Mysrysare: Makabert spel av Ann Paris

Var bara tvungen att lägga upp en recension av denna mysrysare efter Alex kommentar (efter att ha läst min föga entusiastiska recension antar jag...) att de Sade och mina mysrysare verkade ha något gemensamt. Läste just denna mysrysare samma månad som det var de Sade-tema och höll på att börja fnissa högt när jag kom till valda delar av boken. Men mer om det senare och nu till handlingen i boken.

Det här var en ganska underhållande historia om Marnie, som av sin farbor, den berömda skådespelaren Basil Pynche, blir inbjuden till en stor julfest. Det konstiga är att de inte har någon som helst kontakt och att hon faktiskt aldrig har träffat honom. När sedan de andra gästerna inte heller har träffat honom och de en efter en spårlöst börjar försvinna börjar hon bli allt mer uppjagad – speciellt som slottet ligger så isolerat att det är omöjligt att ta sig därifrån på egen hand.

Ganska underhållande som sagt och med en lite högre klass än vad som brukar vara fallet med Mysrysar-genren. Mindre Harlequin om ni vet vad jag menar. Dock verkar författaren, liksom huvudpersonen, ha en aningens luddig bild angående bögar. I ett stycke beskriver hon hur det går utför med skådespelarna sedan Ava Gardners tid och att det är kokainister eller bögar eller något ännu värre. Så politiskt inkorrekt, he he. Bögen har för övrigt självklart en fjollig min och om jag inte minns helt fel även kvinnokläder?! Får bilden av författarinnan som en trångsynt, uttråkad hemmafru som egentligen avundas alla som vågar gå sin egen väg.

Bitvis visar hon dock sinne för humor. Som när det spekuleras i att folk trott attt en viss skådespelare varit död och huvudpersonen cyniskt konstaterar att hon inte alls trott att han varit död utan att han bara blivit hjärnskadad efter att ha druckit för mycket träsprit.

Lite bakåtsträvande kanske också vad gäller könsroller, då den manliga hjälten konstaterar att det är självklart att han är mer erfaren än hjältinnan då män för det mesta är ute och rör på sig mer än kvinnor. Huvudpersonen vet för övrigt allt om ”misshandlade hustrur och våldtagna flickvänner och allt sådant där” (!). Underhållning på hög nivå....

Och nu till det roliga med Alex de Sade-iakttagelse.... Jag tyckte vide genomläsningen av boken att det var hysteriskt kul att hjältinnan vid ett tillfälle av läslust inser att samtliga böcker i biblioteket är porrlitteratur, eller erotiska klassiker för att säga närmre bestämt (!). Hon hittar en illustrerad goding från 1887 och blir chockerad. Gissar på att de Sade finns representerad i samlingen. Och håll med om att detta, som inte har någonting alls med resten av handlingen att göra, känns aningen malplacerat, men mycket uppfriskade. Det är inte varjde dag hjältinnan i en mysrysare ägnar sig åt att läsa porr. För att inte tala om att hon verkade bli väldigt mycket mer fascinerad än mig av porrläsandet. Fast då var ju i och för sig hennes val av bok illustrerad......