Bergets döttrar handlar om tre systrar som växer upp i Sandviken under 1930-talet. Även om den var välskriven och säkert har sina kvaliteter för den som gillar denna litteraturgenre så var det ingen bok för mig. Överhuvudtaget är jag, med få undantag, inte mycket för släkt- och familjeromaner och det fattigmansliv som skildras här intresserar mig helt enkelt inte, jag blir bara uttråkad. Alla lever miserabla liv och ingen är lycklig, jag orkar bara inte.
Efter den nästan 450 sidor långa läsningen ville jag bara skrika när ytterligare en episod med otrevliga supande män eller bara män i allmänhet utspelade sig. Jag är så glad att jag lever nu om alla män som levde på den tiden betedde sig som dessa. Den enda manliga karaktär jag tyckte om var Edward, så självklart kände sig författaren tvungen att ta livet av honom på några av de sista sidorna i boken. Bitch! För samtliga systrar kände jag förstås en viss sympati, men de två som stod ut och som jag kommer ihåg såhär i efterhand är egentligen bara Emilia och Karin, och Karin föll ju tidigt av pinn. Kort sagt kan man väl säga att jag inte fick ut särskilt mycket av att läsa den här boken. Däremot spädde den på mitt manshat rejält och sånt ät ju alltid uppiggande.
Stina
Ja om du inte gillade denna så ska du vara glad för att du inte läste Syrenernas tid-triologin. Där om någonstans fanns det massor att störa sig på. Något av det sämsta jag någonsin läst!
SvaraRaderaJag funderade på att läsa dem också, men hann helt enkelt inte med. Känns bra att veta att jag inte missade något :)
SvaraRadera