Bokmiddag: Vällust samt Klubb Kakas Paradiskaka

Gänget redo för nya försyndelser!

Lördagen den 18 oktober, samma kväll som Klubb Kaka presenterade sin 50:e temakväll: Paradiskakan, passade vi på att genomföra den 6:e dödssynds-middagen, denna gången på temat vällust. Nu är det bara Frosseri-middagen kvar och sen har vi hunnit med alla dödssynderna.

Vackert dukat; självklart med äpplen som dekoration.

Att det blev just en Vällust-middag denna Kaka-kväll berodde på att vi tyckte att Paradis/Helvete-temat passade ganska bra för en vällustig middag. Det vanliga gänget sammanstrålade hos Stina där det bjöds på stek/quornfilé, pepparsås, potatismos och potatis i ugn samt grönsaker. Till efterrätt blev det chokladglass och grädde. Syndigt gott! Alla åt vi så att vi storknade. 

Mykcet gott! Stina hade typ slavat i köket hela dagen.

Den delikata huvudrätten

Glass med grädde - yay!

Kvällen till ära var vi uppklädda efter temat där Stina iklädde sig den indianska hjortgudens skepnad, komplett med rådjurssminkning, Katarina var en fallen ängel, Johan djävulen själv, Sebbe någon slags väckelsepredikant, jag som Eva och Aaron som Spawn of Satan (dvs sig själv enligt hans moster...).

Den fallna ängeln och djävulen fattade ett visst tycke för varandra...

Hjortguden och väckelsepredikaten likaså...

Spawn of Satan aka Here comes trouble med den förbjudna frukten

Eva och hjortgudinnan har kul med ett äpple...

När middagen var avslutad och Spawn of Satan insomnad blev det lite förfest innan gänget, med undantag av Möller-klanen, drog vidare till Klubb Kaka för en kväll av partande, vällustigt beteende och kanske en och annan drink.

Och månadens böcker då ? Syndigt nog glömde vi bort att diskutera den. Men kort innan vi gick utanför dörren enades vi om att de var bra ;-).  Om minnet är kort (temat sträcker sig ju så långt tillbaka som september 2012) så var månadens böcker ”Fartyget Night” av Marguerite Duras och Nina Bouraouis ”Kärlekens geografi”.

Han är tillbaka till nästa bokmiddag lovar han... Med eller utan horn.

// Sofia

Charlotte Löwensköld av Selma Lagerlöf

Det här är fortsättning på Lagerlöf "Löwensköldska ringen" och är andra delen i triologin där "Anna Svärd" är den avslutande delen. Jag gillade verkligen första delen och trodde nog inte att fortsättningen skulle vara lika bra, men faktiskt så gillar jag den nog nästan ännu bättre.

Det är en ganska fristående fortsättning, som utspelar sig långt efter den förra. Det är just den unga Charlotte Löwensköld som står i fokus, liksom fästmannen Karl-Arthur. Även hans mor har en viktig roll i handlingen, och det är hon som inleder berättelsen. Till skillnad från den förra berättelsen är det i denna del inte ringen och löjtnanten som är viktiga delar i berättandet, men jag skulle vilja säga att de båda romanerna, olika som de är, har samma slags tema. Det vilar något ödesmättat över båda med skeenden som känns för stora för att kunna tillskrivas enbart människan. Det känns nästan som att det är en högre makt som styr skeendena och att människorna i den bara används som schackpjäser.

Det är när den rike Schagerström friar till den förlovade Charlotte som allt börjar gå åt skogen för vår hjältinna.  På skämt har hon sagt fästmannen att hon nog tycker om honom, men att friar Scagerström till henne så tar hon honom. Detta når Scahgerström och av en impuls helt olik honom friar han till Charlotte, som ger honom på korgen.  Tyvärr leder detta ändå till att hon och fästmannen gör slut, då han har fått för sig att det ändå är något mellan dessa två. Prästman som han är får han för sig att lämna det hela åt Gud och istället gifta sig med den första kvinna som kommer i hans väg, Det är då han möter den fattiga dalkullan Anna Svärd. Resten av handlingen kretsar kring hur stackars Charlotte försöker vinna tillbaka fästmannen och visa honom att han har fått allt om bakfoten. Men allt går så snett att det känns som att ödet vill annorlunda.....

Precis som i den inledande romanen är det ett vackert, sparsmakat språk. Men denna längre roman tar sig mer tid att följa skeenden och personer lite mer noggrant än den förra – och det vinner den nästan på då det gör att man dras in i handlingen, fattar tycke för personerna och med spänning ser vart handlingen ska leda dem.

Jag gillar de starka kvinnorna i historien, för det här är en roman där kvinnogestalterna är de mer framträdande. Det är den kvicka, skojfriska och ärliga Charlotte, den förfinade  Beate Ekenstedt, mor till fästmannen, den intrigerande  fru Sundler och den hårt arbetande prostinnan Forsius. De känns långt mer levande än männen, som lite känns som marionetter för kvinnorna att manipulera. Och fästmannen, en människa mer full av sig själv känns det svårt att hitta. Han är mesig, egenkär och vill alltid tvinga andra att tycka som han, och när Charlotte visar för mycket egen vilja gör han slut på deras förhållande. Jag skulle vilja säga att det som minst talar till Charlotte Löwenskölds positiva egenskaper är varför hon alls blev ihop med Karl-Arthur för från första början.

Det ska bli mycket spännande att läsa den sista delen, "Anna Svärd", och se vad hon har att förtälja om hsistorien.

// Sofia

Bland skuggor och rävdemoner

Umbra av Elin Fahlstedt är en saga av det lite mörkare slaget, och den tar sin början en blodröd natt. Det är en serieroman och berättelsens antagonist är den föräldralösa Ethel som vuxit upp på ett kloster. Det enda hon har kvar efter sina föräldrar är sitt namn och ett fotografi av en man utan skugga. Hon är fast besluten att hitta mannen på fotografiet som hon tror kan vara hennes far. Det är denna besatthet som slutligen leder henne till Umbra, platsen dit människors skuggor kommer om natten.

Som brukligt vid den här typen av irrfärder dröjer det inte länge innan Ethel får sällskap på sin färd. Ska de tillsammans kunna trotsa faror och fiender och hitta mannen på fotografiet?

Själva historien är det inget fel på. Det är kreativt och fantasifullt, och jag gillar tanken på en plats dit skuggorna söker sig om natten. Varelserna som befolkar denna värld känns ockå uttänka och originella, som draken med nycklar istället för tänder och rävdemonpojken. Det är inga karaktärer man sett tidigare. Däremot tycker jag inte att idén håller hela vägen. Historien planar ut och känns bitvis innehållslös. Sedan slutar det alltför abrupt. Dock gillar jag vissa delar, som den mörka kärlekshistorien. Den är både fint berättad och tecknad.

Vad gäller själva utformningen är vissa bilder trolska och vackra, medan andra känns ofärdiga. Jag tycker inte heller att stilblandningen med bitvis mangainspirerade bilder fungerar riktigt. Lite av magin försvinner i och med detta.

Ändå kul med en historia av det här slaget på svenska så jag rekommenderar den trots allt.

Stina

Månadens tema: Batman Death of the family. (ännu ett underligt tema...)

Först månadens dikt, sedan månadens bibliotekarie och nu temat för Oktober. Vadan denna produktivitet?
Som sig bör när det gäller månadens tema har temat för november genomgått en del förändringar, från att hylla Maya Angelou till vad det innebär att existera, för att slutligen landa i en av de få bra sakerna med DC:s New 52. Men oroa er inte, de andra temana kommer säkert till användning senare.

Batman: Death of the family är ett event som utspelar sig i DC:s nya kontinuitet, The new 52. Då jag av flera anledningar har svårt för New 52, trots att skiftet var nödvändigt, bryr vi oss inte så mycket om det i det här inlägget. De senaste två åren har jag filat på ett inlägg om just New 52, så det kommer väl så småningom. Vad nya läsare behöver veta, och vad som kan vara relevant för månadens tema, är att alla DC:s serier började om 2011 och gavs nya nummer. På grund av Flashpoint Paradox, retcconades DC:s universum och superhjältar har bara funnits officiellt i fem år. Vilket i synnerhet gör Batmans kanon problematisk. Tänk er själva att klämma in alla Robins och Batgirls på fem år! För att inte tala om Jokerns förhållande till Batman klanen. För att inte tala om Teen Titans och den hänsynslöshet som visats deras historia.(mutter, mutter...)

Jo, hur som helst...

Batman: Death of the family är en nick till DC:s tidigare event, Batman Deth in The family, där Jokern mördade Robin nr 2, Jason Todd.
Eventet omfattar 23 nummer ur olika batman relaterade titlar; Batman, Batgirl, Batman & Robin, Catwoman, Nightwing, Suicide Squad, Detective Comics, Redhood & the outlaws och Teen Titans. 
Serien börjar med en prolog där Jokern, i Arkham Asylum, frivilligt får sitt ansikte avhyvlat, för att sedan klistra upp det på cellväggen innan han rymmer från världens minst säkra fängelse och försvinner i ett år.
Sin riktiga början får Death of the family ett år senare när Jokern stövlar in på Gothams polishus för att ta tillbaka sitt ansikte, för att sedan utsätta Batman och kompani för en serie sjuka prövningar.
Varför? För att Jokern anser att Batmans familj har gjort honom vek och prövningarna är Jokerns sätt att hjälpa Batman nå sin fulla potential. Är han inte snäll?

Jag läste Death of the family för några månader sedan, så jag vet att ett event som sträcker sig över 23 nummer både tar tid att få tag på och att läsa. Därför ska vi uppleva historien i en så kallad Motion Comic. Ett modernt, välproducerat radiodrama med olika skådespelare och bilder som följer berättelsen. Är det inte fantastiskt?

Månadens Bibliotekarie: Tammy Swanson

I min jakt på sätt att skjuta upp hemtentan men ändå känna mig produktiv kommer här månadens bibliotekarie. Ett kärt återseende då senast vi uppmärksammade en bibliotekarie var i April, tror jag. Jag är för lat för att leta, så vi säger April...

I åtminstone några dagar till kommer månadens bibliotekarie att vara: Tammy II

Tammy Two, eller Tammy Swanson som hon egentligen heter är chef för Pawnees Bibliotek. Och ska en tro gänget på parkförvaltningen så är hon en hemsk och manipulativ människa. Förmodligen för att Park och Biblioteksavdelningen, av någon anledning, ständigt slåss om samma budget. Säga vad en vill om Pawnee men särskilt logiskt är det inte. Då Tammy tyvärr inte dykt upp så ofta vet vi inte särskilt mycket om henne, förutom att hon är en bitch och varit gift med Ron Swanson hela två gånger. 

Vi tittare fick första gången stifta bekantskap med Tammy II i Ron & Tammy där hon bliv vän med Leslie Knope enbart för att lura av Park avdelningen den åtråvärda Lot 48. Frågan blir ska platsen bli en park eller en biblioteksfilial?

Parks & rec är en välskriven serie full av starka karaktärer, särskilt befriande då större delen av dem är starka kvinnor som inte ber om ursäkt utan vågar ta plats. En serie som sticker ut i dagens TV-utbud och är stolta över att göra det. Inte för att jag skulle vilja bo i Pawnee, men en stad med så dedikerad kommunpersonal är i alla fall värt ett besök. 

Tammy Swanson spelas av Meghan Mullally, som i verkligheten är gift med Nick Offerman.

Bokmiddag: Love Sucks (samt författarföreläsning på Bokens dag)

Vad är väl mer passande för 90-talsnostalgi än sedvanlig förfestbild?

På Bokens dag, den 15 oktober, blev det traditionsenligt utgång på författarföreläsning på Clarion hotell. I år kombinerade vi eventet med Bokmiddag, nämligen Stinas ”Love sucks”-tema från i början av året. Månadens bok var "Alltings början” som utspelar sig på 90-talet. Därför hämtades klädlådan ner från vinden, där mina gamla favoriter från 90-talet finns bevarade för framtiden. Sen var det bara att glida i de gamla glitterjeansen och favorit-ute-tröjan. Om jag skäms över min klädsmak detta sekel så här i efterhand? He he, ett rungande ja blir det på den frågan, och vi kan väl säga som så att jag bytte om inför kvällen och inte hade nittiotalsstassen på mig på jobbet. Stina däremot förkastade ett annat par favvojeans (chicken...) och körde 90-tals grunge.

90-talsoutfit - Check!

På kvällen var det sedan föreläsningar av Amanda Svensson (favorit!), Jan Gradvall och författarduon Roslund och Thunberg – lite passande att temat för i alla fall två av föreläsningarna var åt det nostalgiska hållet. Gradvall, journalist från Östergötland, har gett ut en bok med sina gamla krönikor med det passande namnet ”Nyponbuskar, nyponbuskar, hela vägen nyponbuskar” – vilket ju är en låtrad från en Lars Winnerbäcklåt som handlar om just hur uppväxten formar en. Och som Gradvall påpekade så är det låten som beskriver Linköping för honom, liksom det ju är för både Stina och mig. Den låten ÄR Linköping och hur det vara att växa upp där.

Stina är redo för författarföreläsning

Det är jag med!

Roslund och Thunberg i sin tur handlar om rånarna kallade Militärligan, där Thunberg var den fjärde brodern i en familj där övriga bröder var med i ligan. De berättar engagerat om hur boken blev till och det märkliga i att  stå utanför och se på medan resten av bröderna genomförde bankrån, och hur detta ändå till slut blev som normalt.

Till sist så har vi Amanda Svenssons föreläsning som handlade om hennes nya bok, ”Allt det där jag sa till dig var sant”. Vi fullkomligt älskade hennes ”Hello Dolly”, men får av föreläsningen inte samma höga förväntningar på nya boken. Fast läsa den ska jag nog.

När föreläsningarna var över blev det kaffe och macka i Vinterträdgården och till sist gick vi en sväng förbi Borgen och beställde hem pizza – för att matlagning är en kvinnofälla som de uttrycker det i månadsboken.

2014 års Bokens dag-fika

Vi hade också kunnat gå till Coop och snatta en buljong, men det ehh, kändes inte helt rätt. Istället avslutades kvällen med pizza framför tv:n innan vi typ däckade. En mycket fin kväll!

Och boken då? Jo, vi gillade den, Stina kanske ännu mer än mig. Den fångade verkligen 90-talet och hur det vara att vara ung då. Och språket var väldigt vackert med många vackra och tänkvärda stycken. Det känns som en bok man kommer ihåg långt efter att den är utläst.

// Sofia