Mysrysare. Vem är vem av Alma Blair

Semesterns första mysrysare blev utläst i början av juni månad när jag precis hade gått på semester. Nu är jag tillbaka på jobbet igen, men hoppas på att hinna ytterligare någon mysrysare innan sommaren är över.

Jag får tacka min kära syster för lässtunden då jag fick den av henne i födelsedagspresent. Tack Stina för att du inte drar dig för att förse mig med litteratur av den mer tvivelaktiga kvalitén :-). Har ju själv lite köpstopp på böcker för tillfället då jag satsar på att krympa min ska-läsa-hög i år, men böcker i present tas som alltid tacksamt emot.

I alla fall så handlade denna spännande (nja...) rysare om Lindsey som dras in i en bedragarhärva när hon fått jobb som värderingsman. Hon ska värdera en gammal herrgård inför att arvet ska delas ut nu när arvtagaren fyller 30 år. Dock blir det hela något komplicerat när två män dyker upp och gör anspråk på att vara arvtagaren. Lindsey blir naturligtvis till sig i trasorna över just den man som smyger omkring och inte riktigt verkar ha rent mjöl i påsen. Inte heller har han några handlingar som visar att han verkligen är den rätta arvtagaren. Vad ska stackars Lindsey göra?

Jag tror nu att vi alla vet vad den lilla Lindsey kommer att göra och jag tror att vi alla vet hur det kommer att gå, så därför känner jag inte att recensionen behöver innehålla så mycket mer om själva handlingen. Det räcker kanske med att konstatera att just denna mysrysare mer gav mig Harlequin-vibbar än något annat, och det kan jag säga är inte ett gott betyg. Lindsey och hennes ”arvtagare” får därmed en ganska stark tummen ner. Sorry. Lindsey – du fann ju i alla fall kärleken!

//Sofia 

Mysrysare. Skuggorna av Dewey Ward

Ja, vad kan man säga – ännu en av mina mysrysarfavoriter. Fast i detta fall skulle jag nog inte vilja benämna det som just en favorit, snarare en riktig besvikelse inom denna klassiska genre. Det är en riktigt urfånig historia som ganska mycket saknar logik om den arkeologistuderande Diane som jobbar som au-pair hos paret Donnat i Paris. Hon ska ta hand om deras 2 tonårsbarn och en liten baby, men ta hand om skulle jag nog vilja säga är något av en stark överdrift..... Men tillbaka till det senare.

Vår fåniga historia inleds med att en man, Gerry, förföljer vår hjältinna och dukar upp en otrolig historia om att han gjort det bara för att lära känna en landsmanninna. Han uppger sig att inte kunna ett ord franska, men svänger sig lätt med servitörer och annat löst folk. Men börjar vår unga hjältinna ana oråd för det, å nej inte då... Istället går det iväg och tar en drink, och sen en till, och sen en till... och, Ja ni fattar.... Och jag skojar faktiskt inte. Inför recensionen räknade jag faktiskt drinkarna och fick det till 4 drinkar och ett glas vin. Därefter ska hon hem och presentera främligen för familjen, och då måste de köpa med sig sprit! Väl hemma ”tar hon hand om” bebisen – efter att ha druckit allt det! Och sen fortsätter de med 2 drinkar till! Och det här är flickan som ska ta hand om familjens 10 månaders bebis. Det är nästan så dåligt att det blir roligt. Å andra sidan verkar bebisen mogen för sin ålder då han snällt sitter själv vid sin plats, verkar kunna roa sig själv i timmar utan tillsyn och utan protester tillbringar sina dagar själv i sin lekhage. Vågar jag gissa på att författaren inte hade några egna barn?

Nu har jag inte orkat räkna antal drinkar mer, men jag kan försäkra om att spritfesten fortsätter boken igen. Det är ett under att hon inte tar död på någon av ungarna under vistelsen! Någon som däremot dör, medan han försöker våldta henne dessutom, är pappan i familjen som blir skjuten av en okänd gärningsman. Men istället för att gå till polisen och berätta som vilket som helst normal människa skulle ha gjort gör hon sig av med den sönderrivna klänningen och ljuger för poliserna som senare kommer på besök – Gud nåde att de stackars barnen skulle få reda på vilken förskräcklig pappa de har. Ok, så supa går bra inför barnen, men inte att berätta att deras far är våldtäktsman. Ok, men då finns det i alla fall någon moral i berättelsen.

Resten av boken kretsar kring mordet och hur den stackars Diane ska kunna rentvå sig. Men ärligt, jag bryr mig inte så mycket. Mitt utbyte av romanen var det ständiga drickandet (alkoholist någon?) och det märkliga i att författaren verkade tycka att detta var helt normalt (alkoholist någon?).

Och sen slutklämmen, jag tror jag döööör. Gerry frågar henne när de ska skaffa egna barn (de kommer säkert att bli underbara föräldrar.....not) och Diane tänker följande: ”Diane mindes plötsligt Sorbonne och sina drömmar om en akademisk examen, men hon glömde dem snabbt”. Ja, jag kan även meddela att boken INTE är skriven på 50-talet utan faktiskt så sent som 1971. 

//Sofia

Mysrysare: Den onda sagans slott av Bentz Plagemann

Det har ju blivit några mysrysare lästa i år alltså....  Nu börjar tyvärr lagret att tömmas, men hoppas självklart på några fynd under kommande loppisrundor. Tills dess får jag nöja mig att recensera tidigare lästa böcker.

Lee Appleton är hjältinna i den senast utlästa mysrysaren. Denna unga kvinna tillbringar alltid somrarna ute på slottet Waverly där hennes gamla Aunty bor. Hon har älskat somrarna hos Aunty och slottet sedan hon var liten och en dag kommer hon att ärva det. Men den här sommaren är det något som är annorlunda – Aunty verkar ha blivit gammal och glömsk, mystiska ljud hörs på natten och sen har det börjat nytt tjänstefolk som inger Lee olustkänslor.

Ja, vad ska man säga – tyvärr ingen höjdare inom mysrysar-genren, med ett ganska tråkigt språk och ingen superspännande historia heller. Självklart finns det kärlek med i bilden då Aunty verkar ha planer på att gifta bort henne med den rike Bradford Lawrence. Jag börjar ana ett tema i mina mysrysare då de liksom i den förra mysrysaren jag läste är släkt. Dock är han inte hennes farfar (tack och lov) utan släkt på ganska långt håll. Lee är smickrad av uppmärksamheten, men är osäker på om hon verkligen är kär i honom. Den nya trädgårdsmästaren har hon dock svårt att sluta tänka på......

// Sofia

Mysrysare: På kryss med döden av Mary Roberts Rinehart

Det här var ett rikitgt lågvattenmärke inom genren mysrysare, och det vill inte säga lite, Helt ärligt kan jag faktiskt inte ens förstå hur den kunde utges inom genren, då det här varken är särskilt läskigt eller ens innehåller ett gnutta romantik – och det är ju som vi alla vet två viktiga ingredienser i en mysrysare! Jag är dessutom förvånad över att det är en kvinnlig författare som står bakom röran då det snarare känns som en manlig ditos tafflande försök till något som ska likna en mysrysare. Det hela utspelar sig på en lyxkryssare där konvalecenten, tillika nyutexaminerad läkare, tar plats som allt-i-allo.  Efter några dagar börjar passagerarna trilla av pinn till höger och vänster och det står klart att de har en kallblodig mördare ombord. Särskilt spännande blir det dock inte och upplösningen är bara skrattretande. Läs inte det här tjejer!

// Sofia 

Mysrysare. Farlig lockelse av Anna Clarke

En föga minnesvärd och lätt småtråkig mysrysare som handlarom privatsköterskan Jane som drömmer om rikedom och när hon får anställning hos den döende arvtagerskan Rosamund ser sin chans till att uppfylla sina drömmar. Snacka om krystad handling, för att inte tala om att författarinnan tydligen snott hela handlingen från klassikern ”Duvans vingslag” av Henry James. Nej, det här håller inte alls måttet och gör mig mest smått deprimerad.

Någon av er som har läst "Duvans vingslag" förresten och kan tala om för mig om den är värd en genomläsning, trots att Anna Clarke hade vänligheten att spoila hela handlingen på en sådan klassiker. Å andra sidan förväntar hon sig kanske inte att hennes läsare ska vara intresserade av sådant. Vilket väl får sägas stämma in ganska väl på mig tyvärr.

// Sofia