Denna dagen ett liv, del två.

Först och fräst måste jag be om ursäkt. Misstänker nämligen att min ovana att antagligen vara sen eller låta bli att lägga upp teman är orsaken till förvirringen. Förhoppningsvis blir jag punktligare i framtiden, förhoppningsvis.
Så, till Juni månadstema som av olika orsaker är två veckor försent. Varför skriver jag två veckor? Jo för att det är sällan en kan matcha månad och tema så perfekt som i juni. Tyvärr blir det nog inte värdens roligaste läsning, vilket jag förvarnade om i bibliotekarieinlägget, men vad gör bristen på underhållningsvärde när det ser snyggt ut?

Månadens bok.

Temat för Juni är: Ulysses av James Joyce. Ett verk som verkligen satt sina spår i litterära och kulturella kretsar. Trots att den är nästan hundra år gammal lockar berättelsen fortfarande turister att vandra i dess fotspår i Dublin, Både berättelsen och formatet är välkänt, Ulysses kallas för den första modernistiska novellen och handlingen utspelar sig under en enda dag och slutet består av en femtio sidor lång monolog. Svår att läsa och svår att beskriva, så som en modernistisk berättelse ska vara. en varför ska vi ödsla tid på en bok till och med en snobb som jag drar mig för att läsa?
Jo för det datum den utspelar sig såklart.
Hela berättelsen utspelar sig nämligen 16:e Juni! Är jag inte klurig så säg?

Månadens komplettering

Men vi är inte färdiga där. Som komplement till berättelsen, och kanske även för djupare förståelse, tänkte jag att vi skulle läsa Dag ut och dag in med en dag i Dublin av Erik Andersson. Andersson blev uppmärksammad för sin nyöversättning av Ulysses, en översättning som sägs vara den mest korrekta av en oöversättlig berättelse. Dag ut och dag in...bygger på anteckningarna Andersson förde under arbetet med översättningen och ger en inblick i översättningsprocessen och vilka utmaningar en översättningar en översättare måste tampas med. Av den anledningen är det en bra idé att försöka få tag på Anderssons översättning av Odysseus, men det är absolut inget krav.


 

Någon i din säng av Andreas Roman

Jag har tidigare läst Romans ”Mörkrädd” som jag tyckte var en riktigt bra rysarberättelse som utan att bli fånig eller säga för mycket berättade om en ung man som sedan barndomen varit mörkrädd och tycker att något lurar på honom där i mörkret. Jag hade hoppats på att även denna roman skulle byggas upp långsamt och bli så där lite härligt småläskig. Tyvärr var den något av en besvikelse, särskilt efter att Stina hypat in den; se detta inlägg.

För det här känns inte som en skräckberättelse då den helt saknar de skrämsel-elementen som behövs. Snarare känns det kanske mer som en thriller? Liksom i den förra boken är det en person med problem som står i centrum. I denna är det den framgångsrika författaren Sofia som är ensam utan någon egentlig kompis att umgås med, förutom hennes låtsaskamrat då som har osmakligheten att bli lite väl verklig. Han verkar ha bestämt sig för att flytta in och mystiska saker börjar hända i lägenheten som att radion slås på av sig självt och samma låt hela tiden spelas, att ytterdörren står olåst och av att hon hittar nedklottrade papper som hon inte har något minne av att ha skrivit ut.

Nu kanske detta låter lite småläskigt, men det är det tyvärr inte. Det hela känns mest lite småfånigt vilket kan ha att göra med att Roman i denna roman berättar alldeles för mycket. Som vi alla vet är det ju monstren man inte ser som är de läskigaste.

Dessutom känns vänskapen med den pensionerade grannen något osannolik och för gulli-gullig för min smak. Lite roligt är dock återkopplingen till den tidigare romen ”Mörkrädd”, då det visar sig att Sofia och huvudpersonen i den förra varit barndomskompisar.

// Sofia 

Månadstema-förvirring

Det har ju varit en viss förvirrning om vem som haft månadens tema vissa månader (läs: jag har en tendens att sno Stinas teman. Nu senast i mars i år... Sorry Stina!) och därför tyckte jag det var på tiden att vi fick ner det skriftligt vem som har tema vilken månad. Har därför lagt in en lista på vem som har vilken månad i överst i vänsterspalten i bloggen. Har jag fått fel ordning på vem som har vilken månad frå ni hojta, men det känns som att jag fått det hela rätt?! Om inte annat ber jag om ursäkt för att ha snott någons juli-tema.

// Sofia

Månadens tema juli: Nellys Sachs vs Verner von Heidenstam

Under julis månadstema blir det två svenska nobelpristagare som får fajtas, nämligen Nelly Sachs mot Verner von Heidenstam. Precis som jag gjorde under förra årets sommartema för nobelpristagare blir det två poeter som får mötas, det känns lagom sommarslappt känner jag.

Bild från: https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/4/45/Nelly_Sachs_1910.jpg/220px-Nelly_Sachs_1910.jpg

Nu är ju egentligen Sachs tysk, född 1891 i Berlin, men hon flydde till Sverige från Hitlers judeförföljelser tillsammans med sin mor, blev svensk medborgare år 1952 och dog i Stockholm 1970, 78 år gammal.  Nobelpriset fick hon år 1966 med motiveringen: "för hennes framstående lyriska och dramatiska diktning, som med gripande styrka tolkar Israels öde". Skrivandet skedde mest under nattetid för att inte störa modern som hon delade lägenhet med samt under de perioder hon togs in på Beckomberga sjukhus. Det var under tiden på mentalsjukhuset som några av hennes viktigaste verk tillkom.

Hennes poesi handlar om det judiska folkets olyckor, vilket även månadens bok kommer att handla om; hennes ”I dödens boningar”. 56 år gammal debuterade hon som poet med detta verk som sägs innehålla en radikalt annorlunda poesi. Uppdatering: Då boken ej finns att låna på Almedalsnbiblioteket kan man välja mellan att även läsa hennes "Glödande gåtor".

Bild från: http://www.stockholmskallan.se/PostFiles/SMF/SSMC002624S.jpg

Verner von Heidenstam i sin tur föddes 1859 i Örebro län och dog 1940, 80 år gammal i Övralid i Östergötland. Det är hans debutverk, ”Vallfart och vandringsår” som vi kommer att läsa under juli månad. Den avvek från den rådande svenska diktningen med realism och naturalism och fokuserade istället på romantik, individualism och sensualism.

Heidenstam var adelsman, ledamot av Svenska akademien 1912-1940 och tilldelades nobelpriset i litteratur 1916 med motiveringen: ”såsom ett erkännande av hans betydelse som målsmannen för ett nytt skede i vår vitterhet”.

Hoppas ni tycker det låter som ett passande sommartema!

// Sofia 

Månadens bibliotekarie, Juni.

För att liva upp månaden lite och för att fungera som ett anti till vad som förmodligen kommer at bli ett trist månadstema, kommer en bibliotekarie av det komiska slaget. Nämligen Monty Pythons sketch Gorilla Librarian.

Enjoy :)

Kvinnan i sanden av Kobo Abé

Den här klaustrofobiska romanen var Alex val av månadstema för februari. Jag läste ut den nu i samband med att jag gick på semester och jag kan väl säga att jag inte direkt är sugen på slappt strandhäng efter att ha sträckläst boken.....

Den handlar om hur en insektssamlare på jakt efter en ny insektsart av hamnar i en by långt ute på vischan och intet ont anande blir kvarhållen där mot sin vilja. Byn består nämligen av hus som ligger tiotals meter ner i djupa sandgropar. Ner kommer man med hjälp av repstege, men annars är det ganska svårt att ta sig därifrån vilket han kommer att lära sig den hårda vägen......

Byborna behöver nämligen hjälp utifrån med att skotta undan sanden och hålla husen intakta, och då kvinnan i huset där han blivit nedlurad nu är ensam utan man och barn blir ju han en ideal hjälpreda och ny man till henne..... Först vägrar han naturligtvis, sen försöker förhandla med byborna och när inte heller det funkar försöker han använda sig av våld för att bli frisläppt. Han försöker självklart även att fly, men till slut har han provat allt som går och får motvilligt finna sig i sitt öde eller i alla fall bida sin tid.

Kvinnan som bor i huset tar allt med jämnmod vilket irriterar honom. Hur kan hon finna sig i ett öde där hela livet består i att dag ut och dag in skotta sand och leva i en djup grop där sanden är överallt och där hon är helt i bybornas våld då hon själv inte kan få tag på mat och vatten? Men sakta men säkert börjar även hans motståndskraft att brytas ned......

Det här är som det låter en riktigt obehaglig och klaustrofobisk läsupplevelse och hade Kafka fått för sig att skriva en roman som utspelade sig på en sandstrand hade den nog varit ungefär så här. Det är alltså riktigt obehagligt och första natten efter att ha börjat läsa boken hade jag faktiskt mardrömmar om instängdhet och klaustrofobi.....

Om det är något som jag tycker kändes överflödigt i boken är det de (konstiga) sexuella inslagen. Vad är det egentligen med japaner och en skruvad sexualitet?

Som Alex nämnde har boken även filmatiserats. Lite slappt sommarhäng framför tv:n någon ;-) ?


//Sofia

Tvillingarna. Balens drottning av Francine Pascal

Det har blivit dags för recension av lite slapp sommarläsning, yay! Igår var vi på biblioteket hela familjen och hämtade ut några böcker jag reserverat och tänkt hinna läsa ut under semestern. Det blev riktigt slapp sommarläsning (lite mer kvalitativa deckare), några favoritförfattare (bl.a Siri Hustvedt) och lite böcker som jag tänkta läsa ett tag men utan att det blivit av (t.ex. Högläsaren)som kommer att hålla mig sällskap under semestern. Men vad vore en semester utan i alla fall en utläst tvillingbok? Inte mycket om ni frågar mig ;-).


Den här är dessutom en av mina favoriter när det gäller tvillingböckerna av större format.  Som titeln antyder är det en bal i fokus, en bal som Jessica och Elisabeth gemensamt kommit på idén till, men där de senare blir osams över det hela då de båda vill bli valda till balens drottning. Jessica vill det bara för att få äran att vara drottning samt förstås för att vinnaren kommer att bjudas på en resa utomlands. Vinnaren kommer även att representera en miljöorganisation, men det har Jessica inga som helst planer på att uppfylla utan tänker se till att slingra sig ur det hela. Och vi vana läsare som känner vår Elisabeth vet ju att det sistnämnda givetvis är det som får henne att bli eld och lågor över titeln.

Hur som helst är det ganska roligt med en bok som fokuserar på Elisabeth som faktiskt tar upp kampen mot sin syster, böjar bete sig lite småelakt mot sina vänner och inte alls är den helylletjej hon annars brukar utge sig för att vara. Att Jessica i sin tur tar till fula knep för att vinna känns väl däremot kanske inte som någon större överraskning, även om det hela till slut spårar ur en aning....

Vet man dessutom att det i fortsättningen på boken dyker upp en ond identisk kopia av tvillingarna blir ju det hela dessutom nästan ännu bättre. Kan knappt vänta på att läsa fortsättningen :).

//Sofia

Flickvännen av Karolina Ramqvist

Ännu en härlig semestermorgon :). Aaron och jag har varit uppe sedan 06.30 och nu sitter han och tittar på Alfons och rabblar bokstäver (nytt stort intresse!) och jag njuter av att äta frukost i lugn och ro och samtidigt få lite tid för bloggen. Känns kul då det varit så mycket nu under maj att jag knappt haft tid att sitta och skriva recensioner och blogga. Denna gång blir det en recension av en svensk författare som vi tidigare läst i boktriangeln, nämligen Karolina Ramqvist.

Stina hade en av hennes böcker på ett av sina månadsteman och när en kompis rekommenderade ”Flickvännen” som riktig höjdarläsning kunde jag naturligtvis inte motstå. Förra romanen handlade om den obesvarade kärleken till Stockholms vackraste man och denna handlar faktiskt om besvarad kärlek. Men det är självklar ingen okomplicerad sådan, utan kretsar kring en kvinna som blir kär och inleder en relation med en man som försörjer dem genom att begå brott av olika slag. Det är en vardag där han helt plötsligt kan försvinna utan att hon vet när han kommer att komma tillbaka, där hon får vara inställd på att han periodvis kommer att sitta fängslad och där en nyhetssänding om skjutna väktare kan ge ont i magen och ångest.

I grunden handlar det alltså om kvinnor som faller för brottslingar, män som försörjer sig utanför lagen, och varför kvinnor dras till sådana män och även stannar hos dem. Jag måste säga att jag har svårt att känna sympati eller ens kunna sätta mig in i hur huvudpersonen tänker. Hon och hennes vänner känns mest som blåsta bimbos som bara vill ha en rik kille som försörjer dem, kosta vad det kosta vill. Precis som hennes familj tycker jag synd om henne, undrar hur hon tänker och kan inte alls finns någon förmildrande omständighet till att hon kan blunda för vad fästmannen håller på med. Jag kan tänka mig att Ramqvist med romanen tänkt sig att ge en inblick i varför så många kvinnor dras till kriminella män, men jag tycker tyvärr inte att hon lyckas ge några riktiga svar på frågan. Jag ställer mig fortfarande lika frågande och hade inte alls samma behållning av romanen som av den förra jag läste av henne. Den förra kändes mer äkta och med större igenkänningsfaktor och denna känns mest som en ganska snopen parentes. En ganska obehagligt berättad, ganska kvävande och visserligen välskriven sådan, men ändå inget som på något sätt går upp mot hennes "Alltings början".

//Sofia

Hemligt uppdrag. Mördande miss av Jimmy Sangster

Jupp, det här är så mycket kioskdeckare man kan komma, med den kvinnliga och farliga agenten Kate Gunn i huvudrollen. Lite ironiskt då den manliga författaren både verkar vara något av en homofob och samt ha en lätt nedlåtande attityd gentemot kvinnor.... Förutom när detta skiner igenom i boken är det en ganska underhållande historia, och man gillar kioskdeckarlitteratur vill säga och vem gör inte det?!

Själva de inledande meningarna i boken sätter ton för hur resten av handlingen kommer att berättas och jag gillar att det är rappt och cyniskt berättat; ”Kate Gunn – jag menar, vad är det för ett namn att ge en flicka egentligen, va?”.

Kate jobbar som flygvärdinna, men egentligen är detta bara en täckmantel för de olika uppdrag hon tilldelas av sin egentliga chef, C.W (hon har ingen aning om vad initialerna står för) Blaser som sägs likna Cary Grant. Hennes uppdrag i denna bok blir att komma på närmare fot med vetenskapsmannen Partman, som hon olyckligtvis blir blixtförälskad i. Kanske inte så professionellt, men hey, hon är ju kvinna......

Resten av handlingen kan sägas kretsa kring om han är oskyldig till att läcka hemligheter eller inte och det är oväntat underhållande berättat om än kanske inte helt originellt. Vad jag dock gillar är att Kate, trots allt, inte är det våp hon ibland framställs som, för får hon välja är det inte säkert att det blir kärleken.

//Sofia

Skuggland av Jonas Brun

Det här var Stinas månadsbok under april månad, där temat var åt det lite nostalgiska hållet. Det är en finstämd roman om att växa upp under 80-90-talet, om vänskap och om hur svårt det kan vara att verkligen känna någon.

I centrum för handlingen står Erik och Erik som är bästa vänner. De är lite av outsiders i skolan, men skapar sig sin egen värld fylld av tv-spel, stora byggen med Lego och dyrkandet av Michael Jackson. Och det är väl vackert så, i alla fall tills Marcus börjar i klassen och sakta börjar komma emellan pojkarna. Kvar står den utstötte Erik kvar själv och har ingen att ty sig till och utan att veta varför han har blivit bortstött och utbytt.

Och jag kan väl lika gärna säga de eftersom det inte är någon hemlighet vad som kommer att hända; Markus och Erik försvinner spårlöst en dag och kvar står den ensamma pojken Erik och undrar vad som hänt. Den sista som sett dem, när de båda pojkarna försvinner in i en röd bil....

Det är den kvarlämnade pojken som är berättaren i romanen och som han säger är det fruktansvärt att man aldrig mer får vara barn. Men lika fruktansvärt att alltid förbli ett barn.

Romanen är vackert berättad och man läser det hela med en känsla av nostalgi; för så var det ju att växa upp på -80 talet och precis så viktigt var det med vänskapsrelationerna. Men att efter den intensiva vänskap som pojkarna haft plötsligt stå ensam kvar måste vara fruktansvärt, liksom att aldrig få veta vad som hänt med den f.d. bästa vännen.

Trots att Erik nu är vuxen är det som om en del av honom vägrar att lämna barndomen, ja inte kan det. Han återkommer ständigt till vad som kan ha hänt och det där som gjorde ont i honom när han var barn verkar aldrig riktigt ha velat försvinna utan dröjer sig kvar. Trots att tiden som vi vet ju borde läka alla sår.

Men det är inte bara relationen till den frånvarande Erik som berättas, utan även ensamheten i familjen där han ständigt är den som är utanför, med en mor och en far som egentligen bara verkar ha ögon för varandra.

Ja, det är en berättelse som gör lite ont att läsa. Men den gör nästan ont på ett bra sätt, så där som en riktigt vacker sommardag kan göra ont.

//Sofia