Världens tre svåraste ord

Fyrväktaren av Jeanette Winterson

Bilden är (tyvärr) inte framsida till boken, men väl så mycket finare och det känns som att den passar boken på något sätt. Detta konstverk och flera av samma målare hittar ni här:
http://solomondubnickgallery.blogspot.com/2009/10/john-tarahteeff-2-new-works.html

Fyrväktaren av Jeanette Winterson är berättelsen om Silver, 10 år fyllda, som står ensam i världen sedan modern dött. Fadern har hon aldrig ens träffat då han varit frånvarande sedan innan hon föddes. Tillsammans med hunden Jim flyttar hon in hos den blinda fyrvaktaren Pew där hon får hjälpa honom med arbetet i fyren samtidigt som hon får ta del av alla hans historier. Med hjälp av hans, och så småningom även Silvers, historier får vi så ta del av såväl det förflutna i fom av den ambivalente prästen Babel Darks dubbelliv, liksom Silvers fortsatta liv som vuxen och en hel drös andra berättelser.

Wintersons poetiska språk låter oss ta del av dessa människors liv, deras egenheter, deras galenskaper och deras sökande efter kärlek. Med sitt alldeles eget språk berättar hon denna finstämda historia om att hitta hem. Och även om historien, eller snarare historierna, är nog så underhållande är det hennes underbara språk som fängslar mig med underbar prosa och kapitel med titlar som denna; "Min mor kallade mig Silver. Redan vid födseln var jag hälften ädel metall och hälften pirat".

Vad gäller greppet med att berätta olika berättelser som varken riktigt har början eller slut så är det nästan för löst sammanhållet för min smak. det blir lite för utsvävande och svårt att riktigt få grepp om. Synd, annars hade det här kunnat bli en bok att älska.

Boken avslutas dock med dessa 3 så vackra meningar, och en bok som sluat så fint förtjänar helt enkelt att läsas:

- Jag älskar dig.
Världens tre svåraste ord.
Men vad annat kan jag säga?