Lark och Termite

Som jag väntat på Jayne Anne Phillips nya roman, den första på 10 år. Vet inte om ni kanske har läst något av henne tidigare, om inte så borde ni verkligen det!

Den första roman jag läste av henne var "Sommarlägret" och den gjorde verkligen intryck på mig. Phillips skriver suggestivt, på prosa, så att man sugs in i hennes berättelser. Fortfarande kan jag nästan känna stämningen i boken när jag tänker tillbaka på den. En annan roman hon skrivit är "Maskindrömmar" och den har jag faktiskt funderat på att ta med i Boktriangeln någon gång. Hon har även skrivit några novellsamlingar.

I alla fall, för att återgå till recensionen av "Lark och Termite", så känns även i denna roman det finstämda språket igen liksom val av tema. Liksom i "Maskindrömmar" behadlar denna roman krig och liksom i "Sommarlägret" är det här främst en syskonrelation, ja tom två, som är i centrum. Som namnet på boken antyder är det de två syskonen Lark och Termite som är bokens huvudpersoner. Termite är handikappad och kan varken gå eller riktigt kommunicera med sin omvärld och hans syster tar hand om honom större delen av sin tid. Där Lark är är också Termite. Boken berättas genom flera olika perspektiv, där både Lark och Termite får berätta, liksom deras moster och far.

I boken vävs det magiska in på ett väldigt övertygande sätt, liksom systern med en handikappad bror återfinns både hemma i USA och på krigsområdet. Mitt i alltihop visar det sig också att en av karaktärerna egentligen inte finns på riktigt.

I mitt tycke är detta ändå långt ifrån Jayne Anne Phillips bästa. Den sticker inte ut på samma sätt som hennes andra och det tar ett tag innan man riktigt kommer in i den. Vill ni läsa henne, så läs alltså hennes andra verk först.