Läste en krönika av kritikern Elise Karlsson i en gammal SvD (16 januari 2010) som berör två av de månadsteman vi nyligen haft här på bloggen: Sandras tema för september, metafiction, och Sofias bröllopstema i augusti där Vladimir Nabokovs Lolita ingick.
Hon skriver om hur romangestalter får ett förlängt liv när författare tar över andra författares berättelser. En av de som gjort detta är Sara Stridsberg som hämtat inspiration från just Nabokovs Lolita i sin bok Darling river.
Jag är egentligen lite tveksam till författare som tar över någon annans koncept och romanfigurer. Jag tycker att det skvallrar om bristande fantasi, men Stridsbergs fortsättning på Lolita verkar mycket lovande. Det är ju inte heller en direkt fortsättning utan hon har snarare hämtat inspiration och tagit avstamp i Nabokovs berättelse om Humbert och den förföriska Dolores Haze.
Jag blir i alla fall sugen på att läsa den, inte minst eftersom jag verkligen förtrollats av Nabokovs Lolita. Om Stridsbergs nymfett ens kommer i närheten av att vara lika fascinerande bådar det för en lovande om än illa berörande läsning.
Försökte hitta länken till krönikan i sin helhet men den verkar inte finnas kvar tyvärr.
Stina
Åh, låter lovande tycker jag. Gillade ju verkligen Happy Sally som jag fick av Sandra. Har atällt mig i kö för att få låna den, så hoppas att den kommer in snart! //Sofia
SvaraRaderaTror också att den är bra, kanske kan låna den efter att du läst den. Vid det laget borde jag läst klart Lolita också, har ett par sidor kvar fortfarande.
SvaraRadera