Mossig besvikelse

Ibland vill man bara hänge sig helt kravlöst åt något som roar helt utan tankemöda.

Nu pratar jag litteratur alltså tjejer, så håll era dirty minds i schack :) Men ni vet vad jag menar. Sofia väljer mysrysare och tvillingböcker. Jag väljer chic lit och Kittyböcker. Vad Alex väljer vet jag inte? Pulitzerprisvinnare? :P

I alla fall var det med dessa förväntningar jag inledde läsningen av Emma Hambergs Mossvikenfruar Chansen. Jag trodde alls inte att det skulle vara en grandios läsupplevelse men jag förväntade mig åtminstone att den skulle bjuda på en stunds lättsam underhållning. En väl komponerad chick lit som svar på mina litterära böner. Chic lit på svenska är man ju dessutom inte bortskämd med.

Men oj vad besviken jag blev. Det här är så dåligt att uselt inte räcker till som beskrivning. Det kan vara det sämsta jag läst i den här genren och då har jag ändå stött på en del lågvattenmärken. Jag hittar liksom inga försonande drag i den här soppan. Inga förmildrande omständigheter. Jag har inget positivt att säga whatsoever.

Huvudpersonen har en dörrmattas personlighet och är gift med sin pojkvän sedan högstadiet. Enligt egen utsago är hon medelmåttan som inte vågar ha andra mönster än randigt på tröjan och som saknar en egen identitet utanför relationen. I inledningen filar hon makens fötter framför teven för att han aldrig skulle komma på tanken att utföra denna syssla själv (OBS! ej skämt). Redan där känner jag att det här inte kommer att ge mig någonting. Jag blir bara så trött. Jag hade kanske köpt konceptet om det utspelat sig på 1800-talet, men inte nu.

Sen är han förstås otrogen också och jag önskar att jag brydde mig. Men jag kan inte förmå mig att engagera mig i den här sorgliga och fåniga historien om den här sorgliga och fåniga kvinnan.

Jag blir mest lite arg och uppgiven efter den här recensionen, så vi avslutar den med att skandera lite feministiska slagord som motvikt. Är ni med mig?

Jag vill inte att mitt kön ska få avgöra min lön!

Inga könsroller, normer och fack – Nu går vi till motattack!

Vi är trötta på jämställdhetspratet – nu vill vi se resultatet!

Vi slår inte av på takten - Hela lönen, halva makten!

Stina