Jessica och Elisabeth

På senare tid har det mest blivit boktema-läsning, och diverse fynd på biblioteket, men även en hel del lättsmält tvillinglitteratur har plöjts igenom. Mycket fint! Det tråkiga är att mitt förråd av olästa tvillingböcker börjar sina, så jag hoppas på att fynda några till under roadtripen nästa vecka. Under tiden har det blivit dags för recension av några av böckerna ur "Jessica och Elisabeth"-serien.

Nummer 13 i serien heter  " 3 dagar, 2 nätter" och handlar om hur de duktigaste eleverna på skolan , de som lyckats bäst i olika ämnesområden på ett stort nationellt test  får åka till Sacramento för att tävla mot andra skolor. Naturligtvis kvalificerar sig plugghäste Elisabet till denna skara, men vad som är mer förvänande är att hennes kompis Salvador, den borne slackern , av någon underlig anledning lyckas kvalificera sig. Naturligtvis ser de fram emot resan, men också att få tillbringa en hel helg tillsammans.

Har man läst övriga delar av serien vet man att de tidigare haft något på gången, men bestämt sig för att bara vara vänner. Nu funderar de båda dock på om helgen kanske kunde bli starten på något nytt. Fat de blir snart osams och inget blir riktigt som  de tänkt sig. Salvador träffar en tjej från en konkurrerande skola och blir förälskad i henne och Elisabeth börjar umgås med tjejtjusaren Richard.

Ok, det här är bitvis fånigt, men också ganska charmigt och kul så jag ger den helt klart godkänt !

I nummer 15, "Jessicas plan", fortsätter Elisabeth och Richard det de på började under resan till Sacramento och Elisabeth som blivit blixtkär i Richard vet inte med sig av lycka när han ber henne att bli hans tjej. Tyvärr visar det sig att Richard byter flickvänner ungefär lika ofta som Jessica byter intressen, d.v.s  väldigt, väldigt ofta. Jessica och Salvador ser på en gång att förhållandet bara kan sluta på ett sätt – med att Elisabeth blir sårad, men Elisabeth tycker bara att de är avundsjuka och jobbiga. Och hon ska vara den smarta tvillingen! En helt ok bok ändå, även om den bitvis är rätt fånig och man vid ett flertal tillfällen undrar vart Elisabeth lagt sin hjärna.

I nummer 16 däremot, "Nya tider, nya vänner" är det Anna, en av av Elisabeths bästa vänner som står i centrum. Hon har gått med i dramaklubben och hennes bästa vän Salvador verkar bli sur för att hon fått nya intressen och nya vänner. Elisabeth försöker självklart medla, men ju mer Anna pratar om sitt nya intresse desto surare blir Salvador.  Frågar ni mig känns det som att de flesta i dramaklubben tar sig själva på lite för stort allvar. Jag menar hallå, ni spelar inte teater på Broadway utan  det är skolpjäser vi pratar om här. Fast övningen där de ska låtsas vara träd för att frigöra energi eller vad det nu var för blaj får mig att tänka tilbaka på den första och enda gången jag var med på dramaklubbs-möte under högskoletiden. Övningarna och eleverna som var med på lektionen skulle lätt ha passat in tillsammans med Anna och hennes dramavänner (fast ärligt verkade de ännu mer flippade). Själv bytte jag snabbt inriktning till filmkunskap efter denna första lektion. Seriöst, vad tänkte jag på när jag vaöde drama? Jag skyller helt och fullt på dig, Stina! 

I  nummer 19, "Hemligheter och missförstånd" är det åter en av tvillingarna som har huvudrollen, denna gång Jessica. Handlingen kretsar närmare bestämt kring Jessicas förhållande med Damon. Hon är frustrerad för att han är så hemlighetsfull och aldrig delar med sig av vad som händer i hans liv. Och Damon, han är mest bekymrad över att hans mamma har skaffat en pojkvän, och att han har fått en konkurrent om både mammans och systrarnas uppmärksamhet och kärlek. Jag är fortfarande mest i chock över att den coola och inne-gängs-fixerade Jessica ens är ihop med en kille som bor i en husvagn. Men jag har sagt det förut och jag säger det igen, även om serien inte når upp till sin föregångare är det ändå uppfriskande med en serie där tvillingarna liksom alla andra har sina tvivel på sig själva och där inte allt går deras väg. I denna är det Jessica som är oroad för att Damon tröttnat på henne och det är skönt att se en lite mänskligare sida hos henne. Som 16-åring byter hon ju som bekant pojkvän lika ofta som hon byter underkläder.  

Slutligen är det nummer 20, den sista del jag äger i serien,  "Vild och galen". I denna är det dramatjejen  Larissa som är huvudperson. Det är uttagningar till West Side Story och att få spela huvudrollen är allt hon kan tänka på. Hon orkar inte ens bry sig om att betygen dalar i skolan, ja faktiskt i de flesta ämnen. När hon sedan inte får den efterlängtade rollen, ja faktiskt ingen roll alls i musikalen, blir hon förkrossad – och att allt hennes föräldrar kan pataa om är henns usla betyg och att hon måste skaffa provatlärare gör inte det hela bättre. 

Mja, en helt okej del i serien förvisso, men inget minnesvärt direkt. Och snälla nån, att folk kan jobba upp sig så för en högstadiepjäs. Snacka om pretentiöst!

//Sofia

Och tio poäng går till....

Jag måste medge att det var riktigt svårt att komma fram till både topp- och botten-placeringerna i Babels musiktävling. Ettan och tvåan var de som var lättast, även om jag velade lite i valet om vem som skulle sno topp-placeringen. Men ganska självklart blev det låten med den helt klart bästa titeln ”My vintage boyfriend” av Caitlin Moran – dock känner jag att hon redan från början hade ett visst övertag då hennes låt är den enda som är på engelska och den därmed automatiskt står ut från de andra.

Tvåan däremot blev lite otippat Göran Greiders ”Ingen av oss är en ö”. Anledningen till att den placerade sig på andra plats var att den helt klart var den som kändes mest genuin och äkta och att han dessutom kryddat låten med proggiga kampfraser. Hur kan man inte gilla en sådan låt?

Sedan blev det desto svårare och ganska många författare hade kunnat knipa tredjeplatsen. Efter mycket funderande blev det till slut John Ajvide Lindkvist som tog hem bronsplats med sin ”Torsdag”.

Det fanns som sagt ett fåtal bubblare som ändå förtjänar ett hedersomnämnande; Jan Guillo med sin latinamerikansk-doftande ”Mellan rött och svart” liksom Camilla Läckbergs ”Kom och dansa” som växte på mig efter första genomlyssningen.Till och med Mikael Niemis ”Babel” hade kunnat placera sig på topp tre, vilket verkligen gjorde mig glatt överraskad.

Så till bottengänget då… Den helt klart sämsta låten i mitt tycke var Beate Grimsruds ”Det finns gränser för vad jag inte förstår” som helt enkelt var tråkig och kändes lite väl pretentiös för min smak. Den låten följdes oväntat nog av Helena von Zweigbergsks ”Småtimmesvalsen”. Jag hade helt klart väntat mig mer av hennes och liksom den förra var låten bara tråkig. Brons i bottenligan fick till sist Susanna Alakoskis ”Vårvinterkärlek”. Den var helt ok, men stod sig inte i konkurrensen helt enkelt.

Lite kul var det att Sebbe och jag tyckte ganska lika om topp-placeringerna, då Moran blev Sebbes etta och Ajvide hans trea. Andrapriser gav dock Sebbe till Niemi. På bottenlistan kom först Alakoski,  följd av Grimsrud och till sist en delad tredjeplacering mellan  Guillo och von Zweigbergsk.

Ska bli kul att se era betyg också och se vilka som kniper toppen- och bottenplaceringarna i Boktriangeln.

//Sofia

Det alltihop handlar om

Poetens liv av Ellen Mattson handlar om den unga pretentiösa poeten Dorothea, eller kanske snarare om den unga man som möter henne, blir vän med henne och sedan, inte ens efter hennes död, riktigt kan släppa henne. Jan heter han, Jan Rorsack, och hans besatthet uttrycker han själv så bra precis i början av boken. Det handlar om hur de fått göra sina egna rorschachtest i femte klass i skolan, och hur de när teckningarna väl hängde på väggen inte alls var unika utan alla samma. ”Om Dorothea gått i vår klass den gången, skulle hennes bild då ha varit olik alla andras, den enda som överlevde att torkas och hängas upp? Det har jag undrat många gånger. Det är egentligen det alltihop handlar om”.

I början av romanen ska han egentligen börja ännu en av sina biografier, denna gång över en nobelpristagare – men istället blir det en roman om Dorothea – och kanske också om honom själv.  En roman som påbörjas av det enkla skälet att få träffa henne igen, om än bara i minnet.

Hans och Dorotheas vänskap börjar vid skolstarten (i gymnasiet?), där han är den tystlåtna välartade eleven och Dorothea den som käftar emot och gör sin stämma hörd. Ett omaka par kan tyckas, men Jan själv tror att Dorothea såg att hans tystnad, liksom hennes högljuddhet, var ett uttryck efter samma sak; en önskan om att någon enda gång få vara ifred.

Jag måste säga att jag både förstår och inte förstår Jans fascination för den obstinata Dorothea, för hon är som en främmande fågel i motsats till alla andra, men så fruktansvärt egocentrerad och full av sig själv. I början av romanen har jag rätt svårt för henne, men liksom boken växer på mig växer också hon och det är svårt att inte dras in i Jans besatthet av henne. Det är en roman, och en romanfigur, man aldrig riktigt vet vart man har och slutet hade jag verkligen inte väntat sig – trots att det på något sätt ändå känns som att det inte hade kunnat sluta annorlunda.

// Sofia

Tema: Frosseri

Jag har äntligen tagit mig i kragen och klarat av Stinas Frosseri-tema från juli förra året, där vi skulle välja valfri kokbok av en kvinnlig författare och laga ett valfritt recept. Eftersom jag är en lat människa utgick jag från en kokbok jag redan hade hemma och då urvalet var något begränsat blev det Sheila Lukins ”USA-kokboken” som fick den äran. Jag har haft kokboken hemma i säkert tio år, ett fynd från bokrean, men ska ärligt erkänna att jag faktiskt aldrig lagat något från den. Man kan kanske tycka att det därför var på tiden. Dessutom vad är mer passande på ett frosserit-ema än amerikansk matkultur?

Hela det komplicerade receptet ;-)

Eftersom jag är en konstaterat lat människa och kombinerade frosseri-temat med en av mina personliga favoriter, lättjan, valde jag en rätt från hennes frukost-avdelning, nämligen stekt potatis. Ni hör att ambitionsnivån är hög va, he he.

Snyggt upplagda ingredienser :)

 Först skulle potatisen ugnsbakas en timme och under tiden tärnade jag lök och paprika och stekte dem i ca 10 minuter. Därefter tillsattes den ugnsbakade potatisen, vilken även den tärnats. Sedan stektes det hela 10 minuter till och därefter saltade och pepprade jag. Klart!

Eftersom författarinnan rekommenderade att det  hela serverades tillsammans med stekt ägg stekte jag även ett ägg till. Vad gör man inte för konsten?!

Ta da - stekt potatis med stekt ägg

Nu var ju som sagt även lättja inbakat i frosseri-bilden, vilket innebar att jag inte orkat sminka mig eller ens klä mig vettigt varmed min kära make får ställa upp på porträttbild. Lägg märke till Aaron i bild som bjuder till och illustrerar lättjan.

Man och son impade över mina kokkunskaper!

//Sofia

Tvillingarna 69. Jordbävningen

Hemma tillsammans med en mycket vaken 2-åring som vägrar att sova middag är det bara att inse att det inte går att sitta och recensera något mer komplicerat än säg en tvillingbok. Min lilla kaosperson, även känd som Aaron, är alltför hjälpsam och sällskaplig för att jag ska orka koncentrera mig på någon särskilt komplicerad recension.

Tänkte därför ta tag i en av julis utlästa böcker, ingen mindre än nr 69 i ordningen, Jordbävningen-

I denna är det återigen dags för allas vår Jessica Wakefield att ta tillfället i akt att få stå i centrum. Denna gång är hon den enda som verkat ha vaknat när det varit en lättare jordbävning i Sweet Valley, och naturligtvis är hon inte sen med att spinna vidare på historien och vitt och brett prata om hur hon måste vara extra känslig och säkert kan förutspå naturkatastrofer. Lila Fowler, som naturligtvis blir sur över att det är Jessica som står i centrum och inte hon kan inte vänta med att avslöja Jessica som den bluff hon faktiskt är.

Det här är en ganska småtrevligt tvillingbok när Jessica gör det hon gör bäst – nämligen att trassla till det för sig och hamna i en situation som knappt ens hon kan trassla sig ut ur. Det är dock en sak som stör handlingen och det är sidohistorien om Steven. Han blir vegetarian efter att en av hans idoler sjunger en sång om djurplågeri – men eftersom han är bosatt i Sweet Valley och liksom många andra är lätt sinnessvag tar han det naturligtvis till en helt ny nivå och kan inte heller bära kläder av djurhud eller av någon outgrundlig anledning äta onyttig mat…. Bara fånigt och irriterande!

//Sofia 

Aaron kände att recensionen inte var komplett utan följande tillägg:
¨-+o-mpliTvillingarna 69. JordbävningenCe'

raD
*
*