Med In Cold Blood skapade Truman Capote en av de första dokumentärromanerna, dvs en roman baserad på en verklig händelse, i detta fall det hänsynslösa mordet av en farmarfamilj i Kansas. Det är en familj som nästan tycks för bra för att vara sann. De är kristna, omtyckta och alltid redo och räcka en hjälpande hand om någon skulle behöva det. Familjen påminner mig lite om Oates Mulvaney-familj (innan sönderfallet). Där finns den präktiga och godhjärtade dottern, den stabile familjefadern samt den trevlige men lite udda sonen. Det är bara mamman i familjen som inte passar in i Oates roman då hon under en längre tid varit deprimerad och sängliggande.
Capote samlade material till denna bok under hela sex års tid. Han talade med alla som kände familjen och besökte även de två mördarna i deras celler på death row. Det var således ett minituöst förarbete. Boken blev också en enorm succé, men till ett pris. Capote sa själv att den ”nearly killed me. I think, in a way, it did kill me”. Det blev den sista roman han färdigställde.
I varje fall så är det en otäck historia vi får ta del av. Det otäckaste är nästan att det är ett så onödigt brott. Ett brott som sker utan egentlig anledning men som ändå kräver fyra människoliv, och kastar livet i spillror för många fler. Byn Holcomb skulle aldrig bli sig lik igen. Det är inte riktigt min typ av bok men det är onekligen en historia som är svår att skaka av sig.
Stina
Håller verkligen med om att familjen påminde om Oates Mulvaneysfamilj, och ja, vilket onödigt, onödigt brott.
SvaraRadera