Månadens tema februari - Love´s a bitch

Då var februari här, och med februari alla hjärtans dag. Det är en högtid jag känner mig en aning tveksam till (särskilt nu hehe) men för er skull har jag ändå förberett ett alldeles särskilt firande. Det här temat tillägnar jag kärleken. Den hårda, brutala, tillintetgörande kärleken. Kärlek som förstör och förgör, som bränner och skär, som river, sliter och trasar sönder, som.. ja ni förstår.  Jag bjuder helt enkelt på lite tough love lagom till den 14:e.

Is love a tender thing? It is too rough,

Too rude, too boisterous, and it pricks like thorn.

Vi börjar med Lena Anderssons grymt hajpade Egenmäktigt förfarande. Där är det poeten Ester som får känna på det helvete kärleken är. Enligt baksidestexten är det en berättelse om hur mycket vi är beredda att bedra oss själva i vår önskan att bli älskade, men också om hur svårt det är att inte utnyttja människors svaghet, och hur brutalt resultatet blir. Verkar mycket lovande om ni frågar mig. Låt hoppas att Augustprisjuryn och vi har någorlunda samma smak, i så fall kan det här bli en mycket bra början på vårt bokår.

Nästa person att falla offer för kärleken är Saga i Karolina Ramqvists Alltings början. Den har beskrivits som en generationsskildring för 90-talet. Vi får följa Saga genom Stockholmsnatten trånande efter Stockholms vackraste man. Det resulterar i något slags förhållande där villkoren helt dikteras av Victor Schantz, för det är så han heter. Saga är handlöst förälskad och finner sig därför. Vad annat ska man göra? Love makes fools of us all.

Så till sist till Geryon, en pojke som också är ett rött bevingat monster. Anne Carson skriver hans berättelse i Röd självbiografi. Carson är en kanadensisk poet och antikforskare, och i den här versromanen utforskar hon den grekiska myten om Herakles. Herakles tionde stordåd bestod av att döda det bevingade monstret Geryon för att komma åt hans röda boskapshjord. Carson har flyttat handlingen till nutid och gjort det till en kärlekshistoria mellan de båda. Geryon älskar Herakles med en kärlek som gränsar till besatthet, medan den charmige Herakles har mindre allvarliga intentioner.

För att sammanfatta mitt tema: Love sucks!!!!!!!!!!!!!! Bitch.

Månadens bok: Egenmäktigt förfarande – Lena Andersson, 2013.

Alltings början – Karolina Ramqvist, 2012.

Röd självbiografi – Ann Carson, 1998.

Happy Valentines everyone!

 

Stina

Mina fräknar av Sofia Hallberg

Det här var månadens bok under december 2012, när Stina hade sitt Dödssyndstema, och temat för december var lättja.

Mina fräknar är författarinnans debutbok som handlar om den 40-åriga Karin som lever i ett olyckligt äktenskap med mannen Mats. Han jobbar som diplomat och är bortrest halva året medan hon hankar sig fram på olika vikariat och har alldeles för mycket ofylld tid till sitt förfogande, tid som främst tillbringas framför fönstret där hon sitter i iakttar andra människors liv, när hon kanske egentligen borde ta tag i sitt eget.

Jag kan erkänna att jag stör mig på huvudpersonen; hon är mesig, obeslutsam och låter livet bara svepa förbi utan att orka forma det själv. När mannen är otrogen säger hon bara jaha, när han väntar barn med en annan kvinna, rycker hon lite på axlarna och när hon ser en chans till lycka och ett annat liv orkar hon inte ens sträcka sig efter chansen. Jag tror att man ska känna med henne och hoppas på framgång för henne, men hon gör mig mest irriterad. Hon tycks ha det liv hon förtjänar helt enkelt.

Sen kan jag också tycka att författaren gör det lite väl enkelt för sig när den äkta mannen, Mats, är så allt igenom elak. Det hade varit ett intressantare spel de äkta makarna emellan om han också kunde ha fått ett gott drag eller kanske till och med två. Som det är nu känns det typ som att hon gifter sig med Dart Wader, och jag menar, vem gör det frivilligt?

Sen är det ju det här med hennes fräknar också, vilket känns som ett kul grepp som författaren inte gör så mycket med. Det hade i min smak varit trevligare om det smugits sig in en känsla av mer gotiskt slag i samband med fräknarna, som att de faktiskt haft makt att förändra verkligheten. Som det är nu är de bokstäver hennes fräknar bildar inte så mycket mer än just detta. Att sen denna uppenbarelse gör att hon i viss mån bryter upp från sin tillvaro beror inte alls på magi tyvärr, utan nog snarare på att hon för en gångs skull vänder blicken till sig själv och faktiskt får modet att ta små myrsteg mot en förändring.

// Sofia

Bokmiddagar genom tiderna del 3

3. Den post-apokalyptiska middagen

Don´t mees with us!

Mina absoluta favorit  bland maskerad-middagarna är denna; var vår postapokalyptiska "Vägen"-bokmiddag som passande inföll i samband med den 21 april 2011 (då Skynet enligt Terminator 3 ska börja balla) och långfredagen då Jesus dog.

Då inte så mycket åts i boken, utom människor, valde vi att välja vad vi skulle vilja äta vår allra sista dag i livet, eller snarare vad Kalle skulle vilja äta sin sista dag i livet. Behöver jag säga det? Självklart blev det pizza för hela slanten. En av de godaste pizzor jag ätit i mitt liv ska tilläggas, så en eloge till Stina som var kocken. Samtliga gäster hade även med sig en konservburk, men då de inte hann med att ätas sparades de till Blade runner-bokmiddagen.

Utklädningen då? Jo, vi hade alla gjort en egen tolkning av det postapokalyptiska temat.

Sedan, på själva långfredagen, dagen efter bokmiddagen, vandrade vi genom ett dött Visby, där allt var stängt och deprimerande och bara kändes så passande

2. Nördigaste middagen?

Nördigt?

Det här måste verkligen vara den nördigaste bokmiddagen någonsin, samt självklart en av de roligaste. Det var Stina och Johan som hade hyrt nyckel till några av Visbys ruiner och under en mild höstdag i slutet av 2011 begav vi oss runt mellan dem då det blivit dags för en bokmiddag på temat "Udda verklighet". Själva spänningsmomentet var en del av upplevelsen då jag inte hade en aning om vart vi var på väg utan endast blivit instruerad att vi skulle vara ute och att det var en idé att klä sig varmt. Då det var fantasytema var en del av det varma självklart våra mantlar. Till fika bjöds det på te, pannkakor, brie/mozzarrella-mackor och kokosbollar. Dagen avslutades sedan med en fika på museét då alla var trötta, osociala och mest satt och glodde rakt framför sig, he he.

1. Den mentalt instabila bokmiddagen

Ringmursvandring

Den här klassikern var faktiskt vår andra bokmiddag någonsin och temat var Guy Burts ”Min syster Sophie”. Precis som de två syskoen i boken, Mattie och Sophie, begav vi oss därför ut på ewn picknick runt Ringmuren. Och bättre väder hade vi inte kunnat få, med omkring 35 grader och strålande solsken. Hettan gjorde dessutom att vi hade Ringmuren i princip för osss själva och det är ju inte var dag direkt.

Kort sagt blev det en mycket minnesvärd bokmiddag och det känns som att de mest minenesvärda bokmiddagarna har varot just sådana där vi inte samlats för en traditionell middag, utan där det varit picknick, eat-on-the-go eller någon typ av aktivitet tillsammasn med middagen.

Det var Stina som hade ordnat picknicken som bestod av så vitt skilda saker som likmaskar, grodor, slembollar och matiga mackor. Stina lovade att fortsättning skulle följa då en mystisk nyckel introducerades och jag antar att den som lever får se…

Härnäst blir det en genomgång av mina favorirecensioner genom tiderna, så stay tuned!

// Sofia