Snabbrecension: Den gamle och havet av Ernest Hemingway

Det här är en roman jag tänkt läsa jättelänge utan att det blivit av, men nu tog jag äntligen tag i saken och har läst den som lite trevlig kvällsunderhållning när jag inte kämpat med bitvis tråkiga månadsböcker (mest mina egna....) :-(. Och jag gillar den! Som vanligt med Hemingway är det mycket som sägs med få ord och där handlingarna lite får tala för sig själva. Jag har hört att detta ska vara en roman med mycket symbolik, t.ex. till Kristus lidande, och visst märks det bitvis av men det är inget jag fäster mig speciellt vid utan en bra berättelse är en bra berättelse med eller utan symbolik. Huvuddragen känner ni säkert alla till om den gamle fiskarens kamp med en stor fisk, så den tänker jag inte dra. Däremot kan jag konstatera att det är en vackert berättat vemodig historia som är något av det bästa jag läst av Hemingway.


// Sofia

Tio-i-topp: Månadsböcker finalen

Nu har det äntligen blivit dags för den spännande finalen. Enjoooooy!

3. Bronsplats tar "Darling river"av Sara Stridsberg, och som togs upp i förra tio-i-topp listan så lästes den under mitt Instängd-tema mars 2011. En underbar, underbar roman som nog aldrig hade blivit läst om inte Alex hade introducerat henne för oss. 

2. När det är dags för bronsplatsen är det bara att konstatera att Alex månadsböcker hittills har lyst med sin frånvaro, men inte längre... Hennes "Never let me go" av Kazuo Ishiguro som vi läste under Japan-temat april 2011 visade sig vara en av de bästa böcker jag någonsin läst.Jag vet inte om ni blev lika förtrollade av boken som jag (jag tror inte det?) men jag älskade den verkligen.

1. Slutligen tar ännu en av Alex böcker förstaplatsen och det är ingen mindre än "Doktor glas" av Hjalmar Söderberg som kniper den åtråvärda platsen. Boken lästes i oktober 2011 och var en del av hennes tema om just den gode doktorn. Det behövs nästan ingen förklaring till denna topå-placering tror jag då det här väl var en bok vi alla gillade skarpt?

Det är bara att konstatera att 2011 var ett riktigt, riktigt bra bokår, där hela 8 (!) böcker tog sig in på min tio-i-topp-lista. De övriga två lästes så långt tillbaka som 2010.  Synd bara att inga senare böcker kommit i topp, men jag är säker på att 2016 kommer att visa sig vara ett riktigt toppenår, eller vad tror ni?

// Sofia

Saker min son behöver veta om världen av Fredrik Backman

Det här är egentligen Sebbes bok. Han fick den av mig när han firade sin allra första fars dag för några år sedan. Han är ju ingen bokperson, men vem kan motstå Fredrik Backman? Inte vi i alla fall! Han har ju till och med fått äran att vara månadens tema och fortfarande surfar jag in på hans blogg ibland när jag behöver piggas upp. I alla fall så är det här en bok, som titeln antyder, som han skrev när sonen var liten för att guida honom genom livet. Den innehåller allt man behöver veta: som hur man klarar Monkey Island 3, att man inte ska kissa i bollhav, hur man gör friterad snickersglass, om varför man behöver starta ett band och om det där med kärlek. Det är ju Backman så innan man ens börjar läsa vet man att det kommer att vara kul, lättläst och säkert med en hel del dråpliga situationer – och det är det också, men jag tycker nästan bäst om de avsnitt där han också vågar vara allvarlig. I de stycken där han berättar om mer allvarliga saker, om kärleken till hustrun, till sonen och om den gången han blev skjuten.

Jag älskar för övrigt om hur han inleder boken med att be om förlåtelse för allt han kommer att göra de närmaste 18 åren, men avslutar det hela med att barnet ska tänka på den dagen han gömde pappas bilnycklar och vägrade tala om var de fanns. Och komma ihåg att det var han (barnet) som började....

Eftersom det är en bok till en son har jag på känn att man kanske ska vara förälder för att tycka att det är riktigt kul, men jag tror att egentligen vem som helst som är uppvuxen ungefär samma årtionde som han skulle ha behållning av boken. Tror ni mig inte tar jag mig friheten att låta Backman själv avsluta recensionen med följande kapitel ur boken:

Kaosteri

Jag: Alltså, du vet det där gamla talesättet ”jag känner mig inte så mycket som hans förälder som jag känner mig som hans övervakare”?

Min fru: Det är inte ett talesätt.

Jag: Det borde vara det.

// Sofia

Döden i Venedig av Thomas Mann

Läste den här på Stinas rekommendation efter att jag sågat mitt eget val av temabok, nämligen hans ”Doktor Faustus”. Hon trodde att jag skulle gilla denna bättre, och det hade hon visserligen rätt i även om jag nog inte tyckte om den lika mycket som jag tror att hon gjorde. Det här är ju en klassiker så jag tvivlar på att jag egentligen behöver redogöra för handlingen, men bara helt kort kan jag ändå säga att den handlar om Gustav von Aschenbach som drabbas av en lidelsefull förälskelse i  en fjortonårig pojke som inte ens talar samma språk som han.

Jag måste säga att romanen gör skäl för sitt namn då det verkligen är döden för vår huvudperson att förälska sig så handlöst. Ju närmare vi kommer slutet av romanen desto mer förfaller han tills han till sist inte ens orkar upprätthålla den minsta gnista värdighet. Sällan har kärleken skildrats så omstörtande som här, och det utan att vår huvudperson egentligen ens kommer att lära känna den som väcker hans begär. Han följer efter på avstånd och kommer ens aldrig till tals med pojken. Med det i åtanke kanske det inte känns så mycket som kärlek som en besatthet – en besatthet värd att gå i döden för kanske.....

Däremot blir jag knappats lika berörd av romanens handling som Achenbach blir av den stackars fjortonårige pojken, utan det är nästan med en lättnadens suck jag slår igen boken och konstaterat att vår huvudperson fick vad han förtjänade och kanske mer därtill. Kanske är det språket som liksom i den förra romanen jag läste är snårigt och svårläst, även om man efter att ha läst några sidor vänjer sig vid det, eller också är det kanske så att jag helt enkelt inte blir särskilt fångad av historien. Hur som helst kommer jag nog i fortsättningen att hålla mig borta från Mann, vill jag ha tvivelaktig moral och kärlek som är besatthet blir det nog snarare Nabokov eller kanske Stridsberg jag kommer att vända mig till.

// Sofia

Tio-i-topp: Månadsböcker Del 2

Nummer 10-7 har presenterats över mina favoritböcker genom Boktriangelns historia och härnäst är det dags för favoriterna 6-4 innan det slutligen är dags att presentera topp 3. 

6. På plats nummer sex är det ännu ett av Stinas teman som placerar sig, och den här gången är det "Bonjour tristesse" av Francoise Sagan. Boken lästes i maj 2011 och var en del av Stinas bröllopstema. Den var inte bara en perfekt sommarbok, utan även en alldeles förtrollande roman och trots att vi efter det har läst fler romaner av författarinnan har ingen ens kommit i närheten av detta mästerverk.Rekommenderar den varmt!

5. Det är bok på bok som har varit Stinas tema på min topplista, och här kommer faktiskt ännu en: "Flicka i fönster vid världens kant" av Sam J Lundvall som vi läste strax efter Bonjour tristesse, nämligen i augusti 2011. Då hade Stina annorlunda verklighet som tema med genomgående svensk fantasy. Tyvärr var det bara just denna som verkligen stod ut medan övriga böcker som mest var mediokra. Denna var dock i en klass för sig och kan väl kanske bäst beskrivas som en slags gotisk kärleksberättelse.

4. Härnäst är det en av mina egna tema-böcker från mars 2011, "Vårt hem är vårt slott" av Shirley Jackson som lästes när jag hade mitt instängdhets-tema då "1984" och även nästa bok som kommer att komma på min topplista var med. Ett bra tema med andra ord! Vilken bok det handlar om får ni se i den spännande finalen.

// Sofia

Bokduell 12: Wisława Szymborska vs Henryk Sienkiewicz

Bokduell nummer tolv lästes faktiskt för endast en månad sedan, nämligen i mars i år. Det blev alltså polskt tema den här gången och då inte många polska författare vunnit nobelpriset blev det två helt olika böcker som stod mot varandra - den ena ett urval dikter och den andra en historisk mastodontroman. 

Vi börjar med Wisława Szymborska och hennes diktsamling "Aldrig två gånger". Det var en överraskande tunn bok på bara 67 sidor. De flesta av dikterna måste jag tyvärr bekänna att jag kände mig rätt oberörd inför. Kanske borde de egentligen läsas på originalspråket polska? Tur då att läsaren innan mig har strukit över felaktigheter (?) i översättningen och skrivit till hur det egentligen ska vara.

Tack för hjälpen du okände polsktalande:)

 

 

 

Och tack för upplysningen om att det finns många sjöar i Småland......

En av de dikter som ändå gjorde romanen värd läsningen var just den dikt som gett samlingen sitt namn, ”Aldrig två gånger”. Den var den enda som riktigt berörde och gjorde diktsamlingen värd att läsas:

Inget sker. Det händer aldrig
två gånger. Och därför är vi
födda utan erfarenhet och
dör utan vana.
…...

Inte en dag ska upprepas,
två lika nätter finns inte,
två helt lika kyssar,
två likadana blickar i dina ögon.
Den egentligen enda dikt förutom denna som kändes som nobelpristagar-material var ”Vid varje tillfälle”. Det var den dikt jag sett utdrag ur tidigare och det var för att jag visste att den skulle ingå i diktsamlingen som det blev just denna. Temat på dikten för oss för övrigt över till vår nästa bok i duellen, men först dikten:
 
Det kunde ha hänt.
Det måste hända.
Det hände tidigare. Senare.
Närmare. Längre bort.
Det hände inte dig.

Du överlevde, för att du var först.
Du överlevde, för att du var sist.
För att du var ensam. Bland folk.
Åt vänster. Åt höger.
För att regn. För att skugga.
För att solsken.
 
"Quo vadis" av Henryk Sienkiewicz står alltså härnäst på tur att recenseras. Det var en bok jag faktiskt trodde skulle kunna vara en riktig hit, men ehhh nej inte riktigt.... Den här 600-sidors mastodonten hör väl inte till något av det bättre jag har läst. Den är skriven så tidigt som 1895 (!) och där måste jag ändå ge en eloge till att den trots att den skrevs för så länge sedan ändå är ganska modernt berättad. Till minus-sidorna däremot hör att jag bitvis tycker att den känns lite som en kärlekshistoria från typ Allers/Allas, ni vet de där som går som följetong i tidningarna och handlar om hårdföra män som får hjärtat att banka hårdare hos väna ungmör... Eller vänta det låter kanske mer som Harlequin?!. Hur som helst så vet ni vad jag menar så vet ni också att detta inte direkt är något högt betyg..... Har dock för mig att jag läste inför researchen till månadstemat att den faktiskt från början publicerades som följetong i polsk tidning så det kanske kan varab därför jag lite får dessa vibbar.

Och handlingen då: Den här romanen utspelar sig i romarriket vid tiden strax efter Jesus död på korset och i centrum för handlingen är kärlekshistorien mellan krigaren Marcus Vinicius och den kristna barbarprinsessan (hon är ursprungligen från Lygien som är en del av Polen idag) Lygia som kommit till Rom som gisslan men genom sin fostermamma blivit kristen. Genom sin (egoistiska) kärlek till Lygia sätter Vinicius igång ett händelseförlopp som till sist slutar med att han och hans käresta dras in i händelserna kring förföljelserna av de kristna och deras grymme öde på arenan där de dödas på det ena sättet fasansfullare än den andra, och såväl män som barn och kvinnor dödas.

Till att börja med störs jag i läsningen av att författaren strör romerska termer omkring sig. Ex från första sidan i romanen: Han lämnade olaotekium,.....spännande kamp väntade i ephebierna, de stora gymnastiskalarna osv. Dock så är detta inget jag tänker på efter att läst en bit i romanen så antingen ger sig författaren och slutar strö dessa romerska uttryck omkring sig eller också tänker man inte på det efter ett tag. För det andra skulle jag vilja påstå att detta från början inte direkt kan sägas vara en kärlekshistoria utan snarare en skildring av hur stalkern Lucinius försöker tvinga den stackars Lygia att bli hans. Detta är dock inget författaren verkar finna konstigt, och inte eller Lygia som ju till sist blir kär i honom (av oklar anledning). För det tredje blir det ofta överdrivet i berättandet när de kristna är så läskigt goda att det inte riktigt går att tro på och kejsar Nero är så ond att han får Hannibal Lector att framstå som en gosig lekfarbror.

Gosig lekfarbror? Bild från: https://monstrumclassicum.files.wordpress.com/2013/10/hannibal.jpg

Lite mer nyanser tack så mycket! Då är det mer intressant att få följa vår unge hjältes morbror Petronius som mest av allt vill leva ett slappt liv utan tråkiga mellanspel och inte heller sticker under stol med detta. You are my man Petronius!

Sen kan jag inte säga annat än att till och med jag, som inte kunde bry mig mindre om det unga parets kärlekshistoria, inte kunde värja mig för det obehagliga slutet. Det går inte att läsa utan att bli  illa berörd och särskilt grymheterna mot barnen. Jag vill inte ens redogöra för det för att jag blir så förbannad och illa berörd. Och jag vet att det här är en påhittad historia, men den är ju baserad på verkliga händelser och personer och tycks vara historien ganska trogen. Så jag måste väl ändå medge att författaren faktiskt lyckas med konststycket att få miljöerna att kännas realistiska, faktiskt dra in sin läsare i handlingen och beröra dem. Däremot tror jag att man kanske ska vara kristen för att mer öppenhjärtligt, och kanske aningen mindre kritiskt, ta del av handlingen. Som icke-kristen kan jag meddela att deras brinnande tro känns aningen läskig faktiskt....

Till sist: Vad ”Quo vadis” står för? "Quo vadis Domine" som uttalas av aposteln Petrus i slutet av boken är latin och betyder ”Vart går du, Herre?”. Den som kan sin bibelhistoria känner säkert igen detta.

Men hur som helst så kan jag bara konstatera att det blir vår sistnämnda bok, som trots sina brister, vinner månadens duell. 1-0 till männen i år alltså. Dock blir totalställningen 9-3 till våra kvinnliga författare.


// Sofia

Radapparaten knastrar

What a difference a week makes! Ynka 7 sidor kvar, can you believe it!? Vi är inne på sluttampen nu tjejer. En epok har snart gått i graven, och ingen är gladare än jag. Äntligen, äntligen kan jag ana ett slut på det här.

Vecka ?

Det bästa

2006 Vecka 8 Måndag (s. 601)

Om jag sorterade titlarna i mitt bibliotek enligt Tatjana Tolstajasa associationsbaserade system: Farliga förbindelser. Inlandsbanan. Plattform. Novaexpressen. Forsla fett. Skuggan av kuskens kropp. De svarta hästarna. Running Wild. Hejdade, hejdade sken. Stoppskott. Borta med vinden. Gräset. Upptäckten av himlen. Öppen himmel. Himmelens geometri. Sol. En maskin av ljus. Hetta och vitt. Fahrenheit 451. Brännpunkt. Crash. Biljetten som exploderade. Allt går sönder. Gör mig levande igen.

Osv. Tja. Om jag zoomade in: Kring Guermantes. I grannskapet. Dessa trakter. Det här är platsen. Djurens gård. Det tomma huset. Det jättestora rummet. Mannen i fönstret. Ordnade: Frukost på Tiffanys. Den nakna lunchen. Osv. Tematiserade: Tender is the night. Natt i marknadsstället. Natt med Hamlet. Urblå natt. Höknatt. Resa till nattens ände. Mina nätter är vackrare än era dagar. Daghus, natthus. Öppnas om natten. Osv.

Det värsta


2006 Vecka 12 Torsdag (s. 619)

Om jag kallar boket ”M”, som den romerska siffran, bör den omfatta ettusen texter, inte ettusenåttionio, som nu är fallet. Om jag kallar boket ”ABCDEFGHIJKLMNOPQRSTUVWXYZÅÄÖ” som det svenska alfabetet, gör jag anspråk på mycket. Om jag kallar boket ”A”, som den första bokstaven, har jag tjugosju böcker till att skriva.

Thank God att hon inte kallade boken A. En bok av det här slaget räcker och blir över.

Är nu på sidan 621, dvs 7 sidor kvar .

Stina

Halleluja!

Sjung Halleluja och prisa Gud - nu har jag äntligen läst ut mars ena månadsbok - "Quo Vadis". Inte det bästa jag läst...... Med tanke på temat, romarnas förföljelse av de kristna, vad passar bättre än att fira detta med Buckleys version av "Halleluja"?

// Sofia

Aladåb för Gudar

Aladåb är en kall maträtt där kött, fisk eller grönsaker serveras i gelé. Vill ni se några exempel bjuder tidningen Amelia på en härlig bildkavalkad. Dock verkar inte mat serverad i gelé vara något som Ameliaredaktionen går igång på, men vad vet de?

Vad jag vet är att man inte ostraffat sätter sig upp mot de högre makterna. Är det alladåber de vill ha är det alladåber de ska få.

Jag har valt att göra en efterrättsvariant istället för den klassiska köttfyllda varianten. Vill man inte använda gelatin kan det bytas ut mot Gelésocker Multi enligt säker källa i Allas. Tänk då på att sockret måste kokas upp med vätskan för att det ska fungera.

Inspiration till min aladåb har hämtats från Må Bra:s frukt och bär i gelé. Som ni kan se är dock min kreation snäppet bättre.

Bild har hämtats från Må Bra, tryck på bild för att komma till receptet

Nailed it!

Stina

Tio-i-topp: Månadsböcker

Tänkte att det återigen var dags för en topp-tio-lista för var boktriangel. Mest för att det varit lite segt på bokläsarfronten på sistone (men ta sluuuuuuut någon gång "Que vadis".....) och för att det är roligt :-). Denna gång har jag tittat igenom de böcker vi läst som månadstema genom åren. Det var verkligen svårt att välja ut endast tio då vi faktiskt har läst riktigt många bra böcker. Vi börjar i alla fall med plats 7-10.

10. På plats tio kommer faktiskt en bok från ett av mina egna teman, nämligen mitt dystopiska december från 2011 när vi läste "På stranden" av Nevil Shute. Att den placerar sig på topp tio är för att det är en av de bästa dystopier jag läst och även en av de mest säregna. Det är en lågmäld dystopi som handlar inte så mycket om katastrofen i sig utan om hur folk skulle välja att leva sina sista dagar. I denna gör de det som jag tror att många skulle; genom att leva på som vanligt och försöka planera inför en morgondag som kanske inte kommer. En magiskt bra bok!

9. Härnäst kommer en av böckerna från Stinas aningen störda tema i oktober 2010, och nej, det är inte Dexter jag talar om, utan Dolly. ”Hey Dolly” av Amanda Svensson närmare bestämt. Det är en underbart rolig bok vars like jag nästan kan garantera att man inte har läst tidigare. Den är full av fina formuleringar, har en huvudperson som dissar det mesta och har en pojkvän vars största intresse är att titta på pandafilmer på You-tube. Tack Stina för att du introducerade oss!

8. På åttonde plats kommer ännu ett av mina teman (Go me ;-)), nämligen mitt Supernatural roadtrip-tema från september 2011: "I am legend" av Richard Matheson. Det är ännu en dystopi, men ni kanske inte är förvånade ;-). Som sagt: jag gillar mina dystopier och även denna tillhör en av de bättre jag läst.

7. På plats sju kommer ännu en bok från Stinas störda tema, fortfarande inte Dexter, utan ”Lustans lagar” av Bret Easton Ellis. Liksom ”Hey Dolly” är det här något man nog tidigare inte läst. Boken utspelar sig på Camden College och aldrig har väl alkohol, droger och sex skildrats så underhållande (och tragiskt).

// Sofia