Fear and Loathing in Las Vegas av Hunter S. Thompson

Idag är alltså BF-dagen (beräknad födsel) äntligen här, men tyvärr verkar det som att bebisen tänkt stanna kvar ett tag till då jag inte har några känningar alls av att en förlossning skulle vara på gång. Hoppas den i alla fall har tänkt titta ut nästa vecka då jag börjar bli lite less på att gå och vänta. Hinner i alla fall packa några fler flyttkartonger och det är ju positivt :).

Medan jag väntar har jag i alla fall tid till lite bloggande och recenserande och en av de senaste böckerna jag läste ut var "Fear and loathing i Las Vegas". Som vanligt kan man konstatera att jag har koll när jag lånar böcker, he he. När jag lånade boken hade jag nämligen fått för mig att det var någon typ av thriller och inte den orgie i droger och skandalöst beteende som den visade sig vara. Man kan lätt säga att jag blev något förvånad.

Författaren Hunter S. Thompson är huvudperson i boken tillsammans med sin advokat, något som han visst tycks vara i de flesta av sina verk. En stil han själv döpt till Gonzojournalistik. Handlingen kretsar kring hur han ska skriva ett reportage om ett motorcykelrace i öknen. På grund av droger och en viss världsfrånvändhet blir dock reportaget aldrig skrivet utan utvecklas istället till en rätt galen (och drogpåverkad) jakt efter hjärtat av den amerikanska drömmen. Jakten går väl sådär skulle jag vilja säga......

Jag undrar dock hur självbiografiskt det egentligen kan vara då de sätter i sig den ena drogen efter den andra, är vakna dygnet runt i flera dagar och författaren ändå någorlunda väl kan redogöra för den ena drogpåverkade händelsen efter den andra. Jag skulle då inte komma ihåg tillvaron fullt så klart efter en sådan tripp. Å andra sidan kanske man kan anta att han ska ha utvecklat någon slags resistans mot drogandet efter vad verkar vara ett flertaliga episoder liknande denna.

Sammanfattningsvis är det väl bara att konstatera att denna studie i droger inte riktigt är min grej varför betyget blir relativt lågt. Blir dock ändå sugen på att se filmatiseringen.

// Sofia

Bokmiddag: Jag vet varför burfågeln sjunger

Stina i färd med att laga middag

I april hade vi den hittills sista bokmiddagen för året och temat var inget mindre än Alex Maya Angelou-tema från juli 2014 då vi läste ”Jag vet varför burfågeln sjunger”. 

Tacos - en något otippad maträtt denna bokmiddag.....

Då vi var lite lata blev det ingen storslagen middag á la american south utan istället blev det en enkel måltid hemma hos Stina, vilket också var trevligt. Vi lagade tacos, pratade om boken och hade det allmänt chill. Om boken då? Mjao, vi enades om att den nog var lite väl diskbänksrealistisk för vår smak.

// Sofia 

Snabbrecension: En gränslös kärlekshistoria av Aino Trosell

Biografier är ju inte riktigt min grej och det här är en skildring av författarinnans släktingars livsöden, närmare bestämt får vi under 100 år följa 5 olika kvinnors livsöden fram till Aino Trossell själv. Därför är det kanske föga förvånande att det inte blir en solklar tummen upp för romanen. Den är inte dålig, men det är helt enkelt inte min typ av bok.

Bitvis är det intressant att följa de fem olika kvinnorna, bitvis är det jobbigt och bitvis är det tyvärr föga engagerande. Gillar man biografier och kvinnohistoria (vilket jag visserligen gör) kan det nog vara en intressant bok att läsa, men jag ska nog inte ge mig i kast med någon ytterligare bok av Aino Trossell.

// Sofia

Bokmiddag: Vintertema

Pit-stop hemma hos Johan

Stina och jag drog på vinterexpedition i mars i år, då vi hade Stinas "Vintertema-bokmiddag". Man kan ju tycka att det är på tiden med en redogörelse för bokmiddagen, då vi snart är inne i september. Jag vill dock påpeka att inlägget dröjt (inte bara på grund av lathet) utan även på grund av tekniska problem då Johan skickat mig bilderna i komprimerad form och jag inte lyckats öppna upp dem på datorn själv. Idag hjälpte min kära make till att öppna upp bilderna och det visade sig att vi helt enkelt inte haft något program som kunnat öppna upp denna typ av bild. Sebbe fixade dock det hela på mindre än 5 minuter......

Om man dessutom ser till att temat legat och väntat på en bokmiddag sedan oktober 2013 så kanske det lite är dags för skämskudde. Fast då måste man ändå ha i beaktande att det aldrig verkar vilja snöa på Gotland, och så inte i år heller tyvärr. Men vi kände att det var dags att dra på expedition i alla fall och färden gick via diverse omvägar från jobbet, en sväng förbi Johan och hela långa vägen hem till Stina där jag sedan sov över.

I kvarteret Lien blev det vätskepaus

Det var Stina som hade utrustat expeditionen med matvaror som energidryck, choklad och mackor med pickles samt tomat- och mozzarella-sallad. Mycket smarrigt! 
 

Stinas smarriga fika

Själv bidrog jag med en påse random crap som vi släpade på genom hela expeditionen, vi tyckte det kändes som ett måste då expeditionen i boken minst sagt släpade på onödiga saker (som uppslagsböcker och champagne för att nämna några). 

Jag med diverse random crap... Aaron skulle vara stolt....

Om månadens bok ”Expeditionen – min kärlekshistoria" av Bea Uusma måste vi säga att vi bägge verkligen gillade den. Den handlar om den misslyckade André-expeditionen till Nordpolen som slutade med att de tre männen dog efter månader på isen. Hur är fortfarande ett mysterium.

Vi dog tack och lov inte under vår expedition utan anlände gott och väl hem till Stinas lägenhet. Väl hemma placerades vår expeditions flagga i Stinas trädgård där den så vitt jag vet fortfarande svajar stolt. Ahh, det var i sanning ett äventyr :-).

// Sofia

Onåd v J.M Coetzee

Ja, det är bara att konstatera att det här inte är en bok att välja om man vill ha lite upplyftande läsning som underhållning för stunden. Nej, det här är nog något av det mest deprimerande jag läst i år. Romanen utspelar sig i Kapstaden och handlar om den 52-åriga universitetsläraren David som efter en affär med en av sina (mycket unga) elever väljer att sluta sin tjänst. Medan han funderar på vad han ska ta sig till härnäst bor han på sin dotter Lucys lantgård och hjälper henne med skötseln av gården. Och det är faktiskt i samband med detta, och inte genom den olycklig affären med hans elev, som hans värld rämnar när det värsta tänkbara händer.... Mer ska jag inte avslöja ifall ni tänker läsa boken.

Jag kan inte påstå att jag förtrollades av boken på samma sätt som jag gjorde av hans ”I hjärtat av landet”, men det är ändå en helt klart läsvärd roman om än i mitt tycke inget direkt mästerverk. Jag kan bitvis tycka att den är på tok för gubbig, där huvudkaraktären regelbundet besöker en prostituerad, har sex med sin 20-nånting elev och i ett stycke kommenterar att ”de båda i sängen samtidigt: en upplevelse värdig en kung”. Det sistnämnda yttrat om ovan nämnda elev samt hennes yngre tonåriga syster.

Dock måste jag säga att slutscenen, utan att gå in på vad den handlar om, verkligen berör och känns som ett passande slut på en berättelse som i sanning handlar om att vara i onåd.

// Sofia