Recension av The Hole

Jag blev absolut inte besviken när jag läste om Hålan, men karaktärerna och berättelsen förföljer mig inte på samma sätt som var fallet när jag läste Min syster Sophie.

Men jag sträckläste boken. Jag började och kunde inte sluta förrän jag fick reda på hur allt låg till. Den här boken kom jag ihåg mycket mer av än Min syster Sophie, så det blev inte samma överraskningsmoment som första gången jag läste den. Nu läste jag den mer för att försöka se de ledtrådar som man missade innan man visste upplösningen, men de är skicklig gömda. De få som finns köper man även fast man egentligen vet hur det ligger till.

Berättelsen i sig är väldigt skickligt skriven, men jag kan inte säga att karaktärerna verkligen griper tag. Jag bryr mig egentligen inte jättemycket om hur det går för dem , jag vill bara få reda på hur allt hänger ihop. Det tycker jag är lite av berättelsens svaghet, samtidigt som det kanske inte är helt lätt att skapa komplexa karaktärer av alla de personer som ingår i berättelsen. Boken är ju ganska kort, bara 148 sidor, men jag saknar det ändå. Det jag kommer ihåg mest, och som jag tycker är behållningen av hans andra böcker, är just karaktärerna och hans sätt att göra dem levande. Då grep karaktärerna från The Dandelion Clock mer tag i mig, och den boken hade ändå uppenbara brister.

Men The Hole är en läsupplevelse trots allt. Och en läsupplevelse som jag inte tycker att någon bör missa. Så har du inte läst den än – gör det nu! Jag lovar att du inte kommer att ångra dig.

Stina

Recension av Min syster Sophie

Jag älskade den här boken när jag först läste den som 13-åring, men jag har aldrig läst om den sedan dess. Kanske delvis för att jag varit rädd för att förstöra en av mitt livs bästa läsupplevelser ifall jag inte skulle uppskatta den på samma sätt igen.

Men jag kan bara glatt konstatera, såhär 14 år senare, att den är och förblir en av mina absoluta favoritböcker. Jag älskar den fortfarande. Den har något otäckt över sig som gör att man inte glömmer den. Berättelsen lever vidare långt efter det att den sista sidan lästs, och Sophie och Matt kommer nog aldrig att sluta förfölja mig. Vad hände egentligen? Vad innebar slutet? Jag kan inte sluta undra. Jag vill veta vad Guy Burt tänkte när han skrev den här boken, hur han tänkte sig det hela. Samtidigt så vill jag inte veta. Om jag fick veta ”the final ending” med alla lösa trådar hopknutna tror jag att jag skulle bli besviken. Eller jag VET att jag skulle bli besviken. Det bästa är nog att inte veta, eller att i bästa fall tro sig veta. Jag hoppas att Guy Burt vet bättre än att omvandla Sophie till film. Om han gör det vet jag att jag aldrig kommer att se den.

Med tanke på att jag fortfarande tyckte mig ha boken i färskt minne är jag förvånad att jag faktiskt hade glömt så mycket. Jag kom ihåg karaktärerna och ramberättelsen men mycket annat hade jag helt glömt bort. Det var en upplevelse att läsa boken igen. Det var som att återse gamla vänner som man inte sett på länge, men nu när man ses kommer ihåg hur mycket man saknat.

Det var bara kort efter det att Hålan utkommit som Guy Burt skrev Min syster Sophie men jag tycker redan att han utvecklats på något sätt i sitt skrivande. Berättelserna är lika på många sätt, men jag tycker att Min syster Sophie innehåller en helt annan komplexitet både i berättande och i personbeskrivning. Men det är ju också en helt annan berättelse, så det kanske är orättvist att försöka sig på några jämförelser.

Stina

Beskyddare av Boktriangeln

Stina-san är härmed officiell beskyddare av Boktriangeln.

Triangeln kommer med Stina-sans hjälp och beskydd nu att nå en ny fas. Den kommer att frodas och växa under den store guruns vägledning. Från att bara ha varit ett groende frö i den karga marken kommer den nu att slå ut i full blom.

O, vilken glädjens tid som väntar oss!

Stina-san

Vårkänslor

Visst är det härligt att våren äntligen är här? Har ni inte kommit i vårstämning än kanske Karin Boye kan hjälpa er. Läs och njut.

Vill ni höra henne läsa den första versen kan ni gå in här: http://www.karinboye.se/verk/ljudinspelningar/ja-visst-gor-det-ont.au

Ja visst gör det ont

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.

Karin Boye

Så unik att han är värd ett försök?

Ja vad ska man säga? Jag önskar att jag hade Björn Ranelids självförtroende.

Frågan är om han är värd att läsa. Jag är osäker. Tror inte direkt att hans böcker är något för mig. Samtidigt är jag lite nyfiken. Är han så unik som hans själv tycker? Och framförallt - är han så BRA som han själv tycker? Jag vill ta reda på det. Jag vill veta om Ranelid kan få mitt inre att vibrera som om det intagits av en kosmiskt skimrande energi. Om han kan sända läsexplosioner av tidigare aldrig sedd litterär kvalitet genom mina blodådror. Om han kan få min vardag att spricka upp i en kakafoni av märkvärdiga metaforer och ovedersägliga väsentligheter. Allt det vill jag veta. Tror jag.

Vad säger ni? Är han värd ett försök? Eller äter ni hellre mask som Stig Malm än läser Ranelid?

Frågan återstår: Blir jag lynchad om jag lägger in en Ranelid som månadens bok?

Stina

Nytt i bokhyllan

Har fått en hel del nytt att läsa den senaste tiden. Böckerna jag beställde från Adlibris för ett tag sedan har äntligen kommit, och under mitt Stockholmsbesök hittade jag också en del kul.

Böckerna uppifrån och ner:
Mannen på Trinisla av Jerker Virdborg
Kitty och cirkusartistens gåta av Caroline Keene
Försvinnarna av Jerker Virdborg
The Body av Stephen King
The Hole av Guy Burt
Ingmar Bergman and the Rituals of Art av Paisley Livingston

Tidningarna från vänster till höger:
Nöjesguiden nr 3 2010
Fashionation (samma nummer men med 2 olika omslag)
Swedish Film nr 1 2010
Modesty Blaise, Mordligan och Den försvunne vetenskapsmannen
Scooby Doo! nr 9 2009

Stina

Bokfika på Hedbergs kanske?

Blev inspirerad efter att ha bläddrat igenom ett ex av Vagabond (thank you Stina, darling!) där de tipsade om bra bokcafeer runt om i världen. Varför inte svänga förbi Hedbergs någon dag, beställa lite fika, diskutera böcker sådär lite i allmänhet, kanske ta och byta in nån bok man har liggande hemma mot en ny och kanske ha turen att få lyssna på lite bra musik?
Jag är på, är ni? Om inte annat kanske vi skulle kunna ta det i samband med att Sandra kommer och hälsar på! Och efter att jag fått min lön eftersom jag i skrivande stund är ganska pank.

// Sofia