Un charmant petit monstre

A strange melancholy pervades me to which I hesitate to give the grave and beautiful name of sorrow. The idea of sorrow has always appealed to me, but now I am almost ashamed of its complete egoism. I have known boredom, regret, and occasionally remorse, but never sorrow. Today it envelops me like a silken web, enervating and soft, and sets me apart from everybody else.

Detta är början på Francoise Sagans Bonjour Tristesse – och vilken inledning. Jag är en sucker för böcker med inledningar som är något utöver det vanliga och det här är en av mina favoriter. Precis som novellen i övrigt är de inledande orden både vackra, bittra och gripande. Man dras oundvikligen in i den dekandenta och bekymmerlösa värld som utgör huvudpersonernas liv.

Huvudpersonen Cecile är också hon något utöver det vanliga. Hon är en intressant karaktär, egoistisk och känslokall vissa stunder men samtidigt sårbar och liten andra. Francoise Sagan själv har av nobelpristagaren Francois Mauriac blivit beskriven som ett ”charmant petit monster”. Det är en beskrivning som jag tycker väl passar in även på Cecile som kan vara nog så charmerande när det passar hennes syften, men ve den som går henne emot. Hennes relation med fadern är också den intressant då vissa nästan incestuösa undertoner anas ibland.

Historien berättas ur Ceciles perspektiv, en tonårsflicka som tillbringar en sommar på rivieran min sin änkling till far. De lever ett okonventionellt liv tillsammans. Det är en sorglös tillvaro utan ansvar och förpliktelser. Det är hon och hennes far, de två mot resten av världen. Deras lilla universum inkräktas bara då och då av den senaste i raden av älskarinnor men Cecile lever tryggt i vissheten att det bara är tillfälligt. Hennes far är en ombytlig man och en kvinna kan aldrig räcka till för honom. Den enda kvinnliga konstanten i hans liv är Cecile själv och det är så hon vill ha det. De är lyckliga och om en kvinna skulle komma och lägga beslag på hennes far för någon längre tid skulle de bli olyckliga båda två.

Så dyker Anne upp i deras liv, en bestämd karaktärsfast kvinna, så olik alla andra kvinnor som fladdrat förbi i deras liv. Och Anne tänker inte nöja sig med med mindre än äktenskap. I och med Annes inträde verkar den sorglösa vagabondtillvaro Cecile vant sig vid få ett abrubt slut. Men Cecile är redo att slåss, för sin far, för sig själv och för deras bekymmerslösa tillvaro.

Under de långa heta sommardagar som följer smider Cecile planer som kommer att få ödesdigra konsekvenser för dem alla. För resultatet av leda är inget att leka med.

Stina