Vårt hem är vårt slott!

Äntligen hade det blivit dags för en efterlängtad bokmiddag igen, nämligen Shirley Jacksons "Vårt hem är vårt slott", eller som den heter på engelska "We have always lived in the castle". Passande nog hade vi dagen innan middagen bestämt att ge oss ut hela kollektivet för att plocka svamp och bär. Därför blev det, i alla fall delvis, hemplockade björnbär till efterrätt. Mums! Med mycket socker på givetvis..... Som vi sa under kvällen; det här är inte en kväll där socker är optional!




Eftersom det var jag (Sofia) som stod för bokmiddagen den här gången tog jag på mig rollen av Connie och lagade all mat inför middagen. Stina, eller Merricatt, var vänlig nog att påpeka att lammsteken var riktigt god med tanke på att en vegetarian tillagat den.





Middagen som lagades var självklart just den ödesdigra middag då alla utom 3 medlemmar av familjen Blackwood blev förgiftade och dog. Huvudrätten var således lammstek med mintgele (som en liten eftergift till Merrciatts favoritsvamp serveradas den med ugnsstekta champinjoner.... eller var det nu champinjoner???), ugnsbakad potatis, sallad och ärtor. Till maten serverades ett gott rödvin för att lugna allas nerver.




Till efterrätt serverades självklart björnbär med socker. Och vi måste ha varit ovanligt lyckligt lottade då samtliga närvarande vid middagen fortfarande inte uppvisar några förgiftningssymptom!


Som avslutning på kvällen blev det till sist te (med socker såklart!) och romkaka, som en liten efterapning av Connies "te-party", där just romkaka och te serverades och där Merricatt inte kunde låta bli att tracka gästerna och erbjuda dem socker till sitt te.






För att slutligen göra kvällen komplett bestämde vi oss för att vi borde beskydda oss och vårt hus genom att gräva ned beskyddande skatter i varje hörn av tomten. Men det kunde inte vara vilken skatt som helst utan det skulle vara något som hade emotionellt värde. Stina valde därför att gräva ned ett smycke hon köpte på sin allra första medeltidsmarknad, medan jag grävde ned den spådoms-svala jag fick av Stina precis innan jag gifte mig. Sebbe slutligen bestämde sig för att gräva ned sin rubiks kub för blonda. Om du läser det här Johan; han gjorde det för laget!!!

Sammantaget var det en mycket trevlig kväll och för en gångs skull hade Sebbe mycket att bidra till i konversationen; som att Jackson dog 1965, att Merricatt valts till den 70:e bästa karaktären i en fiktiv bok och att man faktiskt gjorde en pjäs av boken 1966. Anledningen till att jag kommer ihåg detta är att jag sitter här med hans fusklapp framför mig...;). Förutom detta pratade vi faktiskt mer om författaren än om boken i sig, som att hon led av klaustrofobi och verkade ha en något osund realation till mat.