Du sköna nya värld av Aldous Huxley

  "Hur underbart! Vad sköna varelse ser jag ej här!
Hur fager är människan! Du sköna nya värld som är bebodd av
ett sådant släkte"

ur"Stormen"

Ja, ”Du sköna nya värld” är namngiven just efter ovanstående citat från Shakespeares ”Stormen”, ett uttalande som är mer ironiskt och cyniskt än något annat. För världen som målas upp för oss av Huxley är ingen utopi att sträva efter, utan snarare hans farhågor över hur en värld skulle komma att te sig i en inte allt för avlägsen framtid. Boken skrevs 1935 och givetvis har den hunnit att bli föråldrad sedan dess, liksom vissa av Huxleys förutsägelser om världen har hunnit att slå in.

I denna sköna nya värld finns det inga familjer, inga mammor eller pappor och inga släktband- men heller inget egentligt åldrande. Äktenskap finns inte och under parollen att alla individer tillhör alla förväntas man ständigt byta partners och inte träffa samma gång på gång. Det enda som är viktigt för människorna är arbete och konsumtion, där individernas fritidsintressen är utformade så att man ska konsumera så mycket som möjligt.

För att kontrollera fortplantningsprocessen är nästan samtliga kvinnor hermafroditer som inte kan få barn och barnafödande ses som onaturligt och oanständigt. Barn föds istället upp i provrör, där det man eftersträvar är likhet och stabilitet – vilket bland annat ger sig uttryck i det så kallad bokanovskifiering där ett ägg delas i upp till 96 helt lika individer. Individerna som odlas fram formas redan innan de är färdiga barn till att bli sådana som man vill ha dem; där de delas in i olika typer av människor utefter vilka uppgifter de sedan förväntas sköta i samhället. Detta sker genom att de blivande barnen redan i fosterstadiet formas; te.x genom syrebrist för att få rätt kroppsbyggnad och sinnelag och fostringen fortsätter sedan så fort barnet har fötts. Ska man arbete i ett varmt klimat lär man sig älska värme genom att genom negativ betingning bli fostrad att uppleva obehag av kyla. På samma sätt fostras individer till att förknippa negativa känslor för oviktiga upplevelser i livet som litteratur - genom att som spädbarn bli skrämda med höga ljud när de håller i en bok och till och med bli utsatta med elchocker för att behandlingen ska ge önskat resultat.

Suggestoner upprepas också under natten för att fostra individrnae, i olika variationer beroende på individens ålder. För mycket små barn kan te.x följande upprepas natt efter natt:

”Alfabarn är klädda i grått. De arbetar mycket strängare än vi, därför att de är så förskräckligt duktiga. Jag är verkligen rysligt glad att jag är ett betabarn, för då behöver jag inte arbeta så hårt. Och så är vi mycket bättre än  gamma- och deltabarnen. Gammabarn är dumma. De är alla grönklädda, och deltabarn är klädda  kaki. Nej, jag vill inte leka med deltabarn. Och epsilonbarn är ännu värre....”.

För att kontrollera befolkningen tar även varje individ soma, ett slags narkotikaliknande preparat, så fort verkligheten känns för tung och man inte är lycklig.

Drag, om man ser till romanens promiskuösa avsnitt, har författaren lånat från de Sade och hans snedvridna uppfattning om revolutionen hos individuella män, kvinnor och barn – där allas kroppar i fortsättningen skulle bli allas sexuella egendom och vilkas sinnen skulle befrias från  all naturlig anständighet. Detta får mig att osökt tänka på en tidigare månadsbok...... Och jag håller verkligen med Huxley, där han i förordet framhåller att de Sade var en galning. En pervers galning! (mitt tillägg).

Som i många dystopier är det de missanpassade som främst får ha ordet, alltså de individer som inte riktigt känner sig passa in i samhället och som inte drogar sig med soma så fort verkligheten känns för verklig. Individer som till skillnad från alla andra faktiskt har bekymmer i en värld där alla bekymmer har försvunnit, för trots att ohälsa, åldrande och bekymret med personliga relationer är utrotat är de ändå inte lyckliga.

Jag måste säga att jag tycker att författaren väldigt bra förutspått hur framtiden skulle komma att te sig, vilket är anmärkningsvärt med tanke på att den skrevs redan på 30-talet. För visst lever vi i ett konsumtionssamhälle där vi ständigt uppmanas att köpa ny kläder, ny teknik och där gammalt är dåligt och nytt är bra och där kortsiktig lycka lätt kan köpas. Till skillnad från 30-talet är inte heller äktenskap något självklart och det ses snarare som konstigt om man har en enda relation livet igenom. Och åldrandet, även om det inte avstannat, kan ju i alla fall döljas med operationer och botox.

Jag rekommenderar med andra ord boken och tror att jag ska ha ett ex liggande någonstans här hemma om ni vill låna.

(Läst i februari).

// Sofia