Ögonbindeln av Siri Hustvedt

Det här är Hustvedts debutroman, vilket jag tycker märks då den inte känns lika mästerligt sammansatt som övriga böcker jag läst av henne. Huvudperson i boken är Iris Vegan och vi får följa henne genom 4 olika episoder där hon möter människor som starkt påverkar henne och hennes jag. Just greppet med att dela in berättelsen på detta sätt gör att handlingen känns splittrad, även om de olika delarna tematiskt liknar varandra. I grunden handlar alla berättelser om identitet och vad som formar oss som personer. På det temat klär vår huvudperson i en av delarna ut sig till man och ger sig ut i natten under annan identitet. Det känns nästan mer som att läsa en novellsamling än en roman, även om huvudpersonen alltid är densamma. Nästan lite som Monroes ”Tiggarflickan” som just är en novellsamling där vi får möta samma huvudperson i olika skeden av hennes liv. Den första berättelsen där hon genom sitt behov av extrajobb möter Mr Morning som vill att hon på band ska läsa in detaljerade beskrivningar av en död flickas tillhörigheter slutar dessutom väldigt abrupt vilket är synd då det jag blev nyfiken på att höra mer om den märkliga situationen.

Under romanens gång möter hon ytterligare personer som påverkar henne och på sätt och vis förändrar henne som person. Det är en intressant tanke att mötet med slumpvis personer så starkt kan påverka och idén känns tyvärr ibland mer intressant än själva romanen. Ska jag invända mot något är det huvudpersonens förmåga att gång på gång låta sig dras med av andra personer och vara så godtrogen, men vem lär sig väl efter första gången? Tematiskt är det verkligen en Hustvedt roman och drag från hennes andra romaner känns igen.

Jag gillar sammanfattningsvis romanen, men det känns som att det här hade kunnat bli ännu bättre. Som debut får jag dock säga att det är imponerande och jag gillar hur den är uppbyggd där allt inte berättas kronologiskt utan handlingen svänger i tid.

//Sofia

Mysrysare. Vem är vem av Alma Blair

Semesterns första mysrysare blev utläst i början av juni månad när jag precis hade gått på semester. Nu är jag tillbaka på jobbet igen, men hoppas på att hinna ytterligare någon mysrysare innan sommaren är över.

Jag får tacka min kära syster för lässtunden då jag fick den av henne i födelsedagspresent. Tack Stina för att du inte drar dig för att förse mig med litteratur av den mer tvivelaktiga kvalitén :-). Har ju själv lite köpstopp på böcker för tillfället då jag satsar på att krympa min ska-läsa-hög i år, men böcker i present tas som alltid tacksamt emot.

I alla fall så handlade denna spännande (nja...) rysare om Lindsey som dras in i en bedragarhärva när hon fått jobb som värderingsman. Hon ska värdera en gammal herrgård inför att arvet ska delas ut nu när arvtagaren fyller 30 år. Dock blir det hela något komplicerat när två män dyker upp och gör anspråk på att vara arvtagaren. Lindsey blir naturligtvis till sig i trasorna över just den man som smyger omkring och inte riktigt verkar ha rent mjöl i påsen. Inte heller har han några handlingar som visar att han verkligen är den rätta arvtagaren. Vad ska stackars Lindsey göra?

Jag tror nu att vi alla vet vad den lilla Lindsey kommer att göra och jag tror att vi alla vet hur det kommer att gå, så därför känner jag inte att recensionen behöver innehålla så mycket mer om själva handlingen. Det räcker kanske med att konstatera att just denna mysrysare mer gav mig Harlequin-vibbar än något annat, och det kan jag säga är inte ett gott betyg. Lindsey och hennes ”arvtagare” får därmed en ganska stark tummen ner. Sorry. Lindsey – du fann ju i alla fall kärleken!

//Sofia 

Sweet Valley University. Del 11. Kräv natten tillbaka av Francine Pascal

Del 11 i University-serien handlar om efterdyningarna av att Jessicas dejt där James försökt våldta henne. Hon anmäler honom för skolans granskningsnämnd (men att polisanmäla var det inte tal om eller????), men blir varse att det är James som får elevernas sympatier och inte henne. Känns lite som Sverige idag alltså.....

Precis som när det gäller del 10 i serien blir jag provocerad av att så laddat ämne behandlas så lättvindigt, men på sätt och vis är det väl bra att ämnet i alla fall tas upp. I tidigare delar av tvillingserien skulle omnämnandet av något sådant aldrig ha skett. Däremot hoppas jag att man i fortsättningen kan ha den goda smaken att skriva om de lite jobbigare ämnen med något större respekt. Men, men, ställer mig tveksam till om det verkligen kommer att bli så.

Men nu är det ju inte bara Jessica som står i centrum, utan det verkar även som om pyskot som Elisabeth dejtade tidigare, William White, är tillbaka. Nu sitter ju han inspärrad på dårhus, men det verkar tydligen lätt att obemärkt smita ut från sådana ställen i Sweet Valley. Varför är jag inte förvånad? Och Elisabeth som nu ska vara så smart reagerar inte alls när konstiga lappar börjar dyka upp och hon känner sig vara förföljd. Och hon ska vara den smarta tvillingen? Tillåt mig att dra på munnen.

Nu känns det ju kanske som att jag och University-serien inte riktigt kommer överens, och kanske kan det vara så, men det är ändå lite sorgligt att detta är sista delen som jag (eller i detta fall Stina) har i min ägo – så uppföljning i hur det går för William White kan nog tyvärr komma att dröja några år..... Men jag hoppas självklart på lite tvillingboks-fyndande framöver även om utbudet på Gotland brukar kunna vara ganska dåligt. Det skulle i sådana fall vara välbehövligt då jag för tillfället håller på att läsa i den sista tvillingboken som finns i min ska-läsa-hög. Håller därmed tummarna då lite tvillinglitteratur känns som lagom lättsmält sommarläsning.

// Sofia

Sweet Valley University. Del 8. Återföreningen av Francine Pascal

I denna del om tvillingarnas liv på Sweet Valley University kretsar mycket kring den kommande återföreningsfesten som infaller under julledigheten. Elisabeth är osunt förälskad i Tom och ser fram emot att visa upp honom där hemma, både för tidigare skolkamrater och för föräldrarna, medan Jessica mest vill glömma sitt första olyckliga år under vilket hon hunnit gifta sig, få äktenskapet annullerat och sin tidigare fästman förlamad. Allt ovan nämnda har föräldrarna lyckats missa då de var utomlands på kryssning, något som känns lite svårt att svälja då det är byhålan Sweet Valley vi talar om; där alla skvallrar om alla. Men, men..... För övrigt; vem drar hem sin pojkvän sedan några veckor till föräldrarna att tillbringa hela jullovet med? Känns även det något osunt, Elisabeth!

I alla fall är det främsta som upptar Jessica tankar (trots annullerat äktenskap och en förlamad f.d man....) att hon absolut inte vill framstå som en förlorare under återföreningen varmed hon givetvis måste se till att hitta någon snygg och lyckad kille innan återträffen. Det gäller ju att ha sina prioriteringar! Eftersom det är Jessica kan vi nog vara ganska säkra på att hon lyckas.

Elisabeth däremot verkar mest ägna sig åt att sumpa sin karriär på Universitet genom att hångla med Tom istället för att plugga. Man skulle ju kunna tycka att detta vore en välkommen förändring i den lite tråkiga Elisabeths liv, men det blir mest irriterande när hon och Tom inte kan vara ifrån varandra en enda sekund.

Med detta sagt känns detta mest som lite av en transportsträcka till nästa del av serien då inget särskilt minnesvärt händer och jag hoppas verkligen att kommande delar av serien kommer att vara mer händelsefulla och mindre mindre krystade.

// Sofia 

Bara en sak vet jag, lilla tiger: Att jag brinner, för dig. Fortfarande

Ibland hittar man den där boken som man letat efter utan att veta om det. Jonas Bruns Skuggland är en sådan bok. Det är den bästa barndomsskildring jag läst sedan Margaret Atwoods Kattöga, och precis som i Kattöga lyckas inte berättaren undkomma barndomens demoner. De väntar som en skugga bakom axeln på att dyka upp när man minst anar.

Jonas Brun tar oss tillbaka till en tid som plötsligt känns nästan obehagligt nära. Det är barndomens åttiotal och det är precis som man minns det. Dagarna går in i varandra och tiden tycks oändlig. Det är kojor i skogen, långa eftermiddagar i pulkabacken, timmar av dataspelande.

Det är en okomplicerad tid, eller tycks vara det i efterhand åtminstone. En tid då det räcker med att man är grannar och delar förnamn för att man ska bli oskiljaktiga. Det är så de träffas, Erik och Erik. En dag står han där i trädgården. Det är som ett hermligt tecken, som uppgjort på förhand, att det ska vara de. Och så blir det. Det är de två tills Marcus börjar i klassen, tills en ambassadpappa dör och tills en bil rivstartar och två pojkar försvinner i natten.

Kvar finns Erik som inte kan glömma och inte bli fri. Redan innan försvinanndet fanns en sida hos Erik som inte gick att nå, och nu kommer han aldrig att komma ikapp. Det tar slut den dagen, tiden fryser.

Jonas Bruns språk är finstämt och nedtonat. Det kryper under huden och kommer nästan för nära. Så nära att det gör ont. Och det är ett bra betyg, för det är bara en riktigt bra roman som får det att skava och brännas på det här sättet. Mästerligt. Lätt det bästa jag läst i år.

Stina

Denna Dagen ett liv, del ett.

Sofia, du hade rätt. Februari var mitt tema, jag räknade fel. Så här kommer februari månadstema, fem månader försenat. Temat kom till och ska ses som ett systertema till junitemat. Temat kom till under en tid så jag fortfarande kallade Umeå för hem. En för mig ny stad, då jag flyttade dit i slutet av augusti. Som alltid när en vistas längre tid på en ny plats finns det massor att upptäcka, saker och platser som ortsborna oftast upptäckt för länge sedan. Vare sig det handlar om att det värsta vädret inte är när det snöar utan det nästintill konstanta regnandet. Eller de fantastiska butikerna som finns i Saga-gallerian, bland annat en seriebutik och en hel butik tillägnad brädspel.
Hur som helst fick det mig att tänka på hur vi använder oss av staden, av vår omgivning. Hur ser en dag ut, vilka platser vistas vi på och hur använder vi dem? Så som komplement till månadens bok tänkte jag att, om vi orkar kan skriva ett inlägg om just det.

Månadens bok: Under Vulkanen av Malcom Lowery.
Under vulkanen tillhör en av mina favoritböcker, Den utkom 1947 Lowery arbetade på den under tio år, nästan alltid i dimma av galenskap och alkohol,så på sätt och vis speglar dikten verkligheten. Berättelsen i Quauhnahuac en småstad i Mexico under de dödas dag 2/11-1938. Huvudpersonen är den tragiske alkoholisten Geoffrey Firmin och under en dag får vi följa honom på en vandring genom staden, en vandring kantad av alkohol och galenskap, men även av frälsning och undergång.

Under Vulkanen har även blivit film, regisserad av John Houston och filmad 1984. Hittade den på youtube. dålig bildkvalité och allt. Men jag ska inte klaga, hade det inte varit för youtube hade vi kanske inte fått tag på den alls.

Då det inte förekommer särskilt mycket mat i boken, nästan bara alkoholhaltiga drycker, ser jag fram emot att läsa om er tillhörande bokmiddag.

Vackrare omslag får en leta efter.

Denna dagen ett liv, del två.

Först och fräst måste jag be om ursäkt. Misstänker nämligen att min ovana att antagligen vara sen eller låta bli att lägga upp teman är orsaken till förvirringen. Förhoppningsvis blir jag punktligare i framtiden, förhoppningsvis.
Så, till Juni månadstema som av olika orsaker är två veckor försent. Varför skriver jag två veckor? Jo för att det är sällan en kan matcha månad och tema så perfekt som i juni. Tyvärr blir det nog inte värdens roligaste läsning, vilket jag förvarnade om i bibliotekarieinlägget, men vad gör bristen på underhållningsvärde när det ser snyggt ut?

Månadens bok.

Temat för Juni är: Ulysses av James Joyce. Ett verk som verkligen satt sina spår i litterära och kulturella kretsar. Trots att den är nästan hundra år gammal lockar berättelsen fortfarande turister att vandra i dess fotspår i Dublin, Både berättelsen och formatet är välkänt, Ulysses kallas för den första modernistiska novellen och handlingen utspelar sig under en enda dag och slutet består av en femtio sidor lång monolog. Svår att läsa och svår att beskriva, så som en modernistisk berättelse ska vara. en varför ska vi ödsla tid på en bok till och med en snobb som jag drar mig för att läsa?
Jo för det datum den utspelar sig såklart.
Hela berättelsen utspelar sig nämligen 16:e Juni! Är jag inte klurig så säg?

Månadens komplettering

Men vi är inte färdiga där. Som komplement till berättelsen, och kanske även för djupare förståelse, tänkte jag att vi skulle läsa Dag ut och dag in med en dag i Dublin av Erik Andersson. Andersson blev uppmärksammad för sin nyöversättning av Ulysses, en översättning som sägs vara den mest korrekta av en oöversättlig berättelse. Dag ut och dag in...bygger på anteckningarna Andersson förde under arbetet med översättningen och ger en inblick i översättningsprocessen och vilka utmaningar en översättningar en översättare måste tampas med. Av den anledningen är det en bra idé att försöka få tag på Anderssons översättning av Odysseus, men det är absolut inget krav.


 

Någon i din säng av Andreas Roman

Jag har tidigare läst Romans ”Mörkrädd” som jag tyckte var en riktigt bra rysarberättelse som utan att bli fånig eller säga för mycket berättade om en ung man som sedan barndomen varit mörkrädd och tycker att något lurar på honom där i mörkret. Jag hade hoppats på att även denna roman skulle byggas upp långsamt och bli så där lite härligt småläskig. Tyvärr var den något av en besvikelse, särskilt efter att Stina hypat in den; se detta inlägg.

För det här känns inte som en skräckberättelse då den helt saknar de skrämsel-elementen som behövs. Snarare känns det kanske mer som en thriller? Liksom i den förra boken är det en person med problem som står i centrum. I denna är det den framgångsrika författaren Sofia som är ensam utan någon egentlig kompis att umgås med, förutom hennes låtsaskamrat då som har osmakligheten att bli lite väl verklig. Han verkar ha bestämt sig för att flytta in och mystiska saker börjar hända i lägenheten som att radion slås på av sig självt och samma låt hela tiden spelas, att ytterdörren står olåst och av att hon hittar nedklottrade papper som hon inte har något minne av att ha skrivit ut.

Nu kanske detta låter lite småläskigt, men det är det tyvärr inte. Det hela känns mest lite småfånigt vilket kan ha att göra med att Roman i denna roman berättar alldeles för mycket. Som vi alla vet är det ju monstren man inte ser som är de läskigaste.

Dessutom känns vänskapen med den pensionerade grannen något osannolik och för gulli-gullig för min smak. Lite roligt är dock återkopplingen till den tidigare romen ”Mörkrädd”, då det visar sig att Sofia och huvudpersonen i den förra varit barndomskompisar.

// Sofia 

Månadstema-förvirring

Det har ju varit en viss förvirrning om vem som haft månadens tema vissa månader (läs: jag har en tendens att sno Stinas teman. Nu senast i mars i år... Sorry Stina!) och därför tyckte jag det var på tiden att vi fick ner det skriftligt vem som har tema vilken månad. Har därför lagt in en lista på vem som har vilken månad i överst i vänsterspalten i bloggen. Har jag fått fel ordning på vem som har vilken månad frå ni hojta, men det känns som att jag fått det hela rätt?! Om inte annat ber jag om ursäkt för att ha snott någons juli-tema.

// Sofia

Månadens tema juli: Nellys Sachs vs Verner von Heidenstam

Under julis månadstema blir det två svenska nobelpristagare som får fajtas, nämligen Nelly Sachs mot Verner von Heidenstam. Precis som jag gjorde under förra årets sommartema för nobelpristagare blir det två poeter som får mötas, det känns lagom sommarslappt känner jag.

Bild från: https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/4/45/Nelly_Sachs_1910.jpg/220px-Nelly_Sachs_1910.jpg

Nu är ju egentligen Sachs tysk, född 1891 i Berlin, men hon flydde till Sverige från Hitlers judeförföljelser tillsammans med sin mor, blev svensk medborgare år 1952 och dog i Stockholm 1970, 78 år gammal.  Nobelpriset fick hon år 1966 med motiveringen: "för hennes framstående lyriska och dramatiska diktning, som med gripande styrka tolkar Israels öde". Skrivandet skedde mest under nattetid för att inte störa modern som hon delade lägenhet med samt under de perioder hon togs in på Beckomberga sjukhus. Det var under tiden på mentalsjukhuset som några av hennes viktigaste verk tillkom.

Hennes poesi handlar om det judiska folkets olyckor, vilket även månadens bok kommer att handla om; hennes ”I dödens boningar”. 56 år gammal debuterade hon som poet med detta verk som sägs innehålla en radikalt annorlunda poesi. Uppdatering: Då boken ej finns att låna på Almedalsnbiblioteket kan man välja mellan att även läsa hennes "Glödande gåtor".

Bild från: http://www.stockholmskallan.se/PostFiles/SMF/SSMC002624S.jpg

Verner von Heidenstam i sin tur föddes 1859 i Örebro län och dog 1940, 80 år gammal i Övralid i Östergötland. Det är hans debutverk, ”Vallfart och vandringsår” som vi kommer att läsa under juli månad. Den avvek från den rådande svenska diktningen med realism och naturalism och fokuserade istället på romantik, individualism och sensualism.

Heidenstam var adelsman, ledamot av Svenska akademien 1912-1940 och tilldelades nobelpriset i litteratur 1916 med motiveringen: ”såsom ett erkännande av hans betydelse som målsmannen för ett nytt skede i vår vitterhet”.

Hoppas ni tycker det låter som ett passande sommartema!

// Sofia