Det som var allra vackrast och allra osäkrast, allra skörast och allra starkast

Kärlekens geografi är en historia om besatthet och kärlek. Författaren möter en yngre man, en konstnär, som använt hennes Dagbok som inspiration till ett av sina verk. Detta korta möte förändrar allt. Till en början nöjer hon sig med att följa honom på avstånd via hans hemsida. Genom att nagelfara fotografier från festkvällar, studera kommentarer i kommentarsfältet och läsa krönikor bygger hon upp en bild av honom. Bland alla dessa pusselbitar finns ledtrådar till hans liv. Det känns livsviktigt att få veta allt om honom. Kanske kan något hos honom avslöja en ännu okänd sida hos henne själv.

I månader bygger hon grunden för denna envägsrelation, en handling som inger henne både en känsla av makt och av skam. Hela tiden medveten om illusionen, att hon istället för att närma sig verkligheten med varje ny ledtråd om hans liv kanske fjärmar sig från den. Hon tvekar för att kontakta honom på riktigt men gör det slutligen när illusionen hon byggt upp inte längre räcker till.

Hon sänder iväg ett mail. Och han svarar. Där någonstans börjar det på riktigt, något som liknar kärlek.

Jag tycker om sättet som Nina Bouraoui bygger upp historien på. Hon har ett långsamt, ordrikt, poetiskt vindlande språk som berättelsen vilar på. Det är alltigenom intensivt och det finns inga passager där man som läsare får chansen att vila. Varje ord är laddat med en väntan och en längtan som bara tycks öka. Man väntar på en urladdning, ett klimax som  ska ta udden av det hela, men någon sådan kommer inte. Desperationen finns kvar.

Som ni förstår gillar jag det här och jag kommer definitivt att läsa mer av Bouraouis.

 

Stina

 

Tainted love

Vänner för livet är boken som tog min Per Hagman-oskuld, och det tackar jag Boktipset för då jag vunnit den i en av deras veckotävlingar. Tack Boktipset, jag hade aldrig kunnat göra det utan er. Eller det hade jag nog, fast det skulle ha dröjt. Per Hagman är en sådan författare jag tänkt länge att jag borde ge en chans. Men sen har jag inte gjort det ändå för att jag tänkt att det inte är något för mig. Att det är för hårt och för sjaskigt och trasigt. Att jag inte orkar med Hagmans söndriga människor.

Men det gör jag visst visar det sig. Jag mer än orkar med dem, fastän de är precis sådär trasiga och vilsna och självdestruktiva som jag föreställt mig. De är båda unga vuxna men ingen av dem har vuxit upp. Sophie är dottern till en världsberömd jockey medan Erik kommer från helt andra och betydligt enklare förhållanden, men i varandra ser de något de känner igen. Båda är brända av tidigare erfarenheter och livrädda för att släppa någon inpå. Det är en kärlekshistoria, men ingen självklar sådan.

Det dröjer nästan halva boken innan den ens tar sin början. I föregående kapitel får vi växelvis ta del av de bådas tillvaro. Vi får lära känna dem ordentligt och förstår hur relationen dem emellan redan från början blir så komplicerad. För de här båda individerna med taggarna på utsidan finns ingen tanke om enkel kärlek. Inte så konstigt då att de kämpar emot.

Jag kan inte säga att jag köper karaktärerna helt. Särskilt Erik har jag svårt för. Samtidigt finns det något där som gör det svårt att värja sig. Jag vill tycka om dem men jag lyckas inte helt. De är helt enkelt inga personer som är lätta att tycka om och det har nog heller aldrig varit tanken. Oavsett känslorna de väcker sugs man in i deras värld, och trots det skitiga runt omkring är det en värld jag inte har något emot att vistas i. Jag ser rent av fram emot att besöka den igen.

Stina

I Am A Laser

Tyckte att Lowdens förra dagboksinlägg var ganska kul, så jag var tvungen att göra en rip-off. Jag uppmanar er att göra detsamma om ni har tid och lust. Får jag gissa att Sofia väljer Dylan i så fall? Vad det blir för Alex del vågar jag inte ens försöka gissa, men säkerligen blir det något bra :)

I Am A Laser. Vad är ni?

Choose a band and answer only in song TITLES by that band:

David Bowie

Are you male or female:

I Am A Laser

Describe yourself:

I´m Deranged

How do some people feel about you:

Space Oddity

How do you feel about yourself:

A Small Plot Of Land

Describe where you want to be:

There Is A Happy Land

Describe what you want to be:

Future Legend

Describe how you live:

Brilliant Adventure

Describe how you love:

Love You Till Tuesday

Share a few words of wisdom:

The Pretty Things Are Going To Hell

Avslutar med en Bowie-tribut. Ni har säkert sett den förut, men den är så bra att man kan se den igen. Jag gissar att Maroon 5 inte sett den här videon innan de skrev sin hitlåt.

 

 

 

Stina

Oh Well There´s Always Reincarnation

Det slår mig när jag räknar efter att jag inte har läst en enda rad i Allt på nästan exakt ett år (senaste rapporteringen var 8 december 2011). Times flies. Särskilt när man gör roligare saker än att läsa trista böcker.

Men nu är jag på begäran (Sofias) igång igen. Ni kanske inte tror mig (eftersom ni hört det förut) men 2013 är året då den här stentrista romanen kommer att bli utläst. 92 sidor kvar bara, så nu har nedräkningen börjat på allvar.

Vecka 60-112.

 

Det bästa

2005 Vecka 44 Tisdag (s. 532-533)

Choose a band and answer only in song TITLES by that band:

Fosca

 

Are you male or female:

My Body Isn´t Me

 

Describe yourself:

Diary of an Antibody

 

How do some people feel about you:

Square in the Social Circle

How do you feel about yourself:

On Earth to Make the Numbers Up

 

Describe where you want to be:

There Is Another Country

 

Describe what you want to be:

The Director´s Cut

Describe how you live:

Live Deliberately

 

Describe how you love:

Supine on the Astroturf

 

Share a few words of wisdom:

Oh Well There´s Always Reincarnation

Det värsta

Resten

84 sidor lästa sedan sist.

Är nu på sidan 536, dvs 92 sidor kvar.

Stina

Månadens tips: Lär känna era dödssynder

Jag kan för övrigt starkt rekommendera tidningen Dagens artikelserie om de sju dödssynderna. Ett litet tips om ni vill lära känna era dödssynder riktigt bra. Sök på kardinalsynd så får ni fram dem. Ett förslag är att ni börjar med den aktuella lättjan.

Stina

Månadens tema December: Acedia

 

Den sjunde dödssynden är den som kan vara svårast att definiera. Latinets acedia härstammar från grekiskans akedia. De betyder ”frånvaro av att bry sig”, ”slöhet”, ”likgiltighet”, ”leda”, ”att vara uttråkad” och förstås ”lättja”. Man kan se att de kommer från samma källa men det är stor skillnad på att ligga och lata sig en hel dag och att vara utled på livet.

 

Thomas av Aquino beskriver acedia som strategin att fly från världens sorg. När vi inte orkar med fler besvikelser och sorger, lidanden och misslyckanden kan det hända att vi väljer att vända oss bort från allt. Att vi väljer ett icke-liv framför att leva. Vi orkar inte fortsätta kämpa utan retirerar till likgiltighet, en slags andlig apati, där tillvaron alltmer töms på mening och innehåll.

 

Straffet i helvetet för synd av detta slag är att kastas i en ormgrop. Det kan nog vara effektivt. Det är nog svårt att vara apatisk och likgiltig när man delar utrymme med en mängd slingriga och krälande reptiler.

 

Varje dödssynd har en dygd som de ibland kan förväxlas med, i detta fall försiktighet. Månadens kvinnliga karaktärer har båda levt sina liv försiktigt, om än inte nödvändigtvis dygdigt. De har av olika anledningar valt att stänga av, en skyddsmekanism som hindrar dem från att leva fullt ut. Riktiga känslor är farliga och att visa sårbarhet har sitt pris. Men riskerar man ingenting kan man heller ingenting vinna. Och kanske är det dags att ta språnget och våga. Att släppa taget och riskera att falla eller upptäcka att man står stark.

 

Månadens bok Mina fräknar handlar om 40-åriga Karin. Hennes liv har inte riktigt blivit som hon tänkt sig, varken privat eller karriärmässigt. Mellan uppdragen hos ett bemanningsföretag sitter hon mest hemma och betraktar livet som pågår utanför. Men något är på väg att hända som motvilligt väcker henne ur sin avsomnade tillvaro. Förändring är på väg och det börjar med hennes fräknar.

 

I Vänner för livet möts två trasiga människor, Sophie och Erik. De är inte vana att släppa andra inpå livet men ser något i varandra som kanske gör det värt risken.

 

Månadens bok: Mina fräknar – Sofia Hallberg, 2012.

Vänner för livet – Per Hagman, 2010.

 

Jag låter Margot från The Royal Tenenbaums representera månadens tema Acedia. Bilden är hämtad från http://www.tumblr.com/tagged/margot-tenenbaum

 

Stina

Bruno Mars - The Lazy Song

Yep, it's the story o my life.

Tack Stina!

Tack Stina för att du fått min man att gå och sjunga på denna:

Hoppas du också får den på hjärnan :)

// Sofia

It´s done!

Månadens tema är efter mycket velande äntligen bestämt. Med tanke på att det redan är den 5 december kanske ni tycker att det vore hög tid att publicera det också. Men jag orkar inte. Istället får ni som uppladdning hålla till godo med ett trevligt you tube-klipp.

Vilka böcker det blir får ni se imorgon. Kanske… om det inte känns för ansträngande.

Stina

Pojkarna från Brasilien av Ira Levin

Det här är en bok som har legat i min ska-läsa-hög ett bra tag, ja ett år eller så hade den nog legat innan jag i maj äntligen kom mig för att börja läsa den. Jag hade i ärlighetens namn inga större förhoppningar på den och tyckte vid en snabb bläddring i den att den verkade ganska trist. Bara ännu en bagatell till deckarhistoria tänkte jag, och enda anledningen till att jag köpte den var att jag gillade författarens dystopiska ”En perfekt dag”. Deckar/thriller-genren är ju som bekant inte heller någon favoritgenre.

Döm om min förvåning när jag efter något kapitel kommer underfund med att det här är en riktigt bra historia.

Levin bygger upp sin historia bra och man blir riktigt nyfiken på vad det är som är i görningen. Utan att avslöja för mycket kan jag säga att boken inleds med att ett gäng högt uppsatta nazister har ett möte där det bestäms att 94 65-åriga män i 9 olika länder ska mördas under en period av 2,5 år. Den stora frågan är alltså varför. Spännande, trovärdigt och mycket underhållande.

Läs den när ni får tid!

// Sofia