Som dagg och honung

Sofia, du var inte helt nöjd med årets officiella sommarplågor om jag förstått dig rätt. Du efterfrågade något mindre svart, mer trallvänligt Herrarna i hagen-aktigt.

Bara för dig Sofia. Din alldeles egen sommarplåga. Fortfarande lite svart och inte helt trallvänlig, men kanske mer i din smak. Jag presenterar Allan Edwalls Kärleksvisa.

Ni får den i två varianter, en innerlig om än helt klockren tolkning från P3:s Satsommar (kommer 56.30 in i programmet, varianten utan musik), och så förstås Allan Edwalls egen.



Bättre så?

Stina

Bokduell nr 6 - Gabriela Mistal vs Pablo Neruda

Nu har det äntligen blivit dags för att se vem som gick segrande ur juni månads duell – då poeterna Gabriela Mistral och Pablo Neruda möttes i en spännande fajt! Det blir bokduell 6 i ordningen, men endast den andra för i år. Har ni glömt ställningen så ligger den till som följande: 

Sedan förra året är ställningen 3-1 till de kvinnliga författarna.

1. Morrison vs Hemingway, 1-1
2. Elfriede Jelinek v Jean-Marie Gustave le Clézio, oavgjort 0-0       

3. Alice Munro vs Saul Bellow, 1-0                                                   

4. Doris Lessing vs Rudyard Kipling, 1-0                    

I år är det hittills manlig ledning med 1-0 (Nadine Gordimer vs J M Coetze). Låt oss se om våra poeter kan ändra på detta!

Bild från: http://www.memoriachilena.cl/602/articles-69637_thumbnail.jpg

Vi börjar med Pablo Nerudas diktsamling, ”20 kärleksdikter och en förtvivlad sång”, vilken är en härlig tunn liten sak. Och säga vad man vill om hans kärlekssånger, men jag tycker inte de skiljer sig nämnvärt från hans förtvivlade sång då de allihopa är ganska genomsyrade av just förtvivlan. I dikterna är det en kärlek, men en sorgfylld och ensam kärlek som skildras. En kärlek som aldrig riktigt känns som att den kommer att bestå.

Lite vanvördigt kan jag säga att jag kommer att tänka på antologin ”Mäns dikter om kärlek" som jag fick av min käre styvfar i present medan jag läser Neruda. Så många fnittriga stunder vi tillbringade vid den medan vi läste rader som ”ditt kön är mörkrött och fuktigt som fruktkött” och diverse andra roliga rader är jag osäker på om detta verkligen ska ses som ett negativt betyg. Men ja, kanske ändå....

På sina ställen påminner den även om höga visan (konformationens enda höjdpunkt i bibelläsningsväg) i sina beskrivningar av kvinnokroppen som liknas vid kullat och blommor och växtlighet. Som exempel första stycket ur första dikten:

 

”Kvinnokropp, vita kullar, vita lår,

I din hängivenhet liknar du världen.

Min grova bondkropp plöjer dig

Och får en son att växa ur den djupa jorden”.

Tyvärr är ganska många av dikterna snarlika och de känns ganska föga engagerande. De känns även aningen klyschiga och det är ju aldrig bra om man vill vara originell…..Eller också är det bara jag som är för okulturell. Men diktsamlingen får i alla fall en klar tummen upp för sin korthet och koncishet.

Om det är någon av dikterna jag tyckte bättre om än de andra måste det vara nummer 10. Den känns mer drömlik än de andra.

10.

Även denna skymning har vi förlorat.

Ingen såg oss i kvällningen hand i hand

Medan den blå natten föll över världen.

Från mitt fönster har jag sett

Västersolens spel bland avlägsna kullar.

Ibland, som ett mynt,

Tänds ett stycke sol i mina händer.

Jag mindes dig med hjärtat sammansnört

Av denna sorgsenhet, som du känner så väl.

Var var du då?

Bland vilka människor?

Vad sade du till dem?

Varför måste all min kärlek komma över mig

Just när jag är sorgsen och du fjärran?

Till golvet föll den bok man alltid läser i skymningen

Och som en sårad hund kröp min rock till mina fötter.

Alltid, alltid om kvällarna drad du dig undan

I den framrusande skymningens riktining, där tingens gestalt suddas ut.

Bild från: http://southernpacificreview.com/wp-content/uploads/2012/03/mistral.jpg

Så har det blivit dags med en kik på Gabriela Mistrals bidrag, ”Dikter i tolkningar av Hjalmar Gullberg”. Diktsamlingen av Mistral, med dikter från hennes olika verk är sympatiskt nog illustrerad med träsnitt av Bo Beskow, vilket blev en glad överraskning. Dels är bilderna väldigt vackra och dels är det lite roligt då han är pappa till min styvmamma. Samlingen inleds med en inledning om Gabriela Mistral och hur hon kom att börja skriva sina dikter, mycket trevligt måste jag säga då kunskapen om henne var minst sagt begränsad.

Kort sagt kan man säga att hon, om man får tro inledningen, började sin bana på grund av en olycklig kärlek. 20 år gammal möte hon Romelio Ureta. Enligt inledningen vet man mycket lite om deras förhålladne, förutom det att han svek henne. 1909 tog han dessutom sitt liv, vilket gjorde Mistral förtvivlad. Hon har publicerat Los sonetos de la Muerte, Dödens sonetter, som en hyllning till honom.

Hennes dikter speglar mannens svek, hennes förtvivlan och sorgen över att aldrig få bära fram sin älskandes son. Det är dikter fyllda av smärta, förtvivlan och senare även med hopp. Det är dikter, som till skillnad från månadens manliga motsvarighet, berör och har tyngd och som man kan känna igen sig i. Det är alltså ingen tvekan om att det blir Mistral som står segrande i månadens duell, och jag blir sugen på att läsa flera av hennes samlingar. Synd då att detta var den enda som fanns på Almedalsbiblioteket…..

I Ballad (Balada),, får vi ta del av sveket:

Han följde hem en annan;

Jag såg dem gå förbi.

Som vanligt sjöng på vägen

Blott vindens melodi.

Och dessa usla ögon

Såg honom gå förbi!

Hans kärlek får en annan

På jordens blomsteräng.

Ett rosentröd har taggar;

En sång har slutrefräng.

Men honom får en annan

På jordens blomsteräng.

Ny kysser han en annan

På stranden till vårt hav;

Citrongul är den måne,

Som böljan glittrar av.

Mitt blod skall ej mer svalla

Av brus från detta hav!

För evigt bär en annan

I lust och nöd hans ring.

De två ser himlen öppen

(Gud säger ingenting!).

För evigt bär en annan

I lust och nöd hans ring!

I Våra dödas ben och knotor (Los Huertos de los Muerto), diktar hon om hur våra älskade kan dö utan att för den skull släppa taget om oss och om hur benen kan beredas till ett extrakt som, om det stryks på ens läppar, gör att man aldrig kan kyssa någon annan.  Lätt morbidt, men jag gillar det!

En av mina favoriter är dock hennes dikt om den son hon aldrig fick, i Poema del hijo, Sången om en son. Först handlar den om längtan efter sonen och sen om uppgivenheten hon känner när hon inser att drömmen aldrig kommer att bli sann:

O bittra fröjd! Du sover i din kista:

Våt son blir ofödd. Utan samvetsagg

Får också i den sömn som blir min sista,

Jag ligga under ros och törnetagg.

Ja, det var det om våra poeter, och i september är det åter dags för nobelpristagar-duell. Har redan börjat fila på temat och lovar även att lägga in det innan månaden är så gott som slut den här gången….

Ställning: Gabriela Mistral vs Pablo Neruda, 1-0                                                     

Ställning år 2014: Kvinnor 2, Män 1

Ställning totalt: Kvinnor 4, Män 2

//Sofia

Årskrönika 2013

Om 2012 års krönika var lätt försenad vet jag inte vad man ska kalla denna. Sofia publicerade visserligen sin årskrönika så sent som den 15 oktober förra året, så där ligger jag ändå i lä. Men nog pratat om det, nu är den här. Inte en dag för tidigt.

2013 var ett bra bokår och böckerna i toppen var riktigt riktigt bra. Inte minst Happy Sally som knep förstaplatsen. Sara Stridsberg kom därmed på topp i år igen. 2011 var första gången hon toppade listan med Darling River som gick på knock mot övrigt motstånd. Varken Bonjour tristesse eller Flicka i fönster vid världens kant rådde på den. Också i år var motståndet tufft, med nobelpristagare på andra och tredje plats.

Bara hälften av böckerna i toppen är från våra månadsteman. Totalt är det jag själv som lyckats pricka in hela fem favoriter, go me (!) och Sofia har som vanligt också prickat in en del. Men det är ju kvalitet som räknas framför kvalitet så vi får båda se oss slagna av Alex som tipsat om vinnarkandidaten. Tack för det Alex! Utan dig kanske jag aldrig hittat Sara Stridsberg, och mitt bokliv hade varit betydligt fattigare

TOPP
1. Happy Sally, Sara Stridsberg (Tips från Alex, ingår ej i månadstema).
2. Älskade, Toni Morrisons (Sofias val).
3. Edens Lustgård, Ernest Hemingway (Sofias val).
4. Polarsommar, Anne Swärd (Tips från Sofia, ingår ej i månadstema).
5. Kärleken i Julia Anderssons liv, Åsa Moberg (Mitt val).
6. Franny och Zooey, J. D. Salinger (Mitt val, ingår ej i månadstema).
7. Fartyget Night, Marguerite Duras (Mitt val).
8. Sommarlägret, Jayne Anne Philips (Present från Sofia, ingår ej i månadstema).
9. Rit, Inger Edelfeldt (Mitt val, ingår ej i månadstema).
10. Det finns så många toppar man blir aldrig aldrig nöjd, Anna Ehn (Mitt val).

Mina val: 3 samt 2 som inte ingått i månadsteman.
Sofias val: 2 samt 2 som inte ingått i månadsteman.
Alex val: 1 som inte ingått i månadstema.

Så till bottenskrapet. Föga oväntat kom Marquis de Sade i topp för andra året i rad (då jag inte läst ut hela boken 2012, vilket jag tyvärr gjorde 2013) och Allt på en hedervärd andraplats. Alex har alltså lyckats pricka in förstapristagare i båda kategorierna, skickligt J Annars är det återigen jag själv som prickat in flest kandidater, hela sju stycken den här gången. Men kvalitet går före kvantitet som sagt. Och resterande nio romaner har ingen chans mot de Sade. Inte ens sammantaget suger de ens hälften så mycket.

Ärligt talat ska väl sägas att jag inte läste så många rent ut sagt usla böcker förra året (förutom de redan nämnda), en anledning till att Kitty lyckades knipa hela fyra placeringar.

BOTTEN
1. Filosofin i sängkammaren, Marquis de Sade (Alex val)
2. Allt, Martina Lowden (Mitt val, ingår ej i måndstema).
3. Hemligheten på Rosemanor, Marjorie Everitt (Present från Sofia, ingår ej i månadstema).
4. Kitty och miljonvinsten, Caroline Keene (Mitt val, ingår ej i måndstema).
5. Kitty och drakmysteriet, Caroline Keene (Mitt val, ingår ej i måndstema).
6. Kitty. Secret of the spa (Mitt val, ingår ej i måndstema).
7. Övergivna, Michael Grant (Sofias val).
8. Den förälskade djävulen, Jacques Cazotte (Mitt val, ingår ej i måndstema).
9. Kitty och den gyllene kolibrin, Caroline Keene (Mitt val, ingår ej i måndstema).
10. Something from the Nightside, Simon R. Green (Mitt val, ingår ej i måndstema).

Mina val: 7 som ingen av dem ingått i månadstema.
Sofias val: 1 samt 1 som inte ingått i månadstema
Alex: 1.

Stina

I vabbträsket

Sjuk lillkillle - men ganska glad ändå!

Då stackars lillgrabben ägnade natten åt att spy och må dåligt tillbringar vi fredagen hemma han och jag. Trist, framförallt eftersom det är synd om lillgrabben såklart, men också för att det är så mycket att göra på jobbet - och så är det rätt trist att vara hemma med en sjuk lillkille måste jag erkänna. Det är ju inte direkt som att man kan vara ute och hitta på något. Nu sysselsätter han sig med I-paden, samtidigt som han matvägrar. Inte ens yoggi går ned... Men jag förstår honom, det är ju inget kul att äta när man mår dåligt.

Själv passar jag på att ge bloggen lite uppmärksamhet medan han är upptagen. Rebus i rött av Betsy Allen känns som en passande bok att recensera en så här lite småseg dag. Det är den andra delen i ungdomsdeckarserien från 1950-talet om den unga och käcka Conny Blair som drömmer om att få jobba inom reklambranchen. I denna bok har hon precis blivit anställd hos reklambyrån Reid & Renshaw - men tyvärr inte som reklamare utan som receptionist. Men så pigg och glad och okonventionell som hon utmålas på baksidan av boken är jag säker på att hon snart kommer att avancera :-P.

Rebusen i rött, som står i fokus handlar om inget mindre än makeup, då firman Conny jobbar hos precis har landat en stor kampanj för Cleos skönhetsmedel. Cleo håller nämligen på att utveckla ett nytt och innovativt nagellack som kommer att revolutionera marknaden. Och ursäkta mig, men jag måste gäspa….

I alla fall så är det hela så hemligt att det bara är Cleo själv som vet formeln, så man blir naturligtvis i upplösningstillstånd på firman då hon spårlöst försvinner just när tillverkningen ska börja.

He he, ni hör ju vilket hett mysterie detta är. Nästan i stil med Kitty och mysteriet med köttet i chilin – men bara nästan. Till Connys fördel ska sägas att hennes kringsnokande nog i långa vägar inte kan vara så påfrestande som Kittys och hennes vänner, för till skillnad från de förra verkar hon ha en inre spärr som säger åt henne när det är dags att tagga ned lite och sluta lägga nästan i blöt. Däremot är hon nog precis lika klämkäck, äppelkindad och älskad av alla som allas vår Kitty, men på sitt alldeles eget 50-talasmaneér.

// Sofia