Tranströmers haikus

Jag vet att Sofia varit lite nyfiken på Tranströmers haikus, en diktform han allt mer övergått till efter sin stroke 1990. Haikus är som ni vet en japansk diktform, bestående av tre rader med 17 stavelser (efter mönstret 5-7-5 stavelser), där max tio ord ska användas. Något som ofta glöms bort av haikudiktare (i alla fall ickejapanska sådana) är att en haiku inte får vara abstrakt. De ska således inte innehålla några metaforer. I en haikudikt är en ros således inget mer än en ros. Orden i sig ska vara starka nog att göra metaforer överflödiga. Dessutom ska den gestalta något slags from livssyn. Det behöver inte vara uppenbart religiöst eller liknande men våld och andra hemskheter hör inte hemma i en haiku om jag förstått det rätt.

Så, då när ni förstått formen är det dags för lite Tranströmska variationer, för det är inte alla hans haikus som med rätta kan kalla sig sådana. Det är han ju själv medveten om förstås. Han har både läst och skrivit haikudikter i hela sitt liv (Källa SvD) men är man en diktare av Tranströmers kaliber tycker i alla fall jag att man kan ta sig rätten att bryta några regler.

Personligen tycker jag nog också bäst om de där Tranströmer tagit sig lite friheter och är mindre konkret än vad som egentligen är passande. Vad tycker ni? Borde han få kalla det haikus eller inte?

Haikudikter (från Sorgegondolen 1996)

I

Kraftledningarna
spända i köldens rike
norr om all musik.

*

Den vita solen
träningslöper ensam mot
dödens blåa berg.

*

Vi måste leva
med det finstilta gräset
och källarskrattet.

*

Solen står lågt nu.
Våra skuggor är jättar.
Snart är allt skugga.

II

Orkidéerna.
Tankbåtar glider förbi.
Det är fullmåne.

(egen kommentar: enligt haikukännarna uppfyller den här dikten haikukraven).

III

Medeltida borg,
främmande stad, kalla sfinx,
tomma arenor.

*

Löven viskade:
ett vildsvin spelar orgel.
Och klockorna slog.

*

Och natten strömmar
från öster till väster med
månens hastighet.

IV

Ett par trollsländor
fasthakade i varann
svirrade förbi.

(egen kommentar: även denna uppfyller kraven).

*

Närvaro av Gud.
I fågelsångens tunnel
öppnas en låst port.

*

Ekar och månen.
Ljus och tysta stjärnbilder.
Det kalla havet.

(egen kommentar: liksom den här).

Från Den stora gåtan, 2004

Håll ut Näktergal!
Ur djupet växer det fram -
vi är förklädda.

Jag har varit där -
och på en vitkalkad vägg
samlas flugorna.

Stina