Debutroman av ingen mindre än Martin
”Yeah Yeah Wow Wow” Svensson. Ganska självbiografisk kan man anta, då
huvudpersonen liksom han själv är gift med en annan känd artist, ”Någon”
(Dilba?!), är popstjärna och flickidol – men också om hur han lider av ångest,
äter Sobril och kämpar på med ett äktenskap som håller på att spricka,
samtidigt som ”Någon” framställs som ganska kall, beräknande och ja, rentutav
elak.
Det är faktiskt högre klass på boken
än vad jag hade väntat mig – och det är så naket och skoningslöst
beskrivet (Aarons tillägg: jhhhhhu), där
han utan tvivel är mest skoningslös mot sig själv, att man har svårt att värja
sig – ja, det är faktiskt ganska obehagligt.
Kan tänka mig att Dilba inte gillade
boken då hon beskrivs lika cyniskt och kallt som alla andra. Kan också tänka
mig att hennes historia hade sett helt annorlunda ut, för i denna med Eltons
(Martins?!) synsätt är det självklart så att man får sympati för honom och
tycker att Någon beter sig ganska för jävligt.
Å andra sidan kan jag ändå känna att
jag förmodligen i ett sådant förhållande snarare skulle tippa på att jag skulle
luta mer åt Någons attityd, den jävliga alltså, än Eltons offerattityd. Fattar
faktiskt att Någon blir irriterad.
// Sofia
Har också läst denna, och blev precis som du förvånad att det var så pass välskrivet och drabbande som det faktiskt var. Inte direkt vad jag väntat mig av Martin yeah yeah wow wow Svensson. // Stina
SvaraRadera