Eftergiften av Francoise Sagan

Kunde inte för mitt liv komma ihåg vad denna handlade om näre jag väl skulle sätta mig och skriva en recension och det är väl ettt dåligt betyg om något. Läste den visserligen i augusti förra året, men påbörjade recensionen gjorde jag faktiskt när det bara gått någon månad.

Nåt att göra med ett triangeldrama var det väl i alla fall? Efter en snabb googling på boken kommer det tillbaka till mig.

Ett triangeldrama var det som sagt, med en kvinna och två män som båda vill ha henne. Två av dem är engagerade i motståndsrörelsen mot nazisterna och den tredje, som inhyser dem, är en småortscasanova och fabrikschef som inte är engagerad i så mycket annat än att leva ett gott liv. Naturligvis blir det konflikter, där de två engagerade till varje pris vill få med honom i kampen, till och med om det innebär att komma med löften om utsikter till köttslig nöjen...

Men ingen höjdare alltså och glömd så fort den var utläst.

// Sofia

Kvinnliga nobelpristagare

Liksom Stina förra året hade jag tänkt mig att ha ett tema-är det här året. Med förhoppning om att välja bättre temaböcker i år än förra året tänkte jag satsa på läsning av nobelpristagare i år, närmare bestämt några stycken av det fåtal kvinnor som vunnit priset. Det blir faktiskt också 2 temaböcker varje månad - men orkar man inte med båda så är det månadens författare man ska läsa.

Det är bara 12 stycken kvinnor som har vunnit priset sedan det började delas ut 1901, vilket jag måste säga känns ganska märkligt, men män föredrar väl att rösta fram andra män antar jag - där precis som överallt annars.

Följande kvinnor är det i alla fall som har vunnit priset:

Selma Lagerlöf 1909
Grazia Deledda 1926
Sigrid Undset 1928
Pearl Buck 1938
Gabriela Mistral 1945
Nelly Sachs 1966
Nadine Gordimer 1991
Toni Morrison 1993
Wislawa Szymborska 1996
Elfriede Jelinek 2004
Doris Lessing 2007
Herta Müller 2009

Eftersom jag bara planerar att ha temat för i år tar jag dem inte i kronologisk ordning utan väljer efter vad som känns bäst månad för månad. För att göra det lite roligare har jag tänkt mig att ställa den kvinnliga författaren mot en manlig nobelpristagare, helst från samma land, och se vem som vinner "bok-battlet".


Med tanke på att det är alla hjärtans dag nästa månad blir det lite av ett kärlekstema, och författaren vi ska titta närmare på är 1993 års vinnare, Toni Morrison och hennes bok "Älskade", en bok hon även vunnit pulitzerpriset för.   Älskade handlar om Sethe, en svart kvinna som hellre ser sitt barn dö framför att bli slav. Dottern, som aldrig fick något namn utan bara kallades Älskade, följer henne sedan hela livet och blir mer än en skugga ur det förflutna.

Den amerikanska författare som ställs mot Morrison blir 1954 års vinnare, som inte är någon främling här i Boktriangeln - nämligen Ernest Hemingway och hans "Edens lustgård" som jag hoppas att ni inte har läst. Jag valde den eftersom det är en kärlekshistoria, som faktiskt utkom postumt så sent som 1986.

// Sofia

Kall feber-bokmiddag

Mmmmmm, färdigmat.....

Kall feber-bokmiddagen blev en riktig långkörare som inleddes på kvällen och avslutades med brunch morgonen därpå. Middagen hölls hemma hos mig och jag tror att jag kan tala både för mig och Aaron när jag säger att det var synnerligen trevligt med övernattande gäster, för vi fick besök av både Kalle och Stina. Extra trevligt med sällskap var det eftersom Sebbe för en gångs skull var i stan för att träffa lite kompisar.

Middagen inleddes med varsin micrad färdigrätt; pastsallad, risonisallad och cous coussallad. Rätten var inspirerad av hjältinnans först maträtt hon åt efter att ha anlänt till forskningsanläggningen; nämligen en micrad gryta med räkor som hon åt i soffan, vilket givetvis gjorde att även vi intog måltiden i soffan i vardagsrummet.

Sedan blev det kex , vin och gurk- och morotsstavar med dip, och för att följa bokens exempel blev det även riggad lottdragning om vem som skulle röja efter middagen. Då Kalle var den enda av oss som inte läst boken kan ni ju gissa vem som blev dragen för tjänstgöring i köket. Och till skillnad från huvudpersonen i boken godtog han det så snällt, men till sist blev det ända jag och Sebbe som tog röjandet ändå eftersom det blev dags för honom och Stina att dra tillbaka till sig. To bad, to bad!


Lottdragning blev det också om att vinna en korg med godsaker, och då mitt namn drogs blev det omdragning så att Stina kammade hem vinsten bestående av fruktkonserv, kantareller på burk, micropopcorn och en kökshandduk. Kanske inte riktigt lika lyxigt som bokens lufttorkade skinka och andra läkerheter, men man tager vad man haver.



Cola, Blåbärssoppa och sprit
- allt man behöver för att bota en bygganande sjukdom...

  

Eftersom vi började känna oss märkligt kalla och trötta blev det dags för sänggående, för att morgonen därpå fortsätta bokmiddagen. Till brunch blev det kaffe och kycklingbaguetter, även det något som äts i boken. Och eftersom vi börjat känna oss lite smårisiga var det tur att jag hade både coca cola ocg blåbärssoppa hemma. Lite pillerknaprande blev det också.

Och inte för att jag är misstänksam av mig, men jag tyckte att det även var bäst att ta tempen på samtliga närvarande. För att göra det roligare gjorde vi en tävling av det där hägst tempeatur vann. Tävlingens vinnare blev således Stina med en temperatur på 37,1 och förlorade gjorde Kalle på ynkliga 36,1 (därmellan låg jag på 37, Aaron på 36,4 och Sebbe på 36,3). Men tack och lov kunde vi i alla fall konstatera att ingen av oss haft oturen att drabbas av kall feber. Tur det då uppföljningen hade varit blodprov. Vi hade föberett Sebbes extra blodsockermätare och allt....

Efter det blev det dags för att leta efter en samling av Aarons gossedjur som mystiskt hade försvunnit, 5 av dem närmare bestämt. Stina vann sökandet med 3 uppfunna djur av 5 möjliga och vann en gottepåse med krya-på-dig-produkter som vätskeersättning, huvudvärkstabletter och vitaminer.

Efter det blev det dags att avrunda en mycket trevlig bokmiddehelg, som avslutades med semlor och oscarsnominerade Les Miserables.

En sliten Kalle ;)





Stina hade inte riktigt förstått det där
med att barn var bannlysta...





Den store Gatsby av F Scott Fitzgerald

Ett spontanlån vid ett biblioteksbesök (läs: in a time far, far away – så långt tillbaka faktiskt som augusti 2012). Påminner, tycker jag, i stilen om en annan klassiker – nämligen ”Farväl till Berlin” och har ett nästan Hemingwaysk skrivsätt.

Det är genom ögonen på den unga outsidern Nick Carraway vi få lära känna den store Gatsby. Genom honom får vi stifta bekantskap med Gatsby och andra unga och rika och blaserade människor, för det är hos Gatsby de alla samlas, på hans ständiga fester i det palatsliknande huset.

Men det är inte pengar Gatsby bryr sig om ska det visa sig, utan allt hans slit för att uppnå den position han har är för kärleken till den gifta Daisy, som han satt upp på en piedistal. Inte så konstigt då att allt inte blir som han tänkt sig, den stackars Gatsby. För det här är en kärlekshistoria som bara inte kan sluta väl.

Eftersom vi bara ser personerna genom huvudpersonens ögon blir det nu inga sammansatta personporträtt vi får av övriga gestalter utan endast hans åsikt om dem, men det känns ändå som lite av charmen med berättelsen att man får se det hela genom han som egentligen står utanför det glada 20-talets mer glamorösa sida. Namnet på romanen är för övrigt aningens ironiskt då Gatsby vid en närmare granskning inte är så stor som han gör gällande.

Ni vet väl för övrigt att man håller på att spela in en filmatisering av romanen med Leonardo Di Caprio i en av rollerna?!

// Sofia

Bokmiddag med Fåfänga som tema

Under januari har vi legat i för att hinna med lite bokmiddagar som har varit liggande sedan 2011. Så oss, he he.



 
I början av januari var det således dags för en bokmiddag i fåfängans tecken hemma hos Stina, nämligen en bokmiddag från Stinas dödssyndstema där månadens bok denna gång var "Stockholms rose" av Sophua Wolf Lösnitz. Temat lästes i mars 2012

Uppklädda till tänderna festade vi således till det med en trerätters middag som knappast kan ha innehållit så många kalorier som finns i en macka. Man måste ju tänka på figuren ni vet.....



Den mäktiga varmrätten



En delikat tillredd förrätt!



Till förrätt blev det en superbt god misosoppa, som vi faktiskt unnade oss en påfyllning på och som varmrätt serverades det morots- och gurkstavar med en riktigt god kalorisnål ostdip och till sist som efterrätt serverades det shots på viktersättnings-dryck. Smaskens ;). Till denna delikata måltid dracks det självklart bubbel!





Om boken kan vi nog säga att Stina hade större behållning av den än vad jag hade, vilket i och för sig inte är så konstigt med tanke på at den faktiskt kom med på min topp-tio sämst-lista förra året. Sorry Stina! Stina tyckte däremot, som jag fattade det, att den var en riktigt läsvärd chic lit. Vad Kalle tyckte är svårt att säga (speciellt med tanke på att han inte läst boken) men om jag känner honom rätt så var det i alla fall ett plus tt det var en svensk författare och så självklart att den utspelade sig i Stockholm.







Kalle var med på ett hörn också ;)



Tvillingfrossa

Här kommer lite blandade tvilling-godbitar från året som gått, ja förra året då.... En blandning med både helt ok böcker och tyvärr även sådana som är riktigt, riktigt dåliga. Slänger in en annan ungdomsbok också som legat eftersläpande med sin recension.

Tvillingarna. Stor bok. Dubbelvolym. Kapningen och Paradisöns fasor
En riktigt dålig tvillingbok, en av de sämre jag läst faktiskt. Illa skriven, med 12-åringar som snarare beter sig som 5-åringar, ett otroligt lamt språk, folk som reagerar jävligt skumt och en intrig tunn som soppa kokad på en spik – vilket väl förklarar handlingen i denna urusla ungdomsbok. Läs inte!

Tvillingarna 59. Stackars Lila!
Helt ok tvillingbok för att vara så pass sen i serien. Den handlar om Lila som börjar misstänka att hon och hennes pappa är utblottade. Hon gör allt för att dölja det hemska för sina vänner, vilket är svårt med tanke på att hon håller på att planera en kostsam jubileumsfest. Sensmoralen är sliskigt sockersöt – att riktiga vänner är långt mer värt än pengar. Och naturligtvis är hon inte alls utblottad!

Tvillingarna 61. Balettdansösen
En helt ok tvillingbok om Patty som älskar balett och drömmer om att bli prima ballerina, men som börjar undra om hon måste ge upp sin dröm när hon får reda på att hon har skolios. Men oroa er inte, det här är en tvillingbok så självklart den den inte sluta annat än med en klämkäck slutkläm om att allt kommer att bli så bra, så bra!

Jessica och Elisabeth 4. Ryktet går
Handlar om ett party som går över styr för att Jessica vill göra sig populär. Jag gillar faktiskt att Jessica i denna serie framställs som mindre ytlig och mer osäker än i övriga serier. Hon känns definitivt mer mänsklig. Men tror dock ändå att jag föredrar den livliga, aldrig svarslösa Jessica från Sweet Valley-serien. En Jessica med lite mer bett helt enkelt

Kalla kårar. Klassfotot av R L Stine
Boken handlar om Tommy, ny i klassen, som hör mystiska röster i den gamla teckningssalen. Tydligen försvann en hel skolklass år 1952 – kan de ha något att göra med de mystiska rösterna? Helt ok berättelse för att ingå i denna typ av rysarserie. Ovanligt välskriven och mer nedtonad än vad sådana här berättelser brukar vara. Jag ger den tummen upp helt enkelt!

// Sofia

Historien om Sasha av Karl Bjarnhof

Helt klart det sämsta jag läste under förra året! Varför skrevs den här usla romanen frågar jag mig. I inledningens förord står det att berättelsen utformats som Sasha minns det och att författaren haft obegränsad poetisk frihet och endast varit bunden av handlingens förlopp – vilket får mig att undra om det bara är författaren som är en klåpare eller om det är historien i sig som suger, förmodligen en blanding av båda.

Det här är diskbänksrealism när det är som allra, allra värst. Om den ryska Sasha och hennes familj som emigrerar till Danmark. Livet är hårt och fadern är alkoholiserad och bla bla bla.

Totalt ointressant och utan något som helst dramaturgiskt grepp. Obegripligt!

Fast jag läste den i juni förra året ryser jag fortfarande när jag tänker på hur pinsamt dålig den var.

// Sofia