Som ni vet är jag ett stort fan av tv-serien så det var med en viss förväntan jag tog mig an de tre första böckerna i Dexter-serien. Jag hoppades förstås att min favoritseriemördare skulle visa sig vara lika charmig i bokform som han är i tv-rutan.
Jag fick bara delvis rätt. Kan man kan ha överseende med en del dåliga val från författarens sida så är Dexter en mycket trevlig bekantskap till en början. Man gillar honom trots allt. Hans rovdjursaktiga charm och snabba replikskiften höjer en annars rätt så medioker historia några välbehövliga snäpp. Det som förvånade mig var att det inte fanns särskilt mycket substans i böckerna utöver det man redan fått ta del av i tv-serien, tvärtom faktiskt. Den Dexter och de karaktärer vi får möta i boken känns konstigt endimensionella. Jag hade hoppats på att få lära känna Dexter lite mer på djupet men där misstog jag mig rejält.
Mina förväntningar på fler trevliga dejtkvällar tilsammans med deadly dashing Dexter och ett glas vin eller två återstod dock efter det att den första boken var utläst, även om den visade sig vara ganska medelmåttigt skriven. Dessa förväntningar gick tyvärr snabbt i kras. Efter att ha läst de följande två delarna måste jag meddela att vår litterära relation nu är avslutad. Hädanefter håller jag mig till tv-dejter.
Mina invändningar mot del två och tre är helt enkelt att de spårar ur, och det rejält. Exakt vad kan jag inte gå in på här eftersom det skulle spoila för mycket om ni mot förmodan skulle ha lust att läsa dem. Men vissa saker blir för mycket bara, man köper det inte. Har ni följt serien så vet ni att också den är aningen urspårad ibland, och då menar jag bortsett från det faktum att huvudkaraktären är en seriemördare som dödar andra seriemördare.. Det är med andra ord rätt urspårat redan från början. Vissa delar kanske inte känns helt trovärdiga men man kan ändå ha överseende med dom. Detta är INTE fallet med böckerna.
Den första boken var helt okej. Tv-seriens första säsong följer boken ganska väl, även om man dragit ut på historien för att få den att räcka under en hel säsong. Jag måste säga att de tillägg och ändringar som gjorts i serien helt klart skulle ha lyft boken, som känns något avhuggen och oavslutad. Den andra boken är något sämre medan den tredje boken i sin tur är helt urspårad. Det känns inte längre som att man befinner sig i Dexteruniversum utan i ett dåligt skrivet avsnitt av Förhäxad, en serie med en riktigt låg lägsta nivå. Jag riktar trots allt ändå en tacksamhetens tanke mot Dexters skapare Jeff Lindsey, utan honom skulle mina måndagskvällar ha varit betydligt tristare den senaste tiden.
Sammanfattningsvis kan man väl säga att den första boken, Darkly dreaming Dexter, är värd en genomläsning men att man inte missar något om man skippar de andra två.
Stina
Ska nog börja i ettan när jag avslutat de böcker jag håller på i, och sen får jag väl se om jag tycker tvåan och trean är värda att läsa (vilket de ju inte verkar vara). Jag gillar ju heller inte Dexter så mycket som du och har knappt sett något av serien på sistone, men å andra sidan gillar jag inte att börja i en bokserie och sen inte läsa något mer. Se bara hur besatt jag blev av att läsa alla delar i serien om den töntige leprakillen (däremot har även jag en gräns och jag ska definitivt inte läa någon mer del i Twilightserien) //Sofia
SvaraRadera