirationskälla för George A. Romero. Det var just hans filmskildringar som dök upp i bakhuvudet när jag läste boken.

Romanens grundförutsättningar gör alltså att man förväntar sig något lite extra. Den har trots allt en del att leva upp till om man ska tro hypen. Men so far so good. Jag gillar den dystra framtoningen i inledningen. Att huvudpersonen dessutom är något av en antihjälte som super för mycket, svinar ner och allmänt är lite av en människospillra gör inte saken sämre, vem gillar inte en underdog? Han tillbringar dagarna med att förstärka sina barrikader, döda försvarslösa vampyrer och fylla på förråden. Under de långa nätterna dricker han för att försöka stänga ute glåporden och skriken från dem som hemsöker honom natt efter natt. De som en gång var hans grannar och vänner men som nu är något annat. Men deras oväsen penetrerar även den värsta alkoholdimma och inget han gör kan få dem att tystna. Så småningom faller han i orolig sömn bara för att vakna med huvudvärk och deras röster ringande i öronen.

Men det är inte det värsta. Det värsta är att han kan vara den sista. Han kan vara Legend.

Stina

Toaforum

Har ni nånsin undrat hur Dramatenbarens toaletter ser ut?

Man kunde tänka sig att de skulle innehålla klotter av en helt annan kaliber än den vanliga. Att de varit fullspäckade med intellektuella tankar och kulturella kommentarer, en creme de la creme av toalettklotter att avnjuta medan näsan pudrades. Om det varit så hade vår tjejtoa kunnat nå oanade kulturella höjder vid nästa Stockholmsbesök.

Istället för tröttsamma enradare a la Döda emo, Jag kissade hit (med tillhörande pil) samt Kuk, Hora och andra obsceniteter hade man kunnat få ta del av poesi och prosa av rang. Istället för Bajsa är gött hade man kunnat få läsa djupa tankar om livet och kärleken. Istället för Use the force hade man kunnat få läsa något av betydelse. Och istället för Mitt rövhål luktar blommor hade man kunnat få läsa något man aldrig skulle glömma.

Alla exemplen ovan är förresten tagna från verkligheten närmare bestämt från ett antal gymnasieskolor i Stockholm om ni skulle vara intresserade att beskåda dem närmare.

Men Dramatenbarens toaletter lever inte upp till hypen. De är helt enkelt vanliga sterila toaletter utan minsta antydan till klotter någonstans.

Varför är det bara puckon som toaklottrar? Jag vill se klotter på pulitzerprisnivå. Tänk er Kerstin Ekman klottra ner något vid nästa toabesök, eller Ranelid, det skulle vara något :)

Stina

En tröstebok?

Efter en dag kantad av psykisk och fysisk ostabilitet bestämde jag mig efter aktiviteten för två saker;

1. Gå på Bio.

2. Köp en bok att trösta mig med. Och läsa innan bion.

Eftersom jag som bekant är en lat människa ides jag inte gå de extra 5 minuterna till Bokia, eller Akademibokhandeln, utan slank in på åhléns för att ta del av deras karga utbud. Det jag riktade mina målsökande missiler mot var feel-good litteratur. Gärna chik-lit. En genre jag i vanliga fall skyr som ny is. Stinas inlägg har dock fått mig att inse att ibland kan en chick-lit vara precis vad en behöver. Dessutom är jag nyfiken på Stockholm Rosé, en svensk chick-lit som fått bra kritik. Boken finns inne, jag har den i handen och är på väg mot kassan.

Jag har hittat min tröstebok! Är i alla fall vad jag tror innan mina ögon helt på eget bevåg dras till ett svart omslag. Svart med svarta stjärnor. Fyndet jag oförhappandes lyckats snubbla över är en nyutgåva av Harry Martinssons Aniara. Nästan Så långt ifrån chick-lit och uppmuntran en bok kan komma utan att heta 'The Devil's Notebook'.

Eftersom en bild säger mer än tusen ord;

Yep, hembakade chocolate chip cookies. Livet i kollektiv är bra härligt ibland :)

Hur långt ifrån oss!?

En Tranströmer tillägnad Kalle. Han hälsar på till helgen men sedan kommer det att dröja tills vi ses igen. Han ska nämligen på MFS-stipendieresa till Indien i över två månader och kommer hem först i april. Alex kanske har några Indientips att vidarebefodra till Kalle. Han börjar bli rätt nervös nu innan resan, så han skulle säkert välkomna ett tips eller två från någon som varit där.

Nu handlar ju inte denna dikt om Indien, men jag tycker att den känns rätt passande ändå, för hur långt ifrån oss kommer inte Kalle att vara inom kort. Too far if you ask me...

Strof och motstrof

Den yttersta kretsen är mytens. Där sjunker rorgängaren
upprätt
bland glittrande fiskryggar. Hur långt från oss!
När dagen står i en kvav och vindlös oro -
som Kongos gröna skugga håller
blåmännen i sin dunst -
när all denna drivved på hjärtats trögt
slingrande flod
tornar upp sig.

Plötslig förändring: in under himlakropparnas vila
glider de tjudrade.
Med aktern högt, i hopplöst
läge, står skrovet av en dröm, svart
mot ljusrött kustband. Övergivna
störtar sig åren, snabbt och ljudlöst – som slädskuggan, hundlik, stor
far över snö,
hinner skogen.

(Från 17 dikter 1954)

Stina

Stockholms Internationella Poesifestival

Temat för årets Internationella Poesifestival på Dramaten i Stockholm var Tranströmer. Bara det gjorde det såklart värt att vilja delta. Kvällen var både förtätad och genomlyst med en förnyad tillgång till det verkliga. Att Tranströmer själv skulle vara på plats under kvällen var dock mer än man hade vågat hoppas, men det var han. Han satt längst bak i salen med sin hustru Margareta och viftade glatt med käppen åt publikens hyllningar.

Det bjöds på tonsatta dikter, dikttolkning via dans, högläsning av bland annat Richard Woolf, Reine Brynolfsson och Göran Sonnevi samt möten med spännande utländska poeter. Av de utländska poeterna var min favorit Iona Nicolaie från Rumänien, som trots förkylningen från helvetet gjorde sitt bästa för att förmedla sina dikter. Hon hade god hjälp av sin tolk Janna Granström som framförde dem exemplariskt när rösten stundvis svek poeten själv. Dikterna kom från hennes diktsamling ”Himlen i magen” som berättar om moderskapets komplexa och blandade känslor. Att hon var dessutom sjukt snyggt klädd gjorde inte saken sämre :)

Reine Brynolfsson

Kvällens höjdpunkt (förutom Tranströmers närvaro) var ändå Nicolai Dungers musikaliska tolkning av sin favoritdikt Skepparhistoria. Detta framträdande går tyvärr inte att hitta på you tube, så jag bjuder istället på en annan av mina Dungerfavoriter, en Van Morrison-cover.

Gotlandsanknytningen stod den experimentella popgruppen SKRIET och Isak Sundström för. Sundström är annars medlem i bandet Pascal från Gotland. Till festivalen hade de skapat ett ljudkollage baserat på Tranströmers diktuppläsningar från 60-80-tal.

Popgruppen Skriet

Poesi, kultur, skönsång och celebriteter, det var kort sagt en kväll som hade allt!

Slapp helgläsning

I helgen är det inte direkt Nobelpristagare eller Pulitzerprisvinnare som stått på läsagendan.

Jag började morgonen med att dekadent inta min frukost i badkaret. Våfflor toppade med creme fraische, ost och lök samt skinkmackor och kaffe stod på menyn. Jag älskar lata söndagsmornar och jag älskar verkligen mitt badkar!

Den följande timmen spenderades i lavendeldoftande badskum med ett helt gäng modetidningar. Att läsa tidningar i badkaret utan några smärre missöden är något av ett mission impossible och den här gången var det senaste numret av Styleby som endast halvläst dog drunkningsdöden när det oförhappandes råkade hamna på fel sida av badkarskanten. Tack och lov är det inte en av mina favorittidningar direkt men lite irriterande var det förstås. Den gick dock att läsa klart efter att ha torkat en stund på kökselementet.

Söndagens andra litterära händelse tilldrog sig på träningscykeln med Mp3:n och Carolina Gynnings ljudbok i lurarna. Mycket trevligt.

Hur har ni andra spenderat söndagen? Har ni fått något läst?

Stina

Årets topp och botten

Då var det dags för den slutgiltiga summeringen av bokåret 2011 och den traditionella toppen- och botten-listan. Jag måste säga att sjukt mycket bra böcker har passerat revy under året som gått. Trots detta hade jag inga som helst problem att utse min nummer ett. Darling river är nämligen något av det bästa jag läst inte bara i år utan någonsin. Andraplatsen var också den ganska given, jag älskade Cecile och jag älskade Francoise Sagans Bonjour tristesse. De andra platserna på listan var något mer svårplacerade men jag är nog ganska nöjd med ordningen som blev efter en del velande. Och även i år har Sofia lyckats pricka in rätt mycket som fallit mig i smaken, well done där!

Topp
1. Darling River av Sara Stridsberg (Sofias val).
2. Bonjour tristesse av Francoise Sagan (Mitt val).
3. Flicka i fönster vid världens kant av Sam J. Lundwall (Mitt val).
4. De små hästarna i Tarquinia av Marguerite Duras (Mitt val).
5. Mordets praktik av Kerstin Ekman (Alex val).
6. Och solen har sin gång av Ernest Hemingway (Sofias val).
7. Den magiska cirkusen av Jennifer Egan (tillhör inget månadstema).
8. Vårt hem är vårt slott av Shirley Jackson (Sofias val).
9. Osynlig av Paul Auster (Sofias val).
10. Busters öron av Maria Ernestam (mitt val).

Bubblare: Svenska kulter av Anders Fager (mitt val), Never let me go av Kazue Ishiguro (Alex val) och Kom närmare av Sandra Gran (mitt val).
Mina val: 4 samt ett som inte tillhört ett månadstema.
Sofias val: 4.
Alex val: 1.

Det var klart svårare att komma på böcker som platsade på bottenlistan och hade jag haft ett sämre bokår hade flera av dem säkert klarat sig undan en jumboplats. De fem första skulle dock hamnat där oavsett, klar Undvik-varning där. Trollkarlen från Oz bör man väl kanske läsa även om den suger, det hör nästan till allmänbildningen men undvik resten, ett litet tips från mig till er. En liten eloge till er förresten och er suveräna boksmak, av böckerna på bottenlistan har ni bara lyckats pricka in en var. Min egen smak däremot verkar lite tveksam. Jag menar, Ernst Brunner (igen!), Martina Lowden och Joe Hill?!! Something´s seriously wrong with me...

Botten
1. Kocksgatan av Ernst Btrunner (ingår ej i ett månadstema).
2. Allt av Martina Lowden (ingår ej i ett månadstema).
3. Trollkarlen från Oz av Frank M. Baum (Alex val).
4. Det var vi som var föräldralösa av Kazue Ishiguro (Sofias val).
5. Egentligen älskar jag en annan av Sofia Broomé (ingår ej i ett månadstema).
6. En hjärtformad ask av Joe Hill (mitt val).
7. Underfors av Maria Turtschaninoff (mitt val).
8. Hemsökelsen av Shirley Jackson (mitt val).
9. Den femte systern av Mårten Sandén (mitt val).
10. Ett fönster i New York av Ethan Hawke (ingår ej i ett månadstema).

Bubblare: Vindens skugga av Ruiz Carlon Záfon (Sofias val).

Mina val: 4 samt 4 som ej ingått i några månadsteman.
Sofias val: 1.
Alex val: 1.

Stina