Hittade novellsamlingen med detta intressanta namn, skriven av Miranda July (som också gjort filmen "Me and you and everyone we know"). I fokus i novellerna är vanliga men konstiga personer, där den ena är märkligare än den andra, inbegripna i diverse vardagliga situationer. De känns nästan samtliga som typer man inte skulle vilja stöta ihop med, och som i vissa fll bara verkar vara snåppet mer normala än den konstiga kvinnan med rullväskan man kan se på stan pratandes för sig själv ibland.
Novellsamlingen inleds med den nedtonat obehagliga "Den gemensamma uteplatsen", vilken inleds med följande kryptiska mening, "Det räknas ändå, fast han var medvetslös när det hände". Den handlar om Vincent, som får ett epilepsianfall på den gemensamma uteplatsen med den konstiga kvinnliga grannen närvarande, som istället för att larma ambulans somnar intill honom och får för sig att han i sin medvetslöshet bekänt henne sin kärlek. Samma kvinna sätter ett streck i almanackan varje gång han och frun sitter på uteplatsen för att kryssa över det när hon själv suttit där bara för att hålla det lika.
"Systern" vidare är en sorglig historia om en äldre man som aldrig haft ett förhållande, men livet igenom blivit ombedd att träffa vännernas ogifta systrar. Det har dock aldrig blivit något mer med det då de flickor han trånar efter är de 17-åringar han minns från sin ungdom. Till sist blir han erbjuden att träffa en bekants unga syster, fast han med logiken vet att hon inte kan vara så ung. Däremot verkar deras vägar aldrig korsas, då hon håller sig på sin kant utan att han får en chans att presentera sig.
Historierna som följer, om än väldigt olika, delar alla detta tema med personer som kanske inte är som vem som helst. Bitvis lyckas författaren med att få till den där igennkänningsfaktorn och bitvis är det riktigt underhållande läsning. Som novellen om tjejen som trånat efter samma kille i flera år, när han äntligen får upp ögonen för henne undrar om hon inte skulle passa bättre ihop med killen på bensinmacken.
Hm låter onekligen som intressant läsning. Om jag inte för länge sedan hade tappat kontrollen över mitt bokberg, som fortsätter att växa lavinartat hade det nog varit trevlig sensommarläsning. // Stina
SvaraRadera