Ni har redan fått träffa några av dem, mina vänner som vet en del om kärlek, men det finns fler som knows a thing or two about love. Oklart om de verkar inspirerande eller avskräckande. Kanske lite av båda, som brukligt när vi rör oss på kärlekens område.
Well I´d trade all my tomorrows for a single yesterday, holdin´ Bobby´s body close to mine.
Me and Bobby McGee – Kris Kristofferson
I loved you in the morning, our kisses deep and warm, your hair upon the pillow, like a sleepy golden storm. Yes, many loved before us, I know that we are not new, in city and in forest they smiled like me and you. But now it´s come to distances and both of us must try. Your eyes are soft with sorrow. Hey that´s no way to say goodbye.
Hey that´s no way to say goodbye – Leonard Cohen.
Fast jag inte sett dig på så länge tänker jag på dig ibland. Det var nånting som fastnat på mig, nåt som aldrig helt försvann. Fanfanfan det skulle varit du. Fanfanfan det skulle varit du.
Fan, fan, fan – Thåström.
Och vad vet du om kärleken? Förrän du förgäves hatat den... Och vad vet du om hur hjärtat kan bränna? För kärlek som aldrig kan dö, men inte heller leva... Hon kommer aldrig tillbaka. Hon kommer aldrig tillbaka. Det är mitt eget fel vad som än händer med mitt hjärta för jag har alltid vetat att du inte skulle stanna. Jag blir hellre ensam än lycklig med någon annan. Sprid ut bensinen över solnedgången. Riv ner staden. Häll ut havet ända bort till horisonten. Tysta ner musiken, hon kommer aldrig hit igen.
Brännö Serenad - Håkan Hellström
Jag ville mötas nånstans nere på djupet. Jag har varit där förut och jag är inte rädd. Och dina ögon ja de ändrar färg i ljuset, men de kan titta nu jag är beredd. Lät du henne komma närmre, var hon vackrare än mig? Ja det finns dagar som jag tänker mer på henne än på dig. Jag går bredvid men halkar efter, jag orkar inte springa mer. Försökt att visa dig med blicken men det är inte mig du ser. Den här platsen är någon annans och jag måste hitta ut. Hur ska man älska nån som har älskat nån förut?
Lät du henne komma närmre - Melissa Horn
Come and conquer and drop your bombs. Cross my borders and kill the calm. Bear your fangs and burn my wings. I hear the bullets singing. And if you want me I´m your country. If you win me I´m forever – oh yeah! Cause you´re the storm that I´ve been needing and all this peace has been deceiving. I need some wind to get me sailing so it´s the storm that I believe in. You fill my heart, you keep me breathing cause you´re the storm that I believe in and if you want me I´m your country.
You´re the storm – The Cardigans
Stina
tisdag 25 mars 2014
måndag 24 mars 2014
Deppig läsning
Så kallad chic lit brukar sällan nå högre litterära vyer. Jag hade alltså inga stora förväntningar när jag påbörjade läsningen av Liz Tuccillos Resehandbok för singlar. Jag förväntade mig inget mästerverk, men jag förväntade mig åtminstone att bli road, särskilt med tanke på att Liz var en av författarna till tv-serien Sex and the city. Men nej. Det här är inte kul, snarare deprimerande.
Efter att ha läst den här boken vill man verkligen inte vara singel. Fast så desperat är jag inte att jag skulle överväga att gifta mig med en person jag inte älskar för att slippa vara ensam (vilket självklart många av kvinnorna i den här boken kan tänka sig att göra). Men ge mig ett par år så kanske jag är där jag också. För att vara ensam är inget alternativ. Det har Liz Tuccillo lärt mig. Att vara singel är döden! Ve mig och alla andra kvinnor över 30 som drabbats av detta öde. Måtte vi lära oss att älska oss själva när ingen annan gör det.
Boken inleds med att Julia drar ihop kompisgänget för att muntra upp vännen Georgia som blivit dumpad av sin svinige make och åter gör inträde på singelarenan. Det hade kunnat vara en bra idé, men slutar med fylleslag där Georgia dansar på bardisken och vägrar gå ner tills hon blir i princip utslängd, Serena måste magpumpas, Alice gör sig dummare än vad hon är därför att män inte gillar intelligenta kvinnor och Ruby toktrånar efter en kille hon känt i fem minuter och som inte verkar särdeles intresserad. Nämnde jag att det var deprimerande läsning?
Jag känner helt enkelt inte igen mig i det här. Thank God! Jag tycker inte det är lustigt att läsa om singelkvinnor som ligger med prostituerade på semester i Brasilien. Det är kanske är tänkt att verka frigjort och härligt på något sätt, men jag tycker inte att sexköp på något vis förtjänar att framställas på det viset. Det är lika sunkigt och vidrigt oavsett vilket kön sexköparen har. Som om det ens ska behöva påpekas. Suck! Den amerikanska dubbelmoralen, är den inte härlig.
Inte ens huvudpersonens studieresa världen över för att se hur singlar lever i andra länder kan lyfta den här stentrista historien. Det enda som serveras på den flygturen är plattityder som att brasilianskor har vältränade rumpor, isländskor inte dejtar och att fransyskor har sin stolthet.
Enda gångerna den här romanen är rolig är när den är det ofrivilligt, som att isländskor beskrivs som stolta, vackra vikingakvinnor (haha) och att de (läs skandinaver) ligger med varandra vid första träffen. Oss lättfotade skandinaver har de tydligen full koll på i USA.
Sammanfattning:
Underhållning: 1 poäng (ofrivillig sådan).
Igenkänning: 1 poäng (jag är skandinav, jag dejtar inte och släpper till första kvällen).
Betyg: 0 poäng.
Stina
Efter att ha läst den här boken vill man verkligen inte vara singel. Fast så desperat är jag inte att jag skulle överväga att gifta mig med en person jag inte älskar för att slippa vara ensam (vilket självklart många av kvinnorna i den här boken kan tänka sig att göra). Men ge mig ett par år så kanske jag är där jag också. För att vara ensam är inget alternativ. Det har Liz Tuccillo lärt mig. Att vara singel är döden! Ve mig och alla andra kvinnor över 30 som drabbats av detta öde. Måtte vi lära oss att älska oss själva när ingen annan gör det.
Boken inleds med att Julia drar ihop kompisgänget för att muntra upp vännen Georgia som blivit dumpad av sin svinige make och åter gör inträde på singelarenan. Det hade kunnat vara en bra idé, men slutar med fylleslag där Georgia dansar på bardisken och vägrar gå ner tills hon blir i princip utslängd, Serena måste magpumpas, Alice gör sig dummare än vad hon är därför att män inte gillar intelligenta kvinnor och Ruby toktrånar efter en kille hon känt i fem minuter och som inte verkar särdeles intresserad. Nämnde jag att det var deprimerande läsning?
Jag känner helt enkelt inte igen mig i det här. Thank God! Jag tycker inte det är lustigt att läsa om singelkvinnor som ligger med prostituerade på semester i Brasilien. Det är kanske är tänkt att verka frigjort och härligt på något sätt, men jag tycker inte att sexköp på något vis förtjänar att framställas på det viset. Det är lika sunkigt och vidrigt oavsett vilket kön sexköparen har. Som om det ens ska behöva påpekas. Suck! Den amerikanska dubbelmoralen, är den inte härlig.
Inte ens huvudpersonens studieresa världen över för att se hur singlar lever i andra länder kan lyfta den här stentrista historien. Det enda som serveras på den flygturen är plattityder som att brasilianskor har vältränade rumpor, isländskor inte dejtar och att fransyskor har sin stolthet.
Enda gångerna den här romanen är rolig är när den är det ofrivilligt, som att isländskor beskrivs som stolta, vackra vikingakvinnor (haha) och att de (läs skandinaver) ligger med varandra vid första träffen. Oss lättfotade skandinaver har de tydligen full koll på i USA.
Sammanfattning:
Underhållning: 1 poäng (ofrivillig sådan).
Igenkänning: 1 poäng (jag är skandinav, jag dejtar inte och släpper till första kvällen).
Betyg: 0 poäng.
Stina
söndag 23 mars 2014
Sommar som på film
Sommaren är bara ett stenkast bort. Det kanske inte känns så nu, men den är nästan här, och den ska bli fantastisk. Är alla med på det? Jag vill ha sådan sommar som nästan bara finns på film. Jag vill ha Attenbergsommar. Jag vill ha Tamsin och Monas sommar i My summer of love och Juliet och Paulines sommar i Heavenly creatures (minus mord mind you).
Jag vill ha en sommar med den där självklara sortens häng, där inget särskilt egentligen behöver ske för att det ska vara speciellt, men där känslan ändå finns av att vad som helst kan hända, att något väntar på att upptäckas när dag blir kväll och skuggorna är som längst.
Jag vill ha äventyr, en frist från verkligheten. Jag önskar mig en sommar där allt kan hända (och händer).
Jag vill ha sommar som på film. Vill inte ni också det efter att ha sett de här klippen?
Stina
Jag vill ha en sommar med den där självklara sortens häng, där inget särskilt egentligen behöver ske för att det ska vara speciellt, men där känslan ändå finns av att vad som helst kan hända, att något väntar på att upptäckas när dag blir kväll och skuggorna är som längst.
Jag vill ha äventyr, en frist från verkligheten. Jag önskar mig en sommar där allt kan hända (och händer).
Jag vill ha sommar som på film. Vill inte ni också det efter att ha sett de här klippen?
Stina
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)