Oates-filmer

Man kan säga att jag, Oatesnörden i boktriangeln, är ganska så överlycklig. Så snart jag fått månadens löning ska jag beställa lite filmer baserade på Oates böcker. Dels finns ju februari månads bok, Det var vi som var Mulvaneys, filmad som miniserie och dels har jag hittat en novell av Oates som blivit filmatiserad med Laura Dern i huvudrollen. Yay! De ska beställas omgående, för att kunna recenserad under kommande bokmiddag.
Har redan sett filmatiseringen av en annan av hennes böcker som jag gillar, nämligen Foxfire. Det läskiga är att en av tjejerna är så lik mig och min syrra, nämligen den fjärde tjejen till höger. Hon som sitter ned. Eller vad tycker du Sandra?
Kan man inte ana en viss likhet?

Saker man kan vända på

Hej, kära syster (och alla andra som kan ha intresse i frågan). Jag och min sämre hälft (nej inte du Stina, utan den andra) har slagit våra kloka huvuden ihop och kommit fram till följande saker mannen i din dröm skulle ha kunnat vända på:
- Man kan vända på steken (det är väl ett ordstäv??).
- Man kan vända på pannkakor, enligt Sebbe sa till och med de gamla grekerna att pannkakor var det bästa man kan vända på.
- Man kan vända på, alltså vändsteka ägg.

Okej, resten av vändsakerna kanske är lite fusk, men what the fuck:
- Man kan vända kappan (efter vinden).
- Man kan vända hem igen:).
- Man kan vända rumpan till.
- Man kan vända andra kinden till, fast det är inget vi rekommenderar!

Sist men inte minst vill vi bara påpeka att man kan välta kor, vilket kanske inte är samma sak som att vända saker men vi tycker att det är close enough

// Sofia (med hjälp av den sämre hälften)

Varning!

Akta dig för den som bara läst en bok!

Latinskt ordspråk

Underliga drömmar

Hallå fellow boktrianglare!

Drömde något underligt inatt jag måste dela med mig av, då det på sätt och vis kan kan sägas ha intresse för vår boktriangel. Det handlar inte om läsande, utan om skrivande, så nära nog. För att precisera det en skrivövning.

Först lite bakgrundsinfo bara...

Jag sitter i ett rum, en ganska ödslig lektionssal , tillsammans med två andra personer. Den ena är en ganska stram äldre kvinna i 55-60-årsåldern, propert klädd i en pastellfärgad lila kjoldräkt. Den andra är en man i 30-årsåldern klädd i blåjeans och skjorta, smärt med välklippt mörkt hår. Ganska attraktiv på ett lite ointressant sätt. Tror att de är mina lärare på en ny skola eller liknande.

Kvinnan är den auktoritära av de två. Hon frågar om skolpapper och mitt CSN-kort som inte verkar stämma. Klagar lite över det, men släpper det efter ett tag och tar till orda.

Kvinnan – Nu ska vi som en övning göra en historia tillsammans. Den handlar om en man, en lärare.

Jag – En lärare i historia.

Tänker först säga i engelska men ångrar mig, kanske har mitt undermedvetna fortfarande något emot sådana sedan Hanson på högstadiet.

Kvinnan (med ett konstig okarakteristiskt flickigt tonfall) - Och så ska han vara söööt.

Mannen – En påvevändare.

Det är här det börjar bli konstigt, för vad är det för någonting? Vad är en påvevändare? Någon som vet? Upplys mig i så fall. Ingen annan reagerar dock. Denna lärare är alltså en påvevändare, inget konstigt med det. Inget konstig aaaaals, som Malena Ernman skulle ha uttryckt det.

Kvinnan – Vad kan han vända på mer?

Mannen – En blogg? Kan man vända på det?

Jag skulle säga att svaret är nej, man kan inte vända på en blogg. Men kanske vet denna man mer om sådant än jag. Kanske vet ni? Här vaknar jag i vilket fall som helst av att Kalle skickar ett sms, tyvärr, för det hade faktiskt varit intressant att få veta vad allt detta skulle leda till.

Så över till er del i det hela - join me and the people in my head in this spectacular writing exercise!

Har ni exempelvis några förslag på vad denna fiktive man mer skulle kunna vända på? Det enda som dyker upp i mitt huvud är slantarna, och det är ju inte det mest originella. Kom igen, jag vet att ni kan komma med något bättre än så. Kanske kan ni också upplysa mig och världen om vad en påvevändare är. För det kan varken jag eller min vän google svara på.

Vill ni eventuellt även försöka tyda detta drömvirrvarr och ställa någon klarsynt freudiansk diagnos på mitt psyke får ni förstås göra det också. Tror jag.

Stina

Fler bloggtips

Tänkte tipsa om två av mina favoritbloggar, som dock inte handlar så mycket om böcker.

http://sisinmaru.blog17.fc2.com/blog-date-201003.html
Bloggen om den charmiga katten Maru! Jättesöt och speciell katt som man blir glad av att läsa om (fast Iris tycker jag är bra dum, varför läsa den dumma kattbloggen när jag kan titta på henne. Och var är hennes blogg?). Bloggen har även resulterat i en bok om Maru, och ja, den går att beställa även till Sverige!

http://tingotankar.blogspot.com/
Nu är jag vissreligen ganska säker på att ni bägge redan har kollat in denna blogg, men den är värd att nämnas ändå eftersom det är en av de roligaste och mest uppdaterade arkeologibloggarna. Och vill man få boktips på aktuell arkeologisk litteratur så är den ett givet måste.

//Sofia

Karlskronaweekend = mycket läsning

Var ju borta över helgen så det blev en del läsning både under färjetur och biltur till Ullared (såg aldrig Morgan- vilken miss va!?). Hann igenom hela tre böcker, men typiskt nog var den bok jag helst ville ha utlånad, så typiskt! Hade tänkt ta med Främlingar av Taichi Yamada nämligen, har aldrig läst något av författaren förut men tyckte den verkade bra på det där krypande fasa sättet.

Istället hittade jag en deckare av Oates under pseudonymen Lauren Kelly. Det stulna hjärtat hette den, och även om det kanske inte är min favoritgenre, så var den helt klart en av de bättre deckare jag läst. En bra mellanbok att läsa mellan teman sådär.

Fyndade en bok av Kathryn Harrison också. Har läst en del böcker av henne förut och tycker att det är något med hennes berättande som griper tag, nästan på ett lite obehagligt sätt (det är ju ingen familjeidyll hon skildrar direkt). Det jag gillar med henne är att hon, till skillnad från många andra biografiförfattare, skriver på ett sådant sätt att det aldrig blir snaskigt. Hon skriver väldigt återhållsamt, nästan lite prosaaktigt. Läste i en recension en gång att hon, även om hon skriver sjävbiografiskt, vill det litterära- och lyckas. Det säger allt tycker jag! Dock var denna skänlitterära bok, Avund hette den, den sämsta jag läst av henne. Den kändes allt för konstruerad och den grep aldrig tag. Synd!

Den sista boken jag hann med har legat i min ska-läsa-hög ett bra tag nu. Det är en deckare min kära far har skickat med nån gång när jag varit hemma, Still water är namnet. Mja, vad kan jag säga. En deckare som inte utgör sig för att vara något annat och som funkar helt ok som läsning för stunden men som sen ganska snabbt är glömd.