”Så där fortsatte vi, och i baksätet satt våra 2 barn som litade på oss, därför att de inte hade något val, medan vi i vår tur räknade med att få förlåtelse, i sinom tid, för allt som de här barnen måste uppleva och fördöma: allt som var nonchalant, godtyckligt, slarvigt, hjärtlöst – alla våra naturliga, och säregna, misstag”.
Utdraget kommer från en av novellerna i novellsamlingen "Nära hem" , vilken består av de bästa novellerna ur några av hennes samlingar som alla kretsar kring olika typer av förändring i olika kvinnors liv. Det är lågmälda, vardagliga berättelser om vad som egentligen skulle kunna hända vem som helst av oss. Jag läste novellerna i januari och jag hoppas verkligen att Almedalsbiblioteket kommer att ta in fler av hennes böcker nu när hon vann nobelpriset i litteratur i år.
Främst är det kvinnorna som får komma till tals i novellerna, men i novellen "Monsieur led deux chapeaux” får vi ta del av det
komplicerade förhållandet mellan 2 bröder och i "Labour day middagen" låter hon oss få en inblick i ett förhållande som är mer spänt än kärleksfullt, med elaka pikar som far fram och tillbaka och
där ingen av parterna riktigt känner sig bekräftade av den andra – och där
maktbalansen hela tiden skiftar.
”Utbrott” i sin tur handlar om en kvinnas
reaktion, eller kanske snarare icke-reaktion på att finna sina 2 grannar döda
och den alienation som omgivningen känner inför detta.
Min favorit i samlingen är ändå "Miles City, Montana", som är en berättelse om något som inte händer, men som hade kunnat förändra allt. Det är ur denna novell utdraget i början av recensionen kommer ifrån.
Hoppas att ni tycker det låter intresseväckande då vi nästa månad kommer att ägna ås åt en annan av hennes novellsamlingar.
// Sofia
Jag är pepp i alla fall :D // Stina
SvaraRadera