Som rubriken lyder, jag är rädd. För författaren Bret Eston Ellis. Rädslan startade när jag för några dagar sedan började läsa hans senaste bok, Lunar Park. Jag har inte sovit ordentligt på tre nätter. Boken, som är väldigt bra, har inbillat mig allt från att leksaker blir levande till att monster skrapar i dörrarna.
För ungefär sex år sedan läste jag Lustans Lagar. Jag gillade sättet den bvar skriven på men själva historien föll platt. Efter det läste jag Glamorama, som jag inte fattade ett dugg av och slutade läsa efter halva.
När jag för några dagar sedan gick förbi realådan på ÖB bestämade jag mig för att köpa Lunar Park. Det var dåligt beslut nummer ett, fökjyt av uselt beslut nummer två; att läsa bokjäveln på nätterna. Boken är en prykologisk skräckberättelse med självbigrafiska inslag. Eller en bekännelseroman förklätt till skräckberättelse om man så vill. Lunar Park börjar med en redogörelse för hur det kudne bli som det blev. Bret berättar om knark, sex och våndan över att vara sin generations röst. Om kändisskap som kom för fort och hur hans liv gick åt helvete. Först långsamt men sedan allt fortare med årslånga bokturneér och överdoserr. Räddningen för Bret kommer när hans gamla flamma, skådespelerskan Jayne Dennis tar honom tillbaka.
Berättelsen tar sin början på en halloweenfest där en av gästerna är utklädd till Patrik Bateman från American Psyco. Det som följer är nägra mardrömslika veckor där Brets styvdotters leksak, Therbyn blir levande, Brets barndom tränger sig på och någon begår mord inspirerade av Patrick Bateman själv. Som om inte det vore nog har kvarterets pojkar börjat försvinna.
Boken är spännande och välskriven, för att vara av Bret Eston Ellis. Hans stil är ju speciell. Den är inte på topp hela tiden men tempot är bra och den är helvetes läskig. Bret faller för det största misstag en författare kan göra, han har skrivit in sig själv i berättelsen och tillslut vet varken han eller läsaren vad som är sant eller falskt.
Trots att Lunar Park är läskig rekomenderar jag den. Kanske något att läsa på Roadtrippen?
Jag har läst både Lustans lagar och Glamorama (tror jag lånade dem av dig). Lustans lagar gillade jag eftersom den påminner så mycket om filmen, som jag älskar. Men jag har för mig att Glamorama var rätt trist. Jag läste ut den i alla fall men kommer inte ihåg så mycket. Men Lunar Park låter spännande, ser fram emot läsningen :)
SvaraRaderaSjälv har jag för mig att jag läste American Psycho och inte gillade den något vidare (men så gillade jag iof inte filmen heller). Men den verkar bra, jag är ju lite inne på krypande-fasa-böcker just nu //Sofia
SvaraRaderaTrots din varning började jag också läsa den här boken ensam mitt i natten. Jag håller med om att det inte var det smartaste draget direkt, för den var väldigt obehaglig till en början. Man satt som på nålar när man läste och hoppade till för minsta ljud.
SvaraRaderaDessutom verkar ju vår lägenhet husera sina egna spöken om man ska to vissa källor. Det är knackningar på dörrarna om nätterna och dörrar som rör sig av sig själva. Mycket märkligt... // Stina