Det här var månadens bok under december 2012, när Stina hade sitt Dödssyndstema, och temat för december var lättja.
Mina fräknar är
författarinnans debutbok som handlar om den 40-åriga Karin som lever i ett
olyckligt äktenskap med mannen Mats. Han jobbar som diplomat och är bortrest
halva året medan hon hankar sig fram på olika vikariat och har alldeles för
mycket ofylld tid till sitt förfogande, tid som främst tillbringas framför
fönstret där hon sitter i iakttar andra människors liv, när hon kanske
egentligen borde ta tag i sitt eget.
Jag kan erkänna
att jag stör mig på huvudpersonen; hon är mesig, obeslutsam och låter livet
bara svepa förbi utan att orka forma det själv. När mannen är otrogen säger hon
bara jaha, när han väntar barn med en annan kvinna, rycker hon lite på axlarna
och när hon ser en chans till lycka och ett annat liv orkar hon inte ens
sträcka sig efter chansen. Jag tror att man ska känna med henne och hoppas på
framgång för henne, men hon gör mig mest irriterad. Hon tycks ha det liv hon
förtjänar helt enkelt.
Sen kan jag
också tycka att författaren gör det lite väl enkelt för sig när den äkta
mannen, Mats, är så allt igenom elak. Det hade varit ett intressantare spel de
äkta makarna emellan om han också kunde ha fått ett gott drag eller kanske till
och med två. Som det är nu känns det typ som att hon gifter sig med Dart Wader,
och jag menar, vem gör det frivilligt?
Sen är det ju
det här med hennes fräknar också, vilket känns som ett kul grepp som
författaren inte gör så mycket med. Det hade i min smak varit trevligare om det
smugits sig in en känsla av mer gotiskt slag i samband med fräknarna, som att
de faktiskt haft makt att förändra verkligheten. Som det är nu är de bokstäver
hennes fräknar bildar inte så mycket mer än just detta. Att sen denna
uppenbarelse gör att hon i viss mån bryter upp från sin tillvaro beror inte
alls på magi tyvärr, utan nog snarare på att hon för en gångs skull vänder
blicken till sig själv och faktiskt får modet att ta små myrsteg mot en
förändring.
// Sofia
Läste igenom båda våra recensioner nu, och de var skrämmande lika nästan. Fast din beskrivning av maken är ju bara bäst, Darth Vader haha. Du är så rolig Sofia :) // Stina
SvaraRadera