På mitt nattduksbord

Trevligt initiativ Alex, fast jag är inte helt säker på att jag vill veta vad böckerna på mitt nattduksbord säger om mitt (kaotiska? förvirrade? ostabila?) inre. Till att börja med kan man bara konstatera att mitt nattduksbord på intet sätt är lika organiserat och välordnat som Alex. Storleksordning? Glöm det. Här ligger böckerna i en salig röra. Vissa är påbörjade (vid vitt skilda tidpunkter), vissa väntar på det rätta tillfället för påbörjad läsning och andra är utlästa och väntar på att recenseras.

Det finns dock vissa likheter. Maria Svealands Hatet har en plats på båda våra nattduksbord. Kanske inte så konstigt då det var mars månadsbok 2013. Vi blandar båda högt och lågt. Alex läser Karin Boye, böcker om feminism och blandar upp det med Wahlströms ungdomsserie Animorphs (hahaha). Själv läser jag Lessing, Egan och Bulgakov men också Francine Pascals Sweet life (där vi får möta de lite äldre upplagorna av vår barndoms tvillingfavoriter) och Grease fotonovell (som innehåller mer än 350 färgbilder ur succéfilmen).

Då det är svårt att avgöra från bilderna vilka titlarna är kommer här en liten lista, för er skull organiserad under kategorierna Olästa, Lästa och Påbörjade.

Olästa
Grease fotonovell.
Hatet av Maria Sveland.
En överlevandes minnen av Doris Lessing.
Emerald City and other stories av Jennifer Egan.

Lästa
Torka aldrig tårar utan handskar. 1. Kärleken av Jonas Gardell.

Påbörjade
Alltings början av Karolina Ramqvist.
Filosofin i sängkammaren av Markis De Sade.
Sweet life av Francine Pascal.
Bronsåldersmordet av Jonathan Lindström.
Vid Grand Central Station där jag satt och grät av Elisabeth Smart.
Resehandbok för singlar av Liz Tuccillo.
Poetens liv av Ellen Mattson.
Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov.
Allt av Martina Lowden.

Så, vad ska man då dra för slutsats av allt det här? Jag tar mig friheten att psykoanalysera mig själv utifrån mitt sängbord och vad som där finns att beskåda.

Utifrån detta skulle jag säga att personen ifråga (det vill säga jag själv) är en ostrukturerad, förvirrad (identitetskris?) kanske feministiskt lagd (Hatet talar för, Resehandbok för singlar talar emot) singelkvinna i 30-årsåldern med vissa perversa drag (tack för den de Sade) och intresse för arkeologi, litteratur och kultur i alla dess former. Har ni en annan tolkning att bjuda på?

Stina

Vad har du på sängbordet?

I ett försök att bli mer aktiv har jag laddat ner blogger till mobilen.
Det lät som en bra idé, men vi får se hur mycket aktivare jag faktiskt blir

Hur som helst tänkte jag börja på en ny serie inlägg, en serie som är tänkt att organisera mitt läsande, en bokhög i taget. En ny bok får påbörjas när den förra är utläst och boktrianglad osv tills högen är slut och en ny hög får ta dess plats. Visst låter det som en utopi?
Sen kan en ju också fundera på vad min bokhög säger om mig. Både sett till titlarna & att böckerna/tidningarna är ordnade efter storlek.
Vilka böcker har ni på sängbordet? Vad säger de om er?

Under en mycket kort tidsrymd kände hon en föraning om att hon en dag skulle vara utled på den här historien och likgiltig inför resultatet

Egenmäktigt förfarande: En roman om kärlek är en studie av kärleken och dess mekanismer, och det är ingen smickrande bild av kärleken som ges. Men sedan när är kärleken vacker när den detaljstuderas på nära håll?

Det är lite för hög igenkänningsfaktor för att det ska kännas helt bekvämt, i varje fall till en början. För har vi inte alla varit där? Varit den som vill mer. Som vill ha allt, men som får nöja sig med de smulor som ges. Och som gör det också, nöjer sig. Stolthet och vanligt sunt förnuft - allt får stryka på foten så länge det finns hopp om något mer, om en fortsättning på det som inte får vara slut.

En blick, ett ord, en gest. Allt analyseras i hopp om att något ska finnas där. Att det ska ha varit på riktigt. Det är den som vill minst som har makten som Ester konstaterar. Det som är livsavgörande för henne är ett tidsfördriv för Hugo.

Jag är inte förbehållslöst positiv till romanen, men jag älskar inledningen och vissa stycken bara för att de är så på pricken. Det är roligt och tragiskt på en och samma gång. Som i början när Ester försöker bete sig normalt för att inte avslöja sig, men kanske inte lyckas helt.

Efter ett tag tycker jag dock att historien tappar farten och det blir lite tjatigt. Han vill inte ha dig! vill man ropa till Ester som ytterligar en stämma i den ständigt närvarande vänninekören. Ge upp! Hitta nån annan! Men det är klart, Ester skulle inte ha lyssnat ens om hon kunnat höra mig genom boksidorna. Jag förstår henne, jag skulle inte ha lyssnat heller. Det är inte över förrän det är över. Tyvärr.

Här nedan kommer några av mina favoritstycken. Enjoy.

Det finns ett motstånd hos den som vill bort, en rädsla för det okända, för krånglet och för att ångra sig. Den som inte vill bli lämnad ska utnyttja det motståndet. Men då måste den lägga band på behovet av klarhet och uppriktighet. Saken måste förbli oformulerad. Den som inte vill bli lämnad ska överlåta på den som vill bort att uttala förändringen. Endast så går det att behålla en människa som inte vill vara hos en. Därav världens vidsträckta relationella tystnad.
                                                                ---
När hon vaknade den första morgonen fanns ingen sorg och ingen saknad, bara frihetskänslor. Sitt lyckorus kan ingen låtsas bort. Det sägs att brytningen alltid är tung. Men den som är förälskad i en annan är inte samtidigt olycklig, inte på riktigt. Man kan vara betryckt av skuld och trasslet som väntar, man kan lida med den andra. Men förälskelsen är total, även totalitär. Den omfattar allt man gör och tänker, därav dess skövlande kraft.
                                                                 ---
Hon om någon borde veta att den som lämnar har ingen smärta, den som lämnar behöver inte tala ty den har inget att tala om. Den som lämnar är klar.

Stina